Alula Borealis
| Alula Borealis (ν) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Stora Björnen |
| Rektascension | 11t 18m 28,73664s[1] |
| Deklination | 33° 05′ 39,5107″[1] |
| Skenbar magnitud () | +3,49[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K3 III[3] |
| U–B | +1,550[2] |
| B–V | +1,400[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -9,63 ± 0,38[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -26,84[1] mas/år Dek.: +28,69[1] mas/år |
| Parallax () | 8,17 ± 0,17[1] |
| Avstånd | 399 ± 8 lå (122 ± 3 pc) |
| Absolut magnitud () | -2,47 ± 0,16[5] |
| Detaljer | |
| Radie | 57,07 ± 4,13[5] R☉ |
| Luminositet | 775 ± 122[5] L☉ |
| Temperatur | 4 070[5] K |
| Metallicitet | -0,04[5] |
| Vinkelhastighet | 10[6] km/s |
| Andra beteckningar | |
| Alula Borealis, v Ursae Majoris, UMA, Nu UMa, 54 Ursae Majoris, BD +33 2098, CCDM J11185 + 3306A, FK5 425, GC 15547, HD 98262, HIP 55219, HR 4377, IDS 11131 + 3338 A, PPM 75790 , SAO 62486, WDS J11185 + 3306A [7] | |
Alula Borealis[8] eller Ny Ursae Majoris (ν Ursae Majoris, förkortat Ny UMa, ν UMa) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna belägen i den södra delen av stjärnbilden Stora Björnen. Den har en skenbar magnitud på 3,49[2] och är synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 8,2 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 400 ljusår (ca 122 parsek) från solen.
Nomenklatur
Ny Ursae Majoris har det traditionella namnet Alula Borealis.[9] Alula (som delats med Xi Ursae Majoris) kommer från den arabiska frasen Al Ḳafzah al Ūla ”den första källan”,[10] och Borealis är latin för "norra sidan". År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[11] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN:s första bulletin i juli 2016[12] innehåller en tabell över de första två satserna av namn som fastställts av WGSN och där Alula Borealis anges för denna stjärna.
Egenskaper
Ny Ursae Majoris är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K3 III[3]. Den har en radie som är ca 57[5] gånger större än solens radie och utsänder från dess fotosfär ca 775[5] gånger mer energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 000[5] K. Den har en optisk följeslagare av 10:e magnituden som är separerad med 7,1 bågsekunder.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, Bibcode:2007A&A...474..653V, arXiv:0708.1752 , doi:10.1051/0004-6361:20078357
- ^ [a b c d] Jennens, P. A.; Helfer, H. L. (September 1975), "A new photometric metal abundance and luminosity calibration for field G and K giants.", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 172: 667–679, Bibcode:1975MNRAS.172..667J, doi:10.1093/mnras/172.3.667
- ^ [a b] Morgan, W. W.; Keenan, P. C. (1973), "Spectral Classification", Annual Review of Astronomy and Astrophysics, 11: 29–50, Bibcode:1973ARA&A..11...29M, doi:10.1146/annurev.aa.11.090173.000333
- ^ Famaey, B.; et al. (January 2005), "Local kinematics of K and M giants from CORAVEL/Hipparcos/Tycho-2 data. Revisiting the concept of superclusters", Astronomy and Astrophysics, 430: 165–186, Bibcode:2005A&A...430..165F, arXiv:astro-ph/0409579 , doi:10.1051/0004-6361:20041272
- ^ [a b c d e f g h] Piau, L.; et al. (February 2011), "Surface convection and red-giant radius measurements", Astronomy and Astrophysics, 526: A100, Bibcode:2011A&A...526A.100P, arXiv:1010.3649 , doi:10.1051/0004-6361/201014442
- ^ Bernacca, P. L.; Perinotto, M. (1970), "A catalogue of stellar rotational velocities", Contributi Osservatorio Astronomico di Padova in Asiago, 239 (1), Bibcode:1970CoAsi.239....1B
- ^ "54 UMa -- Star in double system", SIMBAD, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2012-01-11
- ^ "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
- ^ Piazzi, G., The Palermo Catalogue, Palermo, 1814.
- ^ Richard Hinckley Allen :Star Names — Their Lore and Meaning - Ursa Major, the Greater Bear
- ^ "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Hämtad 22 maj 2016.
- ^ "Bulletin of the IAU Working Group on Star Names, No. 1" (PDF). Hämtad 28 juli 2016.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Ursa Major chart, also known as the Great Bear.