Amalia Lindegren

Amalia Lindegren
Född23 maj 1814[1][2][3]
Klara församling[2][3]
Död27 december 1891[1][4][5] (77 år)
Adolf Fredriks församling[1][4][5]
Medborgare iSverige
Utbildad vidtegneskole[6]
Kungliga Akademien för de fria konsterna, [6]
SysselsättningMålare[1][7][4]
Noterbara verkSöndagsafton i en dalstuga
FöräldrarBenjamin Sandels
SläktingarPer Sandels (syskon)
Claes Samuel Sandels (syskon)
Utmärkelser
Stipendium (1850)[6]
Redigera Wikidata
Amalia Lindegren. Xylografi i Idun 1892, nr 2.

Amalia Euphrosyne Lindegren, född 22 maj 1814 i Stockholm, död där 27 december 1891, var en svensk målare och tecknare. Hon var halvsyster till Per och Claes Samuel Sandels.

Biografi

Amalia Lindegren var dotter till Anna Catharina Lindgren, född Ekström, som var gift med vaktmästaren Anders Lindgren. Hon blev moderlös vid tre års ålder och adopterades senare av änkan till sin egentlige far, adelsmannen Benjamin Sandels, som var bergsråd. Utan undervisning i konst tecknade hon i blyerts, svartkrita och olja. Hennes begåvning för teckning gjorde att Carl Gustaf Qvarnström såg till att hon blev en av de fyra kvinnor som 1849 accepterades som elever vid Konstakademien. Hon intogs som elev med särskild dispens; de övriga tre var Jeanette Möller, Agnes Börjesson och Lea Ahlborn.

Hon ansågs vara lovande nog att 1850 bli den första kvinna som fick ett resestipendium att studera konst i Paris. Först här blev hennes studier på allvar och hon stannade i Paris i fyra år som elev vid Léon Cogniets och Jean-Baptiste-Ange Tissiers damateljéer.[8] 1854 ställde Lindegren ut i Düsseldorf, "De fader- och moderlösa" samt "Änkan", och fortsatte sedan till München där hon studerade de gamla mästarna. Sedan bar det söderut till Rom, där Lindegren målade italienska genrebilder i en friskare, livligare färgbehandling, än den lugubra ton med kompakta skuggor som kännetecknar hennes tidigare arbeten.[9] Efter ett ytterligare studieår i Paris återvände Lindegren 1856 till Sverige och gjorde en studiefärd till Dalarna som kom att inspirera hennes fortsatta produktion. Samma år blev hon ledamot i Konstakademien.

Konst

Amalia Lindegren målade porträtt, genre och folkliv. Hon inspirerades främst av Adolph Tidemand, Hans Gude och Bengt Nordenberg och den "moderna tyska stilen". Den första komposition hon skickade hem från Paris till akademien föreställde en dryckesscen, som enligt akademien var "ett för en kvinna överraskande motivval" och "denna dryckesscen bär icke ringaste spår av att vara gjord av en mamsell", och blev inköpt av Konstföreningen och utdelades i litografi till föreningens medlemmar.[9] Hennes tavlor från Dalarna, ofta djupt sentimentala bilder av söta men sorgsna flickor, var mycket populära; Lillans sista bädd ställdes ut i Paris 1867, Philadelphia 1876 och Chicago 1893. Som porträttör berömdes hon för sin observationsförmåga och efter sin hemkonst från kontinenten 1856 var hon jämte Uno Troili den mest anlitade porträttören i Stockholm.[10]

Utmärkelser

Amalia Lindegren var agrée 1853 och från 1856 ledamot i Konstakademien. På ett fotografi av akademins ledamöter är hon tillsammans med Lea Ahlborn den enda kvinnan och står ut på ett märkbart sätt i sin krinolin på första raden längst fram. Lindegren var även hedersledamot i Female artists Society i London och mottog medaljen Litteris et artibus.

Amalia Lindegren är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[11]

Målningar i urval

  • Lillans sista bädd (1858)
  • Söndagsafton i en dalstuga (1860)
  • Frukosten (1866)
  • Arvid Posse (1891)
  • Pilgrimen
  • Trubaduren
  • Mattheus
  • Flickan med apelsinen
  • Italiensk bondkvinna
  • Pifferari
  • Frieriet
  • Änkan
  • Munken

Lindegren finns representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[12], Kalmar konstmuseum[13], Norrköpings konstmuseum[14], Nationalmuseum[15] i Stockholm, Nordiska museet[16], Miliseum[17], Postmuseum[18], Örebro läns museum[19], Helsingborgs museum[20], Malmö museum[21], Vänermuseet[22], Kulturen[23] och Göteborgs stadsmuseum[24].

Galleri

Källor

Noter

  1. ^ [a b c d] Amalia E Lindegren, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 10503, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Klara kyrkoarkiv, Dopböcker över oäkta barn, SE/SSA/0010/C I c/1 (1755-1817), bildid: C0056126_00249, födelse- och dopbok, s. no value, läs onlineläs online, läst: 25 april 2018, ”Amalia Euphrosyne 23..23 Modern okänd 27 år gammal.... Wittnen Barnmorskan Christina Maria Sundberg// Dagmo? Gesäll ?? Anna Sophia Sandberg”.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Amalia Euphrosyne Lindegren 1814-05-22 — 1891-12-27 Konstnär, porträttmålare, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon-id: AmaliaEuphrosyneLindegren, läst: 17 oktober 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] Sveriges dödbok, läst: 25 april 2018.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] Adolf Fredriks kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/SSA/0001/F I/13 (1889-1892), bildid: 00028440_00165, död- och begravningsbok, s. 163, läs onlineläs online, läst: 25 april 2018, ”819,dec,27,,1,Lindegreb, Amalia, Eufrosyne Fröken,,77,7,5,,1....Lunginflammation, hjertförlamning, 628,,”.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c] Mark Zuckerberg, Eduardo Saverin, Dustin Moskovitz & Chris Hughes, Facebook, läs online, läs online och läs onlineläs online, läst: 16 mars 2023.[källa från Wikidata]
  7. ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1880, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 25 april 2018.[källa från Wikidata]
  8. ^ Nordensvan, Georg (1928). Svensk Konst och Svenska Konstnärer i Nittonde Århundradet. Stockholm: Albert Bonniers Förlag, s 106.
  9. ^ [a b] Nordensvan, Georg (1928). Svensk Konst och Svenska Konstnärer i Nittonde Århundradet. Stockholm: Albert Bonniers Förlag, s 107.
  10. ^ Nordensvan, Georg (1928). Svensk Konst och Svenska Konstnärer i Nittonde Århundradet. Stockholm: Albert Bonniers Förlag, s 108.
  11. ^ SvenskaGravar
  12. ^ Göteborgs konstmuseum
  13. ^ ”Kalmar konstmuseum”. Arkiverad från originalet den 9 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210509005107/http://konstdatabas.designarkivet.se/index.php/Detail/Object/Show/object_id/463. Läst 3 december 2017. 
  14. ^ Norrköpings konstmuseum. (2000 ;). Norrköpings konstmuseum : katalog. Norrköpings konstmuseum. ISBN 91-88244-22-9. OCLC 186037488. https://www.worldcat.org/oclc/186037488. Läst 23 april 2020 
  15. ^ Amalia Lindegren i Nationalmuseums samlingar
  16. ^ Nordiska museet
  17. ^ Miliseum
  18. ^ Postmuseum
  19. ^ Örebro läns museum
  20. ^ Helsingborg museum
  21. ^ Malmö museum
  22. ^ Vänermuseet
  23. ^ Kulturen i Lund
  24. ^ Göteborgs stadsmuseum

Vidare läsning

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Cc-by new.svg
The new « Attribution » icon from Creative Commons
Sunday Evening in a Farmhouse in Dalarna (Amalia Lindegren) - Nationalmuseum - 17995.tif
Amalia Lindegren var en av det svenska 1800-talets mest folkkära konstnärer, vars verk flitigt reproducerades och som inspirerade författare till dikter och noveller. Populärast var hennes interiörer från Dalarna, miljöer som även för de flesta samtida betraktare måste ha framstått som främmande, men där den borgerliga publiken uppfattade böndernas liv som närmare de ursprungliga ”naturliga” krafterna och känslorna.

Redan år 1850 hade Lindegren som första kvinna i Europa mottagit ett statligt stipendium för utrikes konststudier och mellan 1850-56 bodde hon i Paris, Düsseldorf, München och Rom. 1857 gjorde hon tillsammans med konstnärskamraten Jeanette Holmlund en studieresa till Dalarna, som många av tidens romantiskt och fosterländskt inriktade konstnärer. Det var utifrån studier av människor och miljö, främst då i Rättvik, som Lindegren fann sina motiv, med verk som Söndagsafton i en Dalstuga och Lillans sista bädd. Dessa båda målningar är varandras motsatser, den ena handlar om en familjetragedi och den andra om en idyll. I Söndagsafton har hon sökt gestalta en idealfamilj där far i huset spelar polska medan de äldre barnen dansar i ring medan modern sitter med den minste i knäet. I realiteten var det två professionella spelmän som stod modell för fadern.

När Artur Hazelius skapade föregångaren till Nordiska museet och Skansen, på Drottninggatan i Stockholm, visades flera stuginteriörer med dockor i naturlig storlek. En av tablåerna var gjord med Lillans sista bädd som förebild. Tablån kom även att användas i den nationella marknadsföringen av Sverige, av det ’typiskt svenska’, på Världsutställningarna i Philadelphia 1876 / Paris 1878 och Chicago 1893. Amalia Lindegrens verk spreds även genom färgreproduktioner och illustrationer i tidskrifter, men också på porslin, sin kanske mest magnifika placering fick Söndagsafton i en Dalstuga på en av Rörstrands påkostade vaser.
Amalia Lindegren - from Svenskt Porträttgalleri XX.png
Image scanned from the book "Svenskt Porträttgalleri XX - Arkitekter, Bildhuggare, Målare m.fl. " ("Swedish Portrait Gallery XX - Architects, Sculptors, Painters, ") published 1901
Amalia Lindegren Idun 1892, nr 2.jpg
Amalia Lindegren (1814-1891)
Arvid Posse.jpg
Arvid Posse. Porträttmålning av Amalia Lindegren (1891).
Breakfast (Amalia Lindegren) - Nationalmuseum - 17996.tif
Flickan med sin vällingskål har dukat upp frukost också för sin docka. Silverskeden i hennes hand vittnar om ett välmående hem. Bilden uttrycker tidens borgerliga barnideal – präglat av oskuld och sentimentalitet. Amalia Lindegren var under sin livstid en mycket uppskattad konstnär och flera av hennes genrebilder förvärvades till det nya Nationalmuseum. Den här målningen inköptes 1866, samma år som museet öppnade. De många reproduktionerna efter hennes bilder vittnar om hennes stora popularitet i samtiden.
JacobNilsTersmedenlitografi.jpg
Jacob Nils sv:Tersmeden. Godsägare, diplomat och politiker.