Amintore Fanfani

Amintore Fanfani

Amintore Fanfani

Italiens premiärminister
Tid i befattningen
18 januari 1954–10 februari 1954
PresidentLuigi Einaudi
FöreträdareGiuseppe Pella
EfterträdareMario Scelba
Tid i befattningen
1 juli 1958–15 februari 1959
PresidentGiovanni Gronchi
FöreträdareAdone Zoli
EfterträdareAntonio Segni
Tid i befattningen
26 juli 1960–21 juni 1963
PresidentGiovanni Gronchi
FöreträdareFernando Tambroni
EfterträdareGiovanni Leone
Tid i befattningen
1 december 1982–4 augusti 1983
PresidentSandro Pertini
FöreträdareGiovanni Spandolini
EfterträdareBettino Craxi
Tid i befattningen
17 april 1987–28 juli 1987
PresidentFrancesco Cossiga
FöreträdareBettino Craxi
EfterträdareGiovanni Goria

Tid i befattningen
16 juli 1953–12 januari 1954
PremiärministerAlcide De Gasperi
FöreträdareMario Scelba
EfterträdareGiulio Andreotti
Tid i befattningen
28 juli 1987–13 april 1988
PremiärministerGiovanni Goria
FöreträdareOscar Luigi Scalfaro
EfterträdareAntonio Gava

Tid i befattningen
1 juli 1958–15 februari 1959
PremiärministerAmintore Fanfani
FöreträdareGiuseppe Pella
EfterträdareGiuseppe Pella
Tid i befattningen
5 mars 1965–30 december 1965
PremiärministerAldo Moro
FöreträdareAldo Moro
EfterträdareAldo Moro

Tid i befattningen
26 juli 1951–16 juli 1953
FöreträdareAntonio Segni
EfterträdareRocco Salomone

Född6 februari 1908
Pieve Santo Stefano, Toscana
Död20 november 1999 (91 år)
Rom
Gravplatscimitero Flaminio
Politiskt partiKristdemokraterna, Italienska folkpartiet

Amintore Fanfani, född 6 februari 1908 i Pieve Santo Stefano, Toscana, död 20 november 1999 i Rom, var en italiensk politiker, medlem av Nationella fascistpartiet från början av 1930-talet.[1] Efter kriget representerade han Democrazia Cristiana som parlamentsledamot 1948–1968 och därefter senator och ordförande i senaten 1968–1973.

Biografi

Fanfani avlade examen i ekonomi 1932 vid Università Cattolica i Milano. Han var författare till ett antal viktiga arbeten om ekonomisk historia inriktade på religionens och kapitalismens utveckling under renässansen och reformationen i Europa. Hans viktigaste akademiska arbete, publicerat 1934, hade titeln Cattolicesimo e protestantesimo nella formazione storica del capitalismo.[1]

Fanfani var en av de mera välkända italienska politikerna efter andra världskriget och en central person inom den italienska kristdemokratin och var dess generalsekreterare 1954–1959 och 1973–1975.

Han var arbets- och socialminister i tre olika ministärer 1947–1950, jordbruksminister 1951 och inrikesminister 1953. Utrikesminister var han åren 1965 och 1966–1968. Han var premiärminister (Presidente del Consiglio dei Ministri) sex gånger:

  • 18 januari 1954 – 8 februari 1954
  • 1 juli 1958 – 15 februari 1959
  • 26 juli 1960 – 21 juni 1963 (två regeringar)
  • 1 december 1982 – 4 augusti 1983
  • 17 april 1987 – 28 juli 1987

Han genomförde 1962 apertura alla sinistra – öppningen åt vänster – genom att låta de kristliga demokraterna ingå i en regeringskoalition med den socialistiska högerflygeln. Detta samarbete utgjorde grunden för alla regeringsbildningar i Italien fram till Andreotti-ministären 1972, då på nytt endast borgerliga partier ingick i regeringen.

Fanfani såg den korporativa staten som ett ideal och i vad han kallat ”en tillfällig avvikelse” vände han sig till fascismen. Han försökte aldrig dölja sina fascistiska kontakter, men till skillnad från många landsmän tillstod han att han haft fel.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

Media som används på denna webbplats

Flag of Italy (1861-1946).svg
Författare/Upphovsman: F l a n k e r, Licens: CC BY-SA 2.5
Flag of the Kingdom of Sardinia (1851-1861) and of the Kingdom of Italy (1861-1946). Use: Civil flag and ensign. In a governmental or a military context, the crowned version (see Crowned version) was always used (as State flag and naval ensign).
Flag of Italy (1861–1946).svg
Författare/Upphovsman: F l a n k e r, Licens: CC BY-SA 2.5
Flag of the Kingdom of Sardinia (1851-1861) and of the Kingdom of Italy (1861-1946). Use: Civil flag and ensign. In a governmental or a military context, the crowned version (see Crowned version) was always used (as State flag and naval ensign).
Amintore Fanfani.JPG
Författare/Upphovsman: OkändUnknown author, Licens: Attribution
Nicolae Ceauşescu, secretar general al C.C. al P.C.R., l-a primit pe Amintore Fanfani, ministrul de externe al Italiei. (9 august 1967).