Andrakammarvalet i Sverige 1866
| ||
Sveriges riksdags andra kammares 190 platser | ||
|---|---|---|
Andrakammarvalet i Sverige 1866 var det första valet till den svenska tvåkammarriksdagens andra kammare. Rösträtt till andra kammaren hade män som var över 21 år och hade inkomst på minst 800 riksdaler per år eller ägde en fastighet taxerad till minst 1000 riksdaler, eller arrenderade en fastighet taxerad till minst 6 000 riksdaler. För att vara valbar skulle man ha fyllt 25 år och bo i valkretsen.[1]
Antalet valberättigade i städerna uppgick till ungefär 27 000 och på landsbygden ca 187 000 personer genom fastigheter, 10 000 arrendatorer och 10 000 personer genom inkomst.[2][3] En stor del av fastighetsägarna var bönder, och de kom att få den ledande ställningen i andra kammaren. Av traditionens makt kom många bönder under de första valen att rösta på de lokala godsherrar som tidigare innehaft riksdagsplatser. Den stora lantmannagruppen i riksdagen kom under 1867 års riksdag att bilda Landtmannapartiet. Som en motvikt bildades året därpå Nyliberala partiet.[4]
Valsystem
Valsättet var en blandning av indirekta och direkta val. I 6 av landsbygdens 135 valkretsar tillämpades direkta val och detsamma gällde 26 av de 38 stadsvalkretsarna. Resterande 129 landsbygdsvalkretsar och 12 stadsvalkretsar tillämpade alltså indirekta val, vilka i regel utfördes av elektorer. Stadsvalkretsarna valde totalt 55 ledamöter. Dessa var i regel enmansvalkretsar med undantag för de största städerna som fick fler mandat, dessa var; Stockholm (13 mandat), Göteborg (4 mandat), Malmö (2 mandat) och Norrköping (2 mandat). Alla landsbygdsvalkretsar hade ett mandat var.
Valresultat
Uppgifterna kring antal valberättigade och röstetal är i flera valkretsar bristfälliga, vilket omöjliggör några exakta beräkningar av valresultatet. Tabellen avser riksdagen 1867 och baseras på bokserien Tvåkammarriksdagen 1867–1970 som ger uppgifter kring riksdagsledamöters partitillhörighet. Det ska dock anmärkas att samtliga partier bildades under riksdagen och inte existerade under själva valrörelsen.
Mandat
| Parti | Städerna | Landsbygden | Totalt | |
|---|---|---|---|---|
| Lantmannapartiet | 4 | 76[5] | 80 | |
| Ministeriella partiet | 20 | 18 | 38 | |
| Partilösa | 31 | 41[5] | 72 | |
| Totalt | 55 | 135 | 190 | |
Fotnoter
- ^ Sveriges historia under 1800- och 1900-talen, Lars-Arne Norborg
- ^ Statistisk tidskrift 1866 [1] Arkiverad 8 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Siffrorna för landsbygden exkluderar två valkretsar i Västmanlands län som tillsammans hade minst 1 000 valberättigade, eftersom uppgifter saknas kring dessa.
- ^ Ur vårt forsterlands historia efter 1809, Emil Svensén
- ^ [a b] En partilös riksdagsledamot avled innan riksdagen 1867 och i ett fyllnadsval vann Lantmannapartiet mandatet.
Media som används på denna webbplats
.svg)
Svensk handelsflagg 1844-1905
Svensk handelsflagg 1844-1905
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet
Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)
| “ | 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.
3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.
|
” |