Andrakammarvalet i Sverige 1914 (27 mars)

Andrakammarvalet i Sverige 1914 (27 mars)
Sverige
27 mars 1914

Sveriges riksdags andra kammares 230 platser
 Första partiAndra partiTredje parti
 Arvid Lindman.jpgHjalmar branting stor bild.jpgKarl Staaff, prime minister of Sweden.jpg
LedareArvid LindmanHjalmar BrantingKarl Staaff
PartiAllmänna valmansförbundetSocialdemokraternaLiberala samlingspartiet
Föregående val6564101
Erhållna mandat867371
Mandatförändring21 9 30
Röster286 250228 712245 107
Andel37,7%30,1%32,2%

Statsminister före valet

Karl Staaff
Liberala samlingspartiet

Ny statsminister

Hjalmar Hammarskjöld
Oberoende konservativ

Andrakammarvalet i Sverige den 27 mars 1914 var ett hastigt utlyst extraval.

Bakgrund och valkampanj

Bakgrunden till extravalet var den så kallade borggårdskrisen, mellan den liberale statsministern Karl Staaff och den konservative kung Gustav V, vilken inleddes med demonstrationen bondetåget och kungens borggårdstal den 6 februari 1914.

I dyningarna efter bondetåget avgick regeringen Staaff den 17 februari 1914, och extraval utlystes till den 27 mars samma år. Valdebatten kom att fokuseras kring två frågor, försvarspolitiken och monarkins beskaffenhet. Allmänna valmansförbundet drev en hätsk kampanj till förmån för båda dessa, medan Liberala samlingspartiet ville rusta ned försvaret och begränsa kungens makt och införa parlamentarism. Karl Staaff blev personligen måltavla för en intensiv hatkampanj, på grund av sin nedrustningsvänlighet.

Valresultat

För samtliga genom valet invalda riksdagsmän, se Lista över ledamöter av Sveriges riksdags andra kammare 1914.

PartiPartiledareRösterMandatfördelning
Antal%+− %Antal+−
 Allmänna valmansförbundetArvid Lindman286 25037,7+6,486+21
 Liberala samlingspartietKarl Staaff245 10732,2−8,071−30
 Sveriges socialdemokratiska arbetarepartiHjalmar Branting228 71230,1+1,673+9
 Övriga partier1250,0
Antal giltiga röster760 194100,0 230 
Ogiltiga röster8 229 
Totalt768 423
(69,9 %)

Inför valet var 1 092 454 personer röstberättigade.

Regeringsbildning

Valutgången blev en framgång framför allt för högern och Allmänna valmansförbundet, men även Socialdemokraterna utökade sina riksdagsmandat. Karl Staaff och Liberala samlingspartiet gick dock kraftigt tillbaka, och från att ha varit kammarens största parti, blev det dess minsta.

Den partipolitiskt obundne, men kungavänlige och konservativt färgade, Hjalmar Hammarskjöld hade fått rycka in som tillfällig statsminister redan vid Staaffs avgång, och hans ämbetsmannaregering fick kungens fortsatta förtroende, i väntan på höstens ordinarie val.

Källor

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Karl Staaff, prime minister of Sweden.jpg
Karl Staaff (1860-1915), prime minister of Sweden 1905-1906 and 1911-1914.
Hjalmar branting stor bild.jpg
Hjalmar Branting (1860-1925), Prime Minister of Sweden 1920, 1921-23 and 1924-25.
Arvid Lindman.jpg
Arvid Lindman, Prime Minister of Sweden 1906-1911 and 1928-1930