Amerikansk kopparand

	Amerikansk kopparand; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Adult hane.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Andfåglar; Anseriformes
Familj	Änder; Anatidae
Underfamilj	Änder; Anatinae
Släkte	Oxyura
Art	Amerikansk kopparand; O. jamaicensis
Vetenskapligt namn
	§ Oxyura jamaicensis
Auktor	Gmelin, 1789
Utbredning
	(c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0 Amerikanska kopparandens utbredningsområde, där ljusgrönt betecknar vistelse häckningstid, mörkgrönt året runt, blågrönt under flyttningen, blått vintertid och gult införda populationer (som dock har decimerats kraftigt).

Amerikansk kopparand^[2] (Oxyura jamaicensis) är en fågel i familjen änder inom ordningen andfåglar.^[3] Den är en relativt liten och satt dykand med styva stjärtfjädrar. Hanen har kopparröd dräkt med svart hjässa, vit kind och blå näbb. Honan är gråbrun med ett streck på kinden. Arten förekommer ursprungligen i Nordamerika och Västindien, men har införts i Europa där den utgör ett påtagligt hot mot den inhemska kopparanden genom hybridisering. Det vilda nordamerikanska beståndet minskar dock i antal.

Utseende

Amerikansk kopparand är en liten och satt dykand med tjock hals och långa stela stjärtfjädrar som sticker rakt upp när fågeln är inaktiv. Näbben är liksom hos andra kopparänder relativt stor och svullen. Hanen är större än honan, 37–43 cm mot 35–41 cm. Adulta hanar har roströd kropp, blå näbb och vitt ansikte med svart hjässa. Adulta honor har gråbrun kropp med gråaktigt ansikte och mörkare näbb, hjässa och en rand på kinden. Deras ben är placerade långt bak på kroppen vilket gör att de rör sig klumpigt på land och därför mestadels befinner sig i vattnet. De har ett komplext ruggningssystem varför de är svåra att åldersbestämma i fält.^[4]

Läte

Fågeln är mestadels tystlåten. Hanens spelläte består av olika sorters knäppande ljud som han åstadkommer genom att slå näbben mot bröstet.^[5]

Utbredning och systematik

Amerikanska kopparanden förekommer i Nordamerika, där den häckar dels i Västindien, dels i västra Nordamerika från Alaska till Kanada (British Columbia österut till Manitoba) söderut tull Baja California och centrala Mexiko. Spridda populationer finns även i nordost från gränsen mot Kanada i området kring de Stora sjöarna söderut till North och South Carolina och östra USA. Vintertid påträffas den från sydvästra British Columbia genom södra USA söderut till El Salvador.^[6]

Tidigare behandlades andinsk kopparand (O. ferruginea) som en underart till amerikansk kopparand, och vissa gör det fortfarande.^[7]

Som introducerad art i Europa

Den amerikanska kopparanden planterades in 1948 till Slimbridgereservatet i sydvästra England av fågelskyddsförespråkaren och konstnären Peter Scott.^[8] Därifrån spred sig sedan arten och i slutet av 1900-talet förekom den i Frankrike, Belgien, Nederländerna och Spanien.^[8] Då den under 1990-talet började hybridisera och tränga undan den hotade kopparanden som häckar i Spanien bedömdes den som en invasiv art. På grund av detta hot har det bedrivits skyddsjakt på amerikansk kopparand. Kring 2016 fanns det bara cirka 40 individer kvar i Storbritannien i det brittiska beståndet mot en tidigare uppskattning av minst 6500 fåglar. Den amerikanska kopparanden är därmed på väg att elimineras från den europeiska faunan.^[8]

Förekomst i Sverige

Amerikansk kopparand har observerats många gånger i Sverige och häckning har förekommit. Ett par häckade mellan 1996 och 1997 i Tannetjärnen, Nordanstigs kommun i Hälsingland, och ett par 2004 i Skåra viltvatten i Södermanland.^[8] Sedan 2005 är skyddsjakt på amerikansk kopparand tillåten i Sverige.

Ekologi

Amerikanska kopparanden häckar i sjöar, våtmarker och dammar. Den övervintrar i isfria vikar vid kusten, och i ofrusna sjöar och dammar. Arten födosöker genom att dyka och simma under vattnet. Födan består mestadels av frön och rötter av vattenväxter, vatteninsekter och kräftdjur. Den bygger bo i tät vegetation nära vatten. Par ombildas varje år. De har specifika uppvisningsbeteenden under inledningen av häckningen. De skapar ett trummande läten med hjälp av en uppblåst strupsäck, rör huvudet i kraftiga rörelser och reser sin korta tofs på huvudet.^[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1]

Taxonomi och namn

Fågeln beskrevs vetenskapligt av Johann Friedrich Gmelin år 1789 under protonymen Anas jamaicensis. Dess vetenskapliga artnamn jamaicensis betyder "från Jamaica", varifrån typexemplaret hämtades.^[9]

Noter

^ [a b c] BirdLife International 2018 Oxyura jamaicensis . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
^ [a b] Brua, R. B. (2020). Ruddy Duck (Oxyura jamaicensis), version 1.0. I Birds of the World (P. G. Rodewald, red). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.rudduc.01
^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 44. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2017). Ruddy Duck (Oxyura jamaicensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/52934 18 oktober 2017).
^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ [a b c d] ”Klockan klämtar för amerikan i Europa”. Arkiverad från originalet den 1 december 2017. https://web.archive.org/web/20171201080856/http://birdlife.se/sof/nyheter/alla-nyheter/klockan-klamtar-for-amerikan-i-europa(5)/. Läst 26 november 2017.
^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

Jägarförbundet - Amerikansk kopparand
Wiktionary har ett uppslag om amerikansk kopparand.
Ordbok
Wikispecies har information om amerikansk kopparand.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör amerikansk kopparand.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] BirdLife International 2018 Oxyura jamaicensis . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.

[SOFNAMN-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.

[BOW-4] [a b] Brua, R. B. (2020). Ruddy Duck (Oxyura jamaicensis), version 1.0. I Birds of the World (P. G. Rodewald, red). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.rudduc.01

[Fågelguiden-5] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 44. ISBN 978-91-7424-039-9

[6] Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2017). Ruddy Duck (Oxyura jamaicensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/52934 18 oktober 2017).

[H&M-7] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

[SOF-8] [a b c d] ”Klockan klämtar för amerikan i Europa”. Arkiverad från originalet den 1 december 2017. https://web.archive.org/web/20171201080856/http://birdlife.se/sof/nyheter/alla-nyheter/klockan-klamtar-for-amerikan-i-europa(5)/. Läst 26 november 2017.

[9] James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

Navigation

Navigering

Temaportaler