Andra libyska inbördeskriget

Andra libyska inbördeskriget

Situationen i Libyen (sen 31 mars 2015)
  Under kontroll av den Tobrukledda regeringen och dess allierade
  Under kontroll av Libyens nya generalförsamling och dess allierade
  Under kontroll av Ansar al-Sharia (Libya)
  Under kontroll av Islamiska staten
  Under kontroll av Misratastyrkor
  Under kontroll av Tuaregstyrkor
Ägde rum16 maj 2014 - 23 oktober 2020
6 år och 160 dagar
PlatsLibyen
Resultat* Vapenvila 23 oktober 2020.
  • Övergångsregering formerades 10 mars 2021
Stridande
Libyen Libyska Parlamentet

Egypten Egypten[8][9] Förenade arabemiraten Förenade arabemiraten[8]

Libyen Libyens nya generalförsamling

Med stöd från:

 Islamiska staten[1]
  • Wilayat Barqa[2][3]
  • Wilayat Tripolitania
  • Wilayat Fezzan[4]
Befälhavare och ledare
Libyen Aguila Saleh Issa
(Ordförande för representanthuset)
Libyen Abdullah al-Thani
(Premiärminister)
Generallöjtnant Khalifa Haftar
(Befälhavare för Operation Dignity)
Överste Wanis Abu Khamada
(Befälhavare för Libyens specialstyrkor)
Brigadgeneral Saqr Geroushi
(Befälhavare för Libyska flygvapnet)
Egypten Abdel Fattah el-Sisi (Egyptens president)
Förenade arabemiraten Khalifa bin Zayed Al Nahyan (Förenade Arabemiratens president)		Libyen Nouri Abusahmain
(Ordförande för nya GNC)
Libyen Omar al-Hasi
(Premiärminister, ej internationellt erkänd)[16]
Libyen Sadiq Al-Ghariani
(Stormufti)
Salah Badi
(Befälhavare för Operation Libya Dawn)
Shaaban Hadia
(Befälhavare för LROR)
Adel Gharyani
(Befälhavare för LROR)		 Abu Bakr al-Baghdadi

Mohammed Abdullah[1]
Abu Nabil Al Anbari (IS befälhavare för Nordafrika)
Abdullah Al-Libi[17] Ali Al Qarqaa (Emir av Nofaliya)[18]
Ahmed Rouissi  †[19]

Styrka
35 000 (sen 2012)[20]Okänt1 300–8 000 (enligt februari 2015)[21][22]
4 913 döda (sen oktober 2015)[23]

Andra libyska inbördeskriget[24][25] var en väpnad konflikt mellan sex rivaliserande organisationer som hade kontroll över delar av Libyen. Dessa rivaliserande organisationer var:

Dessa är väpnade koalitionsgrupper som ibland bytte sida med varandra.[26]

I början av 2014 styrdes Libyen av Libyens generalförsamling (GNC). Detta sedan valet 2012. Sedan dess hade islamistiska partier kontrollerat församlingen, utmanövrerat majoritetscentristerna och liberalerna och valde ut Nouri Abusahmain som GNC:s ordförande i juni 2013.[31][32] Enligt vissa hade Abusahmain missbrukat sina befogenheter genom att undertrycka debatter och förfrågningar.[33] I december 2013 röstade GNC att genomdriva en variant av sharialagar[34] och beslutade att utvidga sin 18-månaders mandat med ett år fram till slutet av 2014.[35]

Under ett kuppförsök den 14 februari 2014 uppmanade general Khalifa Haftar, som tjänade under Muammar Gaddafis tidigare regim, GNC att upplösa sig och i dess ställe bilda en expeditionsregeringskommitté för att övervaka det nya kommande valet. I maj 2014 inledde general Haftars lojala styrkor en storskalig luft- och markoffensiv under kodnamnet Operation Dignity (arabiska: عملية الكرامة; 'Amaliya al-Karamah) mot de islamistiska väpnade grupperna Benghaz; Dernas och Adjabiyasi och mot GNC i Tripoli.[36] I juni kallade GNC till ett nytt val för Representantrådet: islamisterna besegrades, men förkastade valresultatet.[37][38][39]

Konflikten eskalerade den 13 juli 2014 när Tripolis islamister och Misratas milis inledde Operation Libya Dawn för att inta Tripoli International Airport från Zintans milis den 23 augusti. Kort därefter sammankallades medlemmarna ur Libyens generalförsamling, som hade förkastat junis valresultat, till Libyens nya generalförsamling och röstade sig som ersättning av det nyvalda Representantrådet, med Tripoli som deras politiska huvudstad, Nouri Abusahmain som president och Omar al-Hasi som premiärminister. Följden blev att de flesta ur Representantrådet tvingades flytta till Tobruk, alliera sig med Haftars styrkor och så småningom nominera honom som landets arméchef.[40]

Den 6 november tillkännagav den högsta domstolen i Tripoli, som domineras av nya GNC, att Representantrådet var upplöst.[41][42][43] Representantrådet avvisade dock denna dom.[44]

Den 16 januari 2015 kom fraktionerna Operation Dignity och Libyen Dawn överens om ett eldupphör.[45] Landet leds nu av två separata regeringar, med Tripoli och Misrata som kontrolleras av styrkor lojala till Libya Dawn och nya GNC i Tripoli, medan det internationella samfundet erkänner Abdullah al-Thanis regering och dess parlament i Tobruk.[46] Benghazi förblir omtvistat mellan Haftars styrkor och radikala islamister.[47]

Den 15 februari släppte ISIL i Libyen en video som visade en halshuggning av 21 egyptiska koptiska kristna som gruppen tidigare tillfångatog i Sirt.[48] Som svar utförde Egyptens myndigheter flyganfall mot ISIL i Libyen.[49]

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] ”Libyan city declares itself part of Islamic State caliphate”. CP24. http://www.cp24.com/world/libyan-city-declares-itself-part-of-islamic-state-caliphate-1.2093900. Läst 29 januari 2015. 
  2. ^ ”Islamic State Expanding into North Africa”. Der Spiegel. 18 november 2014. http://www.spiegel.de/international/world/islamic-state-expanding-into-north-africa-a-1003525.html. Läst 25 november 2014. 
  3. ^ ”ISIS comes to Libya”. CNN. 18 November 2014. http://www.cnn.com/2014/11/18/world/isis-libya/. Läst 20 november 2014. 
  4. ^ ”Islamic State Sprouting Limbs Beyond Its Base”. The New York Times. 14 February 2015. http://www.nytimes.com/2015/02/15/world/middleeast/islamic-state-sprouting-limbs-beyond-mideast.html?_r=1. Läst 13 mars 2015. 
  5. ^ Mohamed, Esam; Michael, Maggie (20 May 2014). ”2 Ranking Libyan Officials Side With Rogue General”. ABC News. Arkiverad från originalet den 26 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140526020155/http://abcnews.go.com/International/wireStory/libyan-lawmakers-meet-secret-amid-standoff-23798123. Läst 21 maj 2014. 
  6. ^ al-Warfalli, Ayman; Laessing, Ulf (19 maj 2014). ”Libyan special forces commander says his forces join renegade general”. Arkiverad från originalet den 21 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140521071351/http://www.reuters.com/article/2014/05/19/us-libya-violence-idUSBREA4G04A20140519. Läst 22 maj 2014. 
  7. ^ [a b] Abdul-Wahab, Ashraf (August 5, 2014). ”Warshefana take Camp 27 from Libya Shield”. Libya Herald. Arkiverad från originalet den augusti 8, 2014. https://web.archive.org/web/20140808101117/http://www.libyaherald.com/2014/08/05/warshefana-take-camp-27-from-libya-shield/. Läst 7 augusti 2014. 
  8. ^ [a b c d] Kirkpatrick, David D; Schmitt, Eric (25 augusti 2014). ”Egypt and United Arab Emirates Said to Have Secretly Carried Out Libya Airstrikes”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2014/08/26/world/africa/egypt-and-united-arab-emirates-said-to-have-secretly-carried-out-libya-airstrikes.html. Läst 25 augusti 2014. 
  9. ^ ”Egypt prepared to take lead in ensuring stability in Libya”. Libya Herald. 28 augusti 2014. http://www.libyaherald.com/2014/08/28/egypt-prepared-to-take-lead-in-ensuring-stability-in-libya/. Läst 10 september 2014. 
  10. ^ [a b] ”Libyan Dawn: Map of allies and enemies”. Al-Akhbar. 25 augusti 2014. http://english.alarabiya.net/en/perspective/alarabiya-studies/2014/08/25/Libyan-Dawn-Map-of-allies-and-enemies.html. Läst 25 augusti 2014. 
  11. ^ ”LNA targets Tripoli and Zuwara but pulls back troops in Aziziya area”. Libya Herald. 21 mars 2015. http://www.libyaherald.com/2015/03/21/lna-targets-tripoli-and-zuwara-but-pulls-back-troops-in-aziziya-area/#axzz3V7Q4Daou. Läst 22 mars 2015. 
  12. ^ ”Libya Observer”. Libya Observer. 10 mars 2015. https://www.facebook.com/lyobserver/posts/668024193302664. Läst 22 mars 2015. 
  13. ^ ”Libya Observer”. Libya Observer. 16 mars 2015. https://www.facebook.com/lyobserver/photos/a.515960841842334.1073741828.515956728509412/670253316413085/?type=1. Läst 22 mars 2015. 
  14. ^ ”Too Many Chiefs”. The Economist. 27 september 2014. http://www.economist.com/news/middle-east-and-africa/21620285-and-none-control-too-many-chiefs. Läst 11 oktober 2014. 
  15. ^ ”Sudan militarily backs Libyan rebels: Bashir to Youm7”. The Cairo Post. 23 March 2015. Arkiverad från originalet den 15 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150615142541/http://www.thecairopost.com/news/143075/news/sudan-militarily-backs-libyan-rebels-bashir-to-youm7. Läst 24 mars 2015. 
  16. ^ Bosalum, Fares; Laessing, Ulf (25 augusti 2014). ”Rival second Libyan assembly chooses own PM as chaos spreads”. Reuters. Arkiverad från originalet den augusti 26, 2014. https://web.archive.org/web/20140826120247/http://www.reuters.com/article/2014/08/26/us-libya-security-idUSKBN0GP0NZ20140826. Läst 26 augusti 2014. 
  17. ^ http://www.thetower.org/1826-major-libyan-jihadist-group-declares-allegiance-to-isis/
  18. ^ ”IS said to have taken another Libyan town”. Times of Malta. 10 February 2015. http://www.timesofmalta.com/articles/view/20150210/world/is-said-to-have-taken-another-libyan-town.555481. Läst 13 februari 2015. 
  19. ^ http://english.alarabiya.net/en/News/africa/2015/03/18/Senior-ISIS-commander-from-Tunisia-killed-in-Libya.html
  20. ^ Worth, Robert F. (13 May 2012). ”In Libya, the Captors Have Become the Captive”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2012/05/13/magazine/in-libya-the-captors-have-become-the-captive.html. Läst 24 maj 2012. 
  21. ^ ”The Islamic State of Libya Isn’t Much of a State”. Foreign Policy Magazine. 17 February 2015. http://foreignpolicy.com/2015/02/17/the-islamic-state-of-libya-isnt-much-of-a-state/. Läst 25 mars 2015. ”He said that today there are about 1,000 to 3,000 fighters loyal to the Islamic State in Libya” 
  22. ^ Ansar al-Sharia in Libya joined ISIL in March 2015,[1] adding 300–5,000 fighters to the group ”A Benghazi power, Libya militia eyed in attack”. Arkiverad från originalet den 21 september 2012. https://web.archive.org/web/20120921015158/http://bigstory.ap.org/article/benghazi-power-libya-militia-eyed-attack. Läst 10 januari 2014. 
  23. ^ ”Violent Deaths in 2014 & 2015”. Libya Body Count. http://www.libyabodycount.org/table. Läst 25 februari 2015. 
  24. ^ ”Libya’s Second Civil War: How did it come to this?”. Conflict News. Arkiverad från originalet den 20 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150320232806/http://www.conflict-news.com/libyas-second-civil-war-how-did-it-come-to-this/. Läst 22 mars 2015. 
  25. ^ National Post View (24 februari 2015). ”National Post View: Stabilizing Libya may be the best way to keep Europe safe”. National Post. http://news.nationalpost.com/2015/02/24/national-post-view-stabilizing-libya-may-be-the-best-way-to-keep-europe-safe/. Läst 22 mars 2015. 
  26. ^ [a b c] Stephen, Chris (29 August 2014). ”War in Libya - the Guardian briefing”. The Guardian. http://www.theguardian.com/world/2014/aug/29/-sp-briefing-war-in-libya. Läst 19 februari 2015. 
  27. ^ ”Libya’s Legitimacy Crisis”. Carnegie Endowment for International Peace. 20 augusti 2014. http://carnegieendowment.org/2014/10/06/libya-s-legitimacy-crisis/hr9j. Läst 6 januari 2015. 
  28. ^ ”That it should come to this”. The Economist. 10 januari 2015. http://www.economist.com/news/briefing/21638123-four-year-descent-arab-spring-factional-chaos-it-should-come. 
  29. ^ ”Bashir says Sudan to work with UAE to control fighting in Libya”. Ahram Online. 23 February 2015. http://english.ahram.org.eg/NewsContent/2/8/123755/World/Region/Bashir-says-Sudan-to-work-with-UAE-to-control-figh.aspx. Läst 24 mars 2015. 
  30. ^ ”Why Picking Sides in Libya won’t work”. Foreign Policy. 6 mars 2015. http://foreignpolicy.com/2015/03/06/libya-civil-war-tobruk-un-negotiations-morocco/.  “One is the internationally recognized government based in the eastern city of Tobruk and its military wing, Operation Dignity, led by General Khalifa Haftar. The other is the Tripoli government installed by the Libya Dawn coalition, which combines Islamist militias with armed groups from the city of Misrata. The Islamic State has recently established itself as a third force”
  31. ^ Eljarh, Mohamed (26 juni 2013). ”Can the New Libyan President Live Up to Expectations?”. Foreign Policy. Arkiverad från originalet den 9 november 2014. https://web.archive.org/web/20141109162735/http://transitions.foreignpolicy.com/posts/2013/06/26/can_the_new_libyan_president_live_up_to_expectations. Läst 26 augusti 2014. 
  32. ^ ”Libya's new parliament meets amid rumbling violence”. Aljazeera America. 4 augusti 2014. http://america.aljazeera.com/articles/2014/8/4/libya-parliamentmeets.html. Läst 26 augusti 2014. 
  33. ^ St John, Ronald Bruce (4 June 2014), Historical Dictionary of Libya, Rowman & Littlefield, s. 201 .
  34. ^ Bosalum, Feras; Markey, Patrick (4 december 2013). ”Libyan assembly votes to follow Islamic law”. Reuters. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924191412/http://www.reuters.com/article/2013/12/04/us-libya-law-idUSBRE9B30M220131204. Läst 26 augusti 2014. 
  35. ^ ”Libya congress extends its mandate until end-2014”. AFP. 23 December 2013. Arkiverad från originalet den 2018-06-13. https://web.archive.org/web/20180613134140/http://www.mei.edu/content/libya-congress-extends-its-mandate-until-end-2014#. Läst 31 mars 2015. 
  36. ^ Madi, Mohamed (16 October 2014), ”Profile: Libyan ex-General Khalifa Haftar”, News (BBC), http://www.bbc.com/news/world-africa-27492354 
  37. ^ ”Libyans mourn rights activist amid turmoil”. Al-Jazeera. 26 juni 2014. http://www.aljazeera.com/news/middleeast/2014/06/libyans-mourn-rights-activist-amid-turmoil-2014626161436740827.html. 
  38. ^ ”Tarhouna rejects House of Representatives, declares support for Operation Dawn”. Libya Herald. 27 september 2014. http://www.libyaherald.com/2014/08/21/tarhouna-rejects-house-of-representatives-declares-support-for-operation-dawn/. Läst 6 januari 2015. 
  39. ^ ”Jabal Nefusa towns declare boycott of the House of Representatives”. Libya Herald. 19 augusti 2014. http://www.libyaherald.com/2014/08/19/jabal-nefusa-towns-boycott-the-house-of-representatives-over-tobruk-meetings/. Läst 6 januari 2015. 
  40. ^ ”Libya names anti-Islamist General Haftar as army chief”. BBC News. 2 March 2015. http://www.bbc.com/news/world-africa-31698755. 
  41. ^ ”Libya Court Rules June Elections Unconstitutional”. ABC News. 6 november 2014. http://abcnews.go.com/International/wireStory/libya-court-rules-june-elections-unconstitutional-26725959. Läst 6 november 2014. 
  42. ^ ”Libya chaos deepens as court nullifies parliament”. Channel News Asia. 6 november 2014. Arkiverad från originalet den 6 november 2014. https://web.archive.org/web/20141106201804/http://www.channelnewsasia.com/news/world/libya-chaos-deepens-as/1457890.html. Läst 6 november 2014. 
  43. ^ ”Libya supreme court 'invalidates' elected parliament”. BBC. 6 november 2014. http://www.bbc.com/news/world-africa-29933121. Läst 6 november 2014. 
  44. ^ ”Libya parliament rejects court ruling, calls grow for international action”. Middle East Eye. http://www.middleeasteye.net/news/libya-parliament-rejects-court-ruling-experts-call-international-action-end-crisis-1302883080. Läst 29 januari 2015. 
  45. ^ ”Libya parties agree to more talks; two factions call ceasefire”. Reuters. Arkiverad från originalet den 19 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150219031246/http://www.reuters.com/article/2015/01/16/us-libya-security-idUSKBN0KP0VL20150116. Läst 29 januari 2015. 
  46. ^ ”Tripoli-backed fighters sent to Sirte to confront ISIL”, Al Jazeera, Feb 2015, http://www.aljazeera.com/news/middleeast/2015/02/tripoli-backed-fighters-sirte-confront-isil-150217152905350.html .
  47. ^ ”Haftar’s troops recapture key stronghold in Libya’s Benghazi”, Aawsat, Feb 2015, http://www.aawsat.net/2015/02/article55341319/haftars-troops-recapture-key-stronghold-libyas-benghazi .
  48. ^ ”Isis: 21 Egyptian Coptic Christians beheading in Libya”, The Guardian, Feb 15, 2015, http://www.theguardian.com/world/2015/feb/15/isis-21-egyptian-coptic-christians-beheading-libya .
  49. ^ ”Egypt bombs Islamic State targets in Libya after 21 Egyptians beheaded”. Reuters. 16 februari 2015. Arkiverad från originalet den 18 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150318202004/http://www.reuters.com/article/2015/02/16/us-mideast-crisis-libya-egypt-idUSKBN0LJ10D20150216. Läst 31 mars 2015. .

Vidare läsning

Media som används på denna webbplats

Flag of the Libyan National Army.svg
Författare/Upphovsman: MrPenguin20, Licens: CC BY-SA 3.0
The flag of the Libyan National Army.
Libyan Civil War.png
Författare/Upphovsman: , Licens: CC BY 3.0
 
Under the control of the Tobruk-led Government and Libyan National Army
 
Under the control of the New General National Congress and Allies
 
Controlled by the Islamic State of Iraq and the Levant
 
Controlled by the Mujahedeen Councils of Derna, Benghazi and Adjabiya
 
Controlled by local forces in Misrata district
 
Under the control of Tuareg forces
Flag of the Libyan Air Force.svg
Författare/Upphovsman: MrPenguin20, Licens: CC BY-SA 4.0
The flag of the Libyan Air Force.
Flag of Islamic State of Iraq.svg

Variant of the jihadist black flag. This particular version is used by the "Islamic State of Iraq" and by al-Shabaab in Somalia. It shows the shahada in an arrangement that includes the image of the historical "seal of Muhammad" (more precisely, the "seal" design is based on a 1980s facsimile of Ottoman era copies of letters written and sealed by Muhammad, in which the copyists had manually inked the seal impression; the jihadist flags seen in press photographs do not show the seal as circular but in a slightly irregular shape that faithfully mimicks one particular such specimen; see w:seal of Muhammad for details).

Also note that the representation of this seal formerly uploaded to commons but since deleted is merely a graphist's "fictionalisation" of what the seal might have looked like; the actual artefact on exhibit as the "seal of Muhammad" in Istanbul is rectangular)