Ananke (måne)

Ananke
Upptäckt
UpptäckareS. B. Nicholson
Upptäcktsdatum28 september 1951[1]
Uppkallad efterAnanke
Omloppsbana
Halv storaxel21 280 000[1]
Excentricitet0.24
Siderisk omloppstid610.45
Inklination148.89
Måne tillJupiter
Fysikaliska data
Ekvatorradie14
Massa3.0 × 1016
Medeldensitet2.6
Ytgravitation (ekvatorn)0.010
Flykthastighet~0.017
Albedo0.04
Temperatur~124 K
Hitta fler artiklar om astronomi med

Ananke (JXII) är en av Jupiters månar. Den upptänktes av Seth Barnes Nicholson på Mount Wilson-observatoriet 1951 och är uppkallad efter Ananke som var nödvändighetens gudinna i den grekiska mytologin och blev mor till Adrastea genom Zeus.[1]

Ananke fick inte sitt nuvarande namn förrän 1975; innan dess var den enbart känd som "Jupiter XII".

Den har givit namn åt Ananke-gruppen som är en grupp av oregelbundna månar som roterar kring Jupiter i retrograda banor på ett avstånd mellan 19 300 000 km och 22 700 000 km och med en lutning på cirka 150°.

Referenser

  1. ^ [a b c] ”Ananke” (på engelska). In depth; by the numbers. NASA Science. 5 december 2017. https://solarsystem.nasa.gov/moons/jupiter-moons/ananke/in-depth/. Läst 14 juli 2019. 

Externa länkar

Jupiters månar
Adrastea · Aitne · Amalthea · Ananke · Aoede · Arche · Autonoe · Callisto · Callirrhoe · Carme · Carpo · Chaldene · Cyllene · Dia · Eirene · Elara · Erinome · Ersa  · Euanthe · Eukelade · Eupheme · Euporie · Europa · Eurydome · Ganymedes · Harpalyke · Hegemone · Helike · Hermippe · Herse · Himalia · Io · Iocaste · Isonoe · Kale · Kallichore · Kalyke  · Kore · Leda · Lysithea · Megaclite · Metis · Mneme · Orthosie  · Pandia · Pasiphae · Pasithee · Philophrosyne · Praxidike · Sinope · Sponde · Taygete · Thebe · Thelxinoe · Themisto · Thyone · Valetudo
The Galilean satellites (the four largest moons of Jupiter).tif
S/2003 J 2 · S/2003 J 4 · S/2003 J 9 · S/2003 J 10 · S/2003 J 12 · S/2003 J 16 · S/2003 J 18 · S/2003 J 19 · S/2003 J 23 · S/2010 J 1 · S/2010 J 2 · S/2011 J 1 · S/2011 J 2 · S/2016 J 1 · S/2017 J 1 · S/2017 J 2 · S/2017 J 3 · S/2017 J 5 · S/2017 J 6 · S/2017 J 7 · S/2017 J 8 · S/2017 J 9
Jupiter · Jupiters ringar

Media som används på denna webbplats

The Galilean satellites (the four largest moons of Jupiter).tif

This composite includes the four largest moons of Jupiter which are known as the Galilean satellites. The Galilean satellites were first seen by the Italian astronomer Galileo Galilei in 1610. Shown from left to right in order of increasing distance from Jupiter, Io is closest, followed by Europa, Ganymede, and Callisto.

The order of these satellites from the planet Jupiter helps to explain some of the visible differences among the moons. Io is subject to the strongest tidal stresses from the massive planet. These stresses generate internal heating which is released at the surface and makes Io the most volcanically active body in our solar system. Europa appears to be strongly differentiated with a rock/iron core, an ice layer at its surface, and the potential for local or global zones of water between these layers. Tectonic resurfacing brightens terrain on the less active and partially differentiated moon Ganymede. Callisto, furthest from Jupiter, appears heavily cratered at low resolutions and shows no evidence of internal activity.

North is to the top of this composite picture in which these satellites have all been scaled to a common factor of 10 kilometers (6 miles) per picture element.

The Solid State Imaging (CCD) system aboard NASA's Galileo spacecraft acquired the Io and Ganymede images in June 1996, the Europa images in September 1996, and the Callisto images in November 1997.

Launched in October 1989, the spacecraft's mission is to conduct detailed studies of the giant planet, its largest moons and the Jovian magnetic environment.