Andrakammarvalet i Sverige 1872
| ||
Sveriges riksdags andra kammares 194 platser | ||
---|---|---|
Andrakammarvalet i Sverige 1872 hölls under år 1872.
Enligt valforskare Peter Esaiasson är det "svårt att hitta karakteristiska kännetecken för 1870-talets tre andrakammarval". Valrörelserna var lokalt inriktade och i långa stycken isolerade från varandra och någon nationell valdebatt samlad kring en eller flera centrala valfrågor förekom inte. Avsaknaden av politiska partier och dåvarande valmetoden, oftast majoritetsval i enmansvalskretsar, uppmuntrade därtill till utpräglade personval. Esaiasson ger dock valen epiteterna första, andra respektive tredje försvarsvalet då det speglar decenniets viktigaste politiska fråga, reformeringen av försvaret (se indelningsverkets avskaffande och beväringen).[1]
Valsystem
Valsättet var en majoritetsval och blandning av indirekta- och direkta val. I 60 av landsbygdens 138 valkretsar tillämpades direkta val och detsamma gällde 36 av de 38 stadsvalkretsarna. Resterande 78 landsbygdsvalkretsar och 2 stadsvalkretsar tillämpade alltså indirekta val, vilka utfördes av elektorer. Stadsvalkretsarna valde totalt 56 ledamöter. Dessa var i regel enmansvalkretsar med undantag för de största städerna som fick fler mandat, dessa var; Stockholm (13 mandat), Göteborg (5 mandat), Malmö (2 mandat) och Norrköping (2 mandat). Alla landsbygdsvalkretsar hade ett mandat var.
Rösträtt till andra kammaren hade män som var över 21 år och hade inkomst på minst 800 riksdaler per år eller ägde en fastighet taxerad till minst 1 000 riksdaler, eller arrenderade en fastighet taxerad till minst 6 000 riksdaler. För att vara valbar skulle man ha fyllt 25 år och bo i valkretsen.[2] Av folkmängden den 31 december 1871, 4 204 177, var 236 120 (5,6 %) valberättigade.
Valresultat
Siffrorna avser de sammanlagda röstetalen för riksdagsledamöter som tillhörde respektive partigrupp under riksdagen 1873. Det ska också påpekas att partigrupperingarna var löst sammansatta och att partigruppsbyten inte var ovanliga. Kandidaterna gick inte till val under partibeteckningen och ställde ofta inte ut något valprogram. Uppgifter om antalet röster, liksom antalet mandat, baserat på uppgifter om riksdagsledamöters partitillhörighet från bokserien Tvåkammarriksdagen 1867–1970. Röstetalen på valkretsnivå är hämtade från SCB. I stadsvalkretsar med flera mandat har röstetalen skattats [3].
Parti | Röstfördelning | Mandat | |||
---|---|---|---|---|---|
Röster | Elektorer | Antal | +/- | ||
Lantmannapartiet | 8 111 | 843 | 90 | +4 | |
Centern | 2 717 | 34 | 21 | +10 | |
Obundna | 7 411 | 671 | 83 | -1 | |
Övriga | 12 109 | [4] 887 | - | - | |
Antal giltiga röster | 30 348 | 2 435 | 194 | +2 | |
Ogiltiga röster | 910 | 85 | |||
Totalt | 31 258 | 2 520 |
Valdeltagande
Antal
Direkta val | Indirekta val | Samtliga val | |
---|---|---|---|
Städerna | 11 761 | 205 | 11 966 |
Landsbygden | 19 497 | 13 735 | 33 232 |
Hela Sverige | 31 258 | 13 940 | 45 198 |
Andel
Direkta val | Indirekta val | Samtliga val | |
---|---|---|---|
Städerna | 41,6 | 23,6 | 41,1 |
Landsbygden | 22,0 | 11,6 | 16,1 |
Hela Sverige | 26,7 | 11,7 | 19,1 |
Fotnoter
- ^ Esaiasson, Peter (1990). Svenska valkampanjer 1866-1988. Allmäna förlaget. https://libris.kb.se/bib/7269161. Läst 13 februari 2025.
- ^ Sveriges historia under 1800- och 1900-talen, Lars-Arne Norborg
- ^ I dessa valkretsar har ett partis röstetal dividerats på antalet röster varje väljare hade att ge. Annars skulle dessa valkretsar överrepresenteras kraftigt i röstfördelningen.
- ^ Marks härads valkrets samtliga 24 elektorer har inkluderats här på grund av osäkert valresultat. (Den valdes röstetal överskred antalet giltiga röster)
Källor
- Statistiska centralbyrån Riksdagsmannavalen 1872
- Tvåkammarriksdagen 1867–1970 från Almqvist & Wiksell International.
Media som används på denna webbplats
Svensk handelsflagg 1844-1905
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet
Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)
“ | 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.
3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.
|
” |
Svensk handelsflagg 1844-1905