Anatolij Lunatjarskij

Anatolij Lunatjarskij
Född11 november 1875 (g.s.) (datum specificerat för både juliansk och gregoriansk kalender)[1][2][3]
Poltava[4][5]
Död26 december 1933[4][6][7] (58 år)
Menton[4][5], Frankrike
BegravdKremlmuren
Medborgare iKejsardömet Ryssland, Sovjetryssland och Sovjetunionen
Utbildad vidZürichs universitet
SysselsättningDramatiker[8], skådespelare, filosof[8], litteraturkritiker[8], journalist[8], författare[9], diplomat, politiker[8], manusförfattare
Befattning
Sovjetunionens ambassadör i Spanien
Ambassadör
Ledamot av Allryska konstituerande församlingen
Folkkommissariatet för utbildning (–1929)
ArbetsgivareMoskvauniversitetet
Politiskt parti
bolsjeviker
Rysslands socialdemokratiska arbetareparti
Sovjetunionens kommunistiska parti
MakaNatalja Rozenel
Redigera Wikidata

Anatolij Vasiljevitj Lunatjarskij (ryska: Анато́лий Васи́льевич Лунача́рский), född 23 november 1875 i Poltava, död 28 december 1933 i Menton, Frankrike, var en sovjetisk politiker och författare.

Biografi

Lunartjarskij var från sitt 17:e år aktiv i det ryska socialdemokratiska partiet och anslöt sig 1904 till dess bolsjevikfraktion. Då han 1909 försökte utvecklade den marxistiska läran från den idealistiska filosofins ståndpunkt och samtidigt tillsammans med Maksim Gorkij och andra försökte grunda en ateistisk religion, vars innersta väsen skulle vara "dyrkan av mänsklighetens högsta egenskaper", angreps han av Lenin och isolerades från bolsjevikpartiet. År 1917 anslöt han sig definitivt till bolsjevikpartiet och blev folkkommissarie för undervisningsväsendet Narkompros.[10]

Som folkkommissarie för undervisningsväsendet 1917–1929 försökte Lunatjarskij att bygga broar mellan marxismen och den övriga forskarvärlden och till kulturpersonligheter från tiden före oktoberrevolutionen.

Lunatjarskij grundade och ledde Proletkult tillsammans med, bland andra, läkaren och filosofen Aleksandr Bogdanov från dess bildande 1917 tills organisationen upplöstes 1920.[11]

Han skrev en mängd artiklar om litteratur, teater, musik, måleri och liknande samt en rad teaterpjäser. Bland hans verk kan nämnas Faust och staden (1918), Oliver Cromwell (1920) och Foma Kampanella (1922). Efter andra världskrigets slut 1945 uppfördes Lunatjarskijs pjäs Den befriade Don Quijote (1925) på Volkstheater i centrala Wien.

År 1933 blev han utnämnd till ambassadör i Spanien, men avled på väg till Madrid. Samma år brände nazisterna Anatolij Lunatjarskijs kulturpolitiska skrift om arbetarklassens kulturuppgifter,[12] tillsammans med den tyska utgåvan av hans pjäs Der befreite Don Quichote under de landsomfattande bokbålen i Nazityskland.

Utmärkelser

Asteroiden 2446 Lunacharsky är uppkallad efter honom.[13]

Bibliografi

  • Arbetsskolan (Stockholm: Fram, 1919) 31 s.
  • Arbetarklassens kulturuppgifter (Stockholm: Fram, 1920) 44 s.
  • Folkbildningen i Ryska socialistiska federativa sovjetrepubliken (Stockholm: Fram, 1929) 47 s.

Källor

  1. ^ Краткая литературная энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, 1962, läs online, ”11.(23).XI.1875”.[källa från Wikidata]
  2. ^ Olga Bogdanova (red.), Литераторы Санкт-Петербурга. ХХ век, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Педагоги и психологи мира, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] Краткая литературная энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, 1962, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Луначарский Анатолий Васильевич”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  6. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Луначарский Анатолий Васильевич”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
  7. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c d e] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  10. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 798 
  11. ^ https://www.nok.se/titlar/allmanlitteratur-sakprosa/det-moderna-trettioariga-kriget/
  12. ^ Kulturaufgaben der Arbeiterklasse. Allgemeine Kultur und Klassenkultur (Berlin, Verlag Die Aktion 1919) 29 s.
  13. ^ ”Minor Planet Center 2446 Lunacharsky” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=2446. Läst 29 februari 2024. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Anatoliy Lunacharskiy 1925.jpg
Russian politician Anatoly Lunacharsky (1875-1933) as Soviet People's Commissar of Enlightenment in 1925.