Anders Peter Sandströmer

Anders Peter Sandströmer
Anders Peter Sandströmer.jpg
Född4 oktober 1804[1]
Linköpings församling[1], Sverige
Död1 december 1857[1] (53 år)
Leksbergs församling[1], Sverige
MedborgarskapSverige
SysselsättningÄmbetsman, politiker
Befattning
Landshövding i Jämtlands län (1844–1848)
Sveriges finansminister
Regeringen Sparre (1848–1851)
Landshövding i Skaraborgs län (1851–1857)
MakaClara Sandströmer
(g. 1830–)[1]
SläktingarTheodor Sandström (syskon)
Redigera Wikidata

Anders Peter Sandströmer, ursprungligen Sandström, född 4 oktober 1804 i Stockholm, död 1 december 1857 i Linköping, var en svensk ämbetsman och politiker. Han var bror till Theodor Sandström.

Anders Peter Sandströmer blev kammarråd 1835. Han blev under sin tid som sekreterare i Statsutskottet 1840 till 1841 allmänt uppskattad och känd. Han blev på grund av detta utnämnd till landshövding i Jämtlands län 1844, adlad enligt R.F. paragraf 37, 1847. År 1846 blev Sandströmer ordförande i skatteförenklingskommittén som lade fram många reformförslag. År 1848 blev han finansminister , samt genomförde som sådan många förbättringar och förenklingar i kameralväsendet. Han fick dessutom igenom en omorganisation av Statskontoret, samt förenklingar i uppbördsmännens redogörelser och så vidare. Han fick dock en viss opposition emot sig, och hamnade i konflikt med kungen samt kronprinsen. Denna konflikt gällde förslaget om grundskatternas avlösning. Han avgick 1851, och blev därefter landshövding i Skaraborgs län, vilket han var till sin död 1857.

Referenser

  • Crusenstolpe, Magnus Jacob, nekrolog över Sandströmer i Svea folkkalender s. 130, 1859.
  • Svensk Uppslagsbok, band 23 : Rohrbach - Sathpura, 1937
  1. ^ [a b c d e] Anders Peter Sandströmer, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 6353, läs online.[källa från Wikidata]

Vidare läsning

Företrädare:
Sven Munthe		Sveriges finansminister
1848–1851		Efterträdare:
Johan August Gripenstedt
Företrädare:
Wilhelm Albrecht Dorchimont		Landshövding i Skaraborgs län
1851–1857		Efterträdare:
Jonas Wærn



Sveriges finans-, ekonomi- och budgetministrar
Union och ny konstitution
(1840–1866)
Sveriges lilla riksvapen
Industrialisering
(1866–1905)
Rekordåren och kalla kriget
(1945–1991)
Bohman · Mundebo · Bohman · Wirtén · Feldt · Engström (tillförordnad) · Larsson
Efter kalla kriget
(1991–)
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”