Amurbuskskvätta

Amurbuskskvätta
Hane
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteBuskskvättor
Saxicola
ArtStejnegers buskskvätta
S. stejnegeri
Vetenskapligt namn
§ Saxicola stejnegeri
Auktor(Parrot, 1908)
Synonymer
  • Saxicola maurus stejnegeri
  • Amurbuskskvätta

Amurbuskskvätta[1] (Saxicola stejnegeri) är en östasiatisk fågel i familjen flugsnappare med omdiskuterad artstatus.[2] Arten är en sällsynt gäst i Europa, med bland annat fyra fynd i Sverige.

Kännetecken

Utseende

Amurbuskskvätta är en 14 cm lång fågel, mycket lik vitgumpad buskskvätta men även svarthakad buskskvätta. Hane i häckningsdräkt är en praktfull fågel med svart huvud, svartaktig ovansida, stor vit fläck på sidan av halsen och vit vingfläck. Den är även vit på övergump och övre stjärttäckare men rostorange bröst. Honan är rätt karaktärslös, med mörkstreckat sandbrun hjässa och ovansida samt beige undersida med ljusare strupe och undergump men mer rostfärgat bröst. Den vita vingfläcken är mindre än hanens och övergumpen är vitaktig eller beige, tydligt kontrasterande mot den mörka stjärten.[3]

Utanför häckningstid liknar hanen honan men på huvudsida och strupe syns svarta fjäderbaser, medan haka och tygel kan vara helt svarta. Hona utanför häckningstid är mer rostbeige på övergump och övre stjärttäckare.[3]

Hona amurbuskskvätta i Japan.

Jämfört med vitgumpad buskskvätta är amurbuskskvättan mycket lik, men skiljer sig i några små avseenden. Den har något kraftigare näbb och längre stjärt. Hanen har mer rostfärgad undersida och övergump samt svartare ovansida. I höstdräkt är hanen i genomsnitt mörkare och mer rosttonad. Studier av flyttande fåglar i kinesiska Beidahe visar att en fjärdedel har svartstreckade övre stjärttäckare, en karaktär som aldrig setts hos vitgumpad buskskvätta. [4]

Läten

Amurbuskskvätta avger samma typ av varningsläten som både svarthakad och vitgumpad buskskvätta, det vill säga ett "vist" och ett "track". Sången är även den lik, en kort och ljusröstad, kvittrande och entonig strof påminnande om berglärka och järnsparv. Studier visar dock att sången hos amurbuskskvättan är mest avvikande av de tre, med färre drillar och därför mer melodisk samt kortast, mörkast och mest entonig.[5]

Utbredning och systematik

Amurbuskskvätta förekommer från östra Sibirien och östra Mongoliet till Korea och Japan.[2] Vintertid flyttar den till Sydostasien.[2] Arten är en mycket sällsynt gäst i Europa. I Sverige förelåg tidigare tre säkra fynd i Sverige, alla på 2000-talet och artbestämda efter DNA-studier: en död unghane funnen 2 oktober 2008 på Landsort i Södermanland, en hona eller ungfågel vid Ottenby, Öland 9–11/10 2015 samt en ringmärkt hona i skånska Falsterbo 20 september 2016.[6] En omgranskning av fynd rörande "östliga svarthakade buskskvättor", alltså vitgumpad buskskvätta eller amurbuskskvätta, av BirdLife Sveriges Raritetskommitté godkände även ett fynd av en ung hona i lappländska Malå 30 oktober 2015.[7]

Artstatus

Amurbuskskvättan behandlades tidigare som en underart till vitgumpad buskskvätta (S. maurus), men urskiljs allt oftare som egen art baserat på genetiska undersökningar som visar att den endast är avlägset släkt, faktiskt systerart till alla buskskvättearter i Palearktis.[8] Tongivande IOC erkänner den som egen art, sedan april 2019 även svenska BirdLife Sverige och sedan 2021 internationella auktoriteten Clements et al.[1][9] BirdLife International behandlar den liksom vitgumpad buskskvätta, svarthakad buskskvätta och afrikansk buskskvätta som en enda art, Saxicola torquata.

Familjetillhörighet

Buskskvättorna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[10][11]

Levnadssätt

Amurbuskskvätta häckar på fuktiga ängar med rikligt med gräs och höga örter, i buskrika våtmarker samt i torra tallskogar i bergssluttningar upp till 3 000 meters höjd, lokalt 4 000. Övervintrande fåglar på Malackahalvön hittas i betesfält, risfält och låglänta våtmarker. Studier visar på inga större skillnader i häckningsbiologi annat än att amurbuskskvättan häckar något tätare och har mindre revir.[12][13]

Status

IUCN erkänner den inte som art, varför den inte placeras i någon hotkategori.

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Leonhard Hess Stejneger (1851–1943), norsk zoolog bosatt i USA 1881–1943 och kurator för Smithsonian Institution 1884–1943.[14] Tidigare kallades den Stejnegers buskskvätta, men blev tilldelad namnet amurbuskskvätta i samband med att BirdLife Sveriges taxonomikommitté erkände den som god art i april 2019.

Fågeln har fått sitt svenska och vetenskapliga namn efter ornitologen Leonhard Stejneger.

Noter

  1. ^ [a b] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  2. ^ [a b c] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
  3. ^ [a b] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
  4. ^ Hadoram Shirihai, Lars Svensson (2018) Birds of the Western Palearctic:Passerines, Christopher Helm, ISBN 978-0-713645712
  5. ^ Opaev A., Red'kin Y., Kalinin E. & Golovina M., 2018. Species limits in Northern Eurasian taxa of the Common Stonechats, Saxicola torquatus complex (Aves: Passeriformes, Muscicapidae). Vertebr. Zool. 68 (3): 199–211.
  6. ^ Amurbuskskvätta, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  7. ^ Hellström, M., Waern, M. (2021). ”Vitgumpad buskskvätta och amurbuskskvätta – Raritetskommitténs återgranskning av de svenska fynden”. Vår fågelvärld (2). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2021/04/Hellstro%CC%88m-Waern-Vitgumpad-buskskva%CC%88tta-och-amurbuskskva%CC%88tta-Rks-granskning-av-de-svenska-fynden-VF-2-21.pdf. Läst 15 september 2021. 
  8. ^ Zink, R.M., Pavlova, A., Drovetski, S., Wink, M. & Rohwer, S. (2009) Taxonomic status and evolutionary history of the Saxicola torquata complex. Mol. Phylogenet. Evol. 52(3): 769–773.
  9. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  10. ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
  11. ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.
  12. ^ Collar, N. (2019). Common Stonechat (Saxicola torquatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58515 27 februari 2019).
  13. ^ Golovina, M. V. och Opaev, A. S. (2016). Breeding biology and social organization of Eastern Siberian stonechat – Saxicola (torquatus) stejnegeri (Parrot, 1908) (Muscicapidae, Aves). Povolzhskiy Journal of Ecology, 2, 131–143 (på ryska).
  14. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Katalogdata
​​​​ • Dyntaxa: 6008208​​ • GBIF: 6100851​​​​ • ITIS: 916347​​ • NCBI: 1663730​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Avibase: 80216E85​​​ • Xeno-canto: Saxicola-stejnegeri​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Stejneger's Stonechat.jpg
Författare/Upphovsman: Flickr users CharlesLam, Licens: CC BY-SA 2.0
Stejneger's Stonechat - Saxicola stejnegeri. Eastern Hokkaido, Japan.