Amurjärpe

Amurjärpe
Status i världen: Nära hotad[1]
Spelande hane.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläkteFalcipennis
ArtAmurjärpe
F. falcipennis
Vetenskapligt namn
§ Falcipennis falcipennis
Auktor(Hartlaub, 1855)
Synonymer
  • Dendragapus falcipennis

Amurjärpe[2] (Falcipennis falcipennis) är en medelstor östasiatisk skogshöna.[3]

Utseende

Adult hona.

Amurjärpen är en mörk järpe som mäter 38-43 centimeter, väger cirka 700 gram och påminner mycket om den amerikanska arten granjärpen, men är något större.[4]

Den adulta hanen har ett svart ansikte inramat i vitt, med tydlig rött fjäderlöst ögonbryn och bakom detta ett kort vitt ögonbrynsstreck. Ryggen är mörkbrun med mörkgrå fläckar och den har vita fläckar på skulderfjädrarna. Vingarna är bruna och bröst och buk svart till grå med kraftfulla vita triangelformade fläckar. Den svarta stjärten har ett brett vitt ändband. Den adulta honan är ljusare och rödbrunare än hanen, med vitfläckat bröst och buk. Hanen avger udda klickande och klappande ljud under spelet.[4]

Utbredning och systematik

Amurjärpen förekommer i nordöstra Asien. Dess utbredningsområde sträcker sig från cirka 120°E och österut till Ochotska havet och Sachalin, norrut sträcker sig utbredningen till cirka 60° och söderut till södra delarna av Amur oblast och bergskedjan Sichote-Alin.[1] I varje fall tidigare fanns det en liten population i allra nordöstligaste Kina, i bergskedjan Lilla Hinggan i Heilongjiang, men den är förmodligen utdöd.[1]

Amurjärpens utbredningsområde.

Släktskap

Amurjärpen placerades tidigare tillsammans med övriga järpar, orrar, präriehöns och tjädrar i den egna familjen skogshöns (Tetraonidae). Genetiska studier visar dock att de utgör en del av familjen Phasianidae.[5][6] Där utgör de en klad närmast släkt med kalkoner (Meleagris) och dessa två tillsammans med koklassfasan (Pucrasia macrolopha).[5]

Fram tills nyligen delade amurjärpen släktet Falcipennis med granjärpe. DNA-studier bekräftar att de är närbesläktade och tillhör båda en grupp tillsammans med orrar och tjädrar. Granjärpe och amurjärpe inte är varandras närmaste släktingar, där granjärpe står närmare orre och tjäder än vad amurjärpen gör. Granjärpen har därför lyfts ut till ett eget släkte, Canachites. Längre tillbaka fördes både amurjärpe och granjärpe till järparna i Dendragapus men dessa är mer avlägset släkt, närmare präriehönsen i Tympanuchus.[5]

Ekologi

Amurjärpen förekommer mest i fuktiga, skuggiga område på taiga med kraftig undervegetation och barrskog som gran, en och lärk.[4][1]

Typiskt habitat för amurjärpe med fuktig lärkskog.

Hot och status

Amurjärpen kategoriseras av internationella naturvårdsunionen IUCN som nära hotad (NT) på grund av jakt samt habitatförstöring genom ökad exploatering och skogsbränder.[1] Världspopulationen har inte uppskattats men arten beskrivs inte någonstans som vanlig.[1] I Kina beräknas färre än 100 par förekomma, i Ryssland 10.000-100.000 par.[1]

Noter

  1. ^ [a b c d e f g] BirdLife International 2012 Falcipennis falcipennis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 18 februari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  4. ^ [a b c] Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, sid:30-31, ISBN 978-0-7136-7040-0
  5. ^ [a b c] Kimball RT, PA Hosner & EL Braun. 2021. A phylogenomic supermatrix of Galliformes (Landfowl) reveals biased branch lengths. Molecular Phylogenetics and Evolution. 158:107091.
  6. ^ Kimball, R.T., and E.L. Braun (2008), A multigene phylogeny of Galliformes supports a single origin of erectile ability in non-feathered facial traits, J. Avian Biol. 39, 438-445.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Falcipennis falcipennis displaying.jpg
Författare/Upphovsman: Franz Hafner - Franz Hafner, Alexander V. Andreev et al.: Das Sichelhuhn – Geheimnisvoller Urwaldvogel im Osten Sibiriens Sonderpublikation des Naturwissenschaftlichen Vereins für Kärnten. Klagenfurt 1998; ISBN 3-85328-014-5, Licens: CC BY-SA 3.0
Male Siberian Spruce Grouse displaying. Photo taken in East Siberia (51°N; 137°E) Charpin-Baktor
Falcipennis falcipennis - Rearing habitat.jpg
Författare/Upphovsman: Franz Hafner, Licens: CC BY-SA 3.0
Rearing Habitat, Larch forest close to Ledum-bog
Азиатская дикуша (лат Falcipennis falcipennis).jpg
Författare/Upphovsman: Yuri Stroykin, Licens: CC BY-SA 3.0
Russia, Far East, Amut lake