Andrakammarvalet i Sverige 1887 (september)

Andrakammarvalet i Sverige 1887
	9 Augusti - ; 29 September 1887
	9 Augusti - ; 29 September 1887
Sveriges riksdags andra kammares 222 platser
Statsminister före valet; Robert Themptander; Oberoende liberal	Statsminister efter valet ; Gillis Bildt; Oberoende konservativ

Det ordinarie andrakammarvalet 1887 i Sverige hölls i september detta år.

Valsystem

Valsättet var en blandning av indirekta- och direkta val. I 104 av landsbygdens 146 valkretsar tillämpades direkta val och detsamma gällde 40 av de 41 stadsvalkretsarna. Resterande 42 landsbygdsvalkretsar och Växjö och Oskarshamns valkrets tillämpade alltså indirekta val, vilka utfördes av elektorer. Stadsvalkretsarna valde totalt 76 ledamöter. Dessa var i regel enmansvalkretsar med undantag för de största städerna som fick fler mandat, dessa var; Stockholm (22 mandat), Göteborg (9 mandat), Malmö (4 mandat), Norrköping (2 mandat), Gävle (2 mandat) och Uppsala (2 mandat). Alla landsbygdsvalkretsar hade ett mandat var.

Rösträtt till andra kammaren hade män som var över 21 år och hade inkomst på minst 800 kronor per år eller ägde en fastighet taxerad till minst 1 000 kronor, eller arrenderade en fastighet taxerad till minst 6 000 kronor. För att vara valbar skulle man ha fyllt 25 år och bo i valkretsen.^[1] Av folkmängden den 31 december 1886, 4 717 189, hade 278 039 (5,9 %) rösträtt.

Valresultat

När de första resultaten i andrakammarvalet kom in såg det ut som frihandlarna hade fått majoritet i kammaren. Det visade sig dock efter ett tag att en av de valda riksdagskandidaterna på den frihandelsvänliga Stockholmslistan - "Ångköks-Olle" - hade en obetald skatteskuld om 11 kronor och 58 öre. Enligt den då gällande vallagen måste man ha betalt sin skatt för att vara valbar till riksdagen. Detta upptäcktes och valet av den valda stockholmslistan överklagades till Högsta domstolen.

Högsta domstolen underkände den valda frihandelsvänliga Stockholmslistan till förmån till den tullskyddsvänliga listan som därmed förklarades vara vald. Tullskyddsvännerna fick därmed majoritet, vilket i längden blev ohållbart för ministären Themptander som avgick i februari 1888 och ersattes av regeringen Gillis Bildt.

Partivis

Siffrorna avser de sammanlagda röstetalen för riksdagsledamöter som tillhörde respektive parti under riksdagen 1888 och baseras, liksom antalet mandat, på uppgifter om riksdagsledamöters partitillhörighet från bokserien Tvåkammarriksdagen 1867–1970. Röstetalen på valkretsnivå är hämtade från SCB. I stadsvalkretsar med flera mandat har röstetalen skattats.^[2] Det ska också påpekas att partigrupperingarna var relativt diffusa och att partibyten inte var ovanliga.

Parti		Röstfördelning		Mandat

Parti		Röster	%	Antal	+/-
	Nya lantmannapartiet	31 812	34,6	115	nytt
	Frihandlare ^[3]	25 371	27,6	42	-
	Gamla lantmannapartiet	17 625	19,2	54	nytt
	Protektionister ^[4]	12 813	14,0	3	-
	Frihandelspartiet	1 736	1,9	8	-3
	Övriga	2 486	2,7	-	-
Antal giltiga röster		91 843	100	222	+1
Ogiltiga röster		8 027
Totalt		99 870

Andel röster

Röster


Nya LMP			34,64 %
Frihandlare			27,62 %
Gamla LMP			19,19 %
Protektionister			13,95 %
AKFP			1,89 %
Övriga			2,71 %

Andel mandat

Mandat


Nya LMP			51,80 %
Gamla LMP			24,33 %
Frihandlare			18,92 %
AKFP			3,60 %
Protektionister			1,35 %

Källor

Den svenska wikipediaartikeln, Tullstriden 1887
Tvåkammarriksdagen 1867–1970 från Almqvist & Wiksell International.
Statistiska centralbyrån Riksdagsmannavalen 1885-1887

Fotnoter

^ Riksdagsordningen 1866
^ I dessa valkretsar har ett partis röstetal dividerats på antalet röster varje väljare hade att ge. Annars skulle dessa valkretsar överrepresenteras kraftigt i röstfördelningen.
^ Härmed avses frihandlare som inte är hänförliga till något riksdagsparti.
^ Härmed avses protektionister som inte är hänförliga till något riksdagsparti.

[1] Riksdagsordningen 1866

[2] I dessa valkretsar har ett partis röstetal dividerats på antalet röster varje väljare hade att ge. Annars skulle dessa valkretsar överrepresenteras kraftigt i röstfördelningen.

[3] Härmed avses frihandlare som inte är hänförliga till något riksdagsparti.

[4] Härmed avses protektionister som inte är hänförliga till något riksdagsparti.

[1]

[2]

[3]

[4]

Navigation

Navigering

Temaportaler