Anders Schönberg den yngre

Anders Schönberg den yngre
Född7 oktober 1737[1]
Östervåla församling[1], Sverige
Död6 april 1811[1] (73 år)
Österfärnebo församling[1], Sverige
MedborgarskapSverige[2]
SysselsättningHeraldiker, politiker
Befattning
Ledamot av Sveriges ståndsriksdag[1]
Rikshistoriograf[1]
Redigera Wikidata

Anders Schönberg (d.y.), född 7 oktober 1737 i Östervåla socken, död 6 april 1811, var svensk historiker, rikshistoriograf och riksheraldiker.

Levnad

Anders Schönberg föddes på Aspnäs gård i Uppland som son till hovjägmästaren Anders Schönberg d.ä. och friherrinnan Gustafva Johanna von Friesendorff. Fadern är känd som anordnare av ett flertal stora jakter för konung Fredrik I. Föräldrarna hade tillsammans åtta barn, sex döttrar och två söner, av vilka Anders Schönberg var den yngste.

Schönberg gifte sig 1762 med Elisa Margareta Hierta. Sina sista år tillbringade han på sin egendom Åsberg i Gästrikland.

Karriär

Schönberg studerade vid Uppsala universitet och skrevs därefter in som auskultant vid Svea hovrätt. Han övergick dock snart till Kanslikollegium. Han deltog som riksdagsman i samtliga riksmöten från 1760 till och med 1792. Han kom att sluta sig till Hattpartiet.

Schönberg utnämndes 1761 till rikshistoriograf och 1773 till riksheraldiker. 1776 erhöll han fullmakt som kansliråd. Schönberg blev 1767 ledamot av Vetenskapsakademien och den 20 mars[3] 1786 ledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.

Som författare inom politiska och historiska ämnen var Schönberg en produktiv författare. Hans främsta verk är Historiska bref om det svenska regeringssättet i äldre och nyare tid. 1765 utkom Schönberg med "Om orsakerna till svenska folkets utflyttning", en pamflett i patriotisk anda som utgjorde en replik till Anders Chydenius och dennes svar i samma ämne till Vetenskapsakademien.

Anders Schönberg upprätthöll en tät korrespondens med Jacob Tengström i Åbo, som 1817 blev Finlands förste ärkebiskop. Drygt 200 brev finns bevarade från Schönberg till Tengström. De fanns i en källare på universitetsbiblioteket i Helsingfors och beforskades på 1980-talet av Tord Andersson. Varje brev i den omfattande korrespondensen (1780–1811) har "ett och ett, ridits med postväska från Gästrikland ner genom Uppland, rotts över Ålands hav, fortsatt över öarna och så småningom nått kvarteren kring domkyrkan i Åbo. Mestadels handlar de om politik och om 1700-talets kulturfrågor.

Från sommaren och höstmånaderna 1780 noteras att Schönberg ber Tengström om hjälp. Han vill ha en dikt skriven och den kommer också – rodd och riden – 14 dagar senare. Det var en böneskrift riktad till brukspatronen på Gysinge bruk, Gustaf Wittfoth för Schönbergs bryggerska, Kerstin från Skammora som ville gifta sig med Schönbergs dräng, Erik Larsson och som därför behövde ett torp för de två att bo i.[4]

Källor

  • Sam Kellin, red (1920). Anders Schönbergs bref till bergsrådet Adlerwald : med biografi öfver Schönberg samt personregister.. Stockholm: P.A. Norstedt & Söner 

Noter

  1. ^ [a b c d e f] Anders Schönberg, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 6424, läst: 24 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Libris, 26 mars 2018, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  3. ^ Matrikel över ledamöter av Kungl. Vitterhetsakademien och Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets akademien, Bengt Hildebrand (1753–1953), Margit Engström och Åke Lilliestam (1954–1990), Stockholm 1992 ISBN 91-7402-227-X s. 56
  4. ^ Andersson, Tord; Sällsamheter i Gästrikland , Rabén & Sjögren, Stockholm, 1989, ISBN 91-29-57692-X s. 241ff

Vidare läsning

Externa länkar

Auktoritetsdata