Altaret
| Altaret | |
 | |
| Lista över stjärnor i Altaret | |
| Latinskt namn | Ara |
|---|---|
| Förkortning | Ara |
| Rektascension | 17,39 h |
| Deklination | -53,58° |
| Area | 237 grad² (63) |
| Huvudstjärnor | 8 |
| Bayer/Flamsteedstjärnor | 17 |
| Stjärnor med exoplaneter | 7 |
| Stjärnor med skenbar magnitud < 3 | 2 |
| Stjärnor närmare än 50 ljusår | 3 |
| Ljusaste stjärnan | Beta Arae (2,84m) |
| Närmaste stjärnan | Gliese 674 (14,80 lå) |
| Messierobjekt | 0 |
| Meteorregn | Inga |
| Närliggande stjärnbilder | Skorpionen Vinkelhaken Södra triangeln Paradisfågeln Påfågeln Kikaren Södra kronan |
| Synlig vid latituder mellan +25° och −90° Bäst synlig klockan 21:00 under juli (New York). | |
Altaret (Ara på latin) är en stjärnbild på den södra stjärnhimlen.[1] Konstellationen är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella astronomiska unionen.[2]
Historik
Altaret var en av de 48 konstellationerna som listades av den antike astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.
Mytologi
Enligt grekisk mytologi symboliserar stjärnbilden det altare som gudarna reste på berget Olympus efter att de besegrat Titanerna. En av många myter säger att Vintergatan bildats av röken från detta altare.[3][4]
Stjärnor
De ljusstarkaste stjärnorna är:[6][7]
- β - Beta Arae är en orange superjätte av magnitud 2,84.
- α - Alfa Arae (Choo, 杵, Mandarin chǔ[källa behövs]) är en optisk dubbelstjärna där huvudstjärnan är en blåvit stjärna, Be-stjärna och Lambda Eridani-variabel av magnitud 2,95.
- ζ - Zeta Arae (天陰, Mandarin tiānyīn) är en orange jätte av magnitud 3,13.
- γ - Gamma Arae är en optisk dubbelstjärna där huvudstjärnan är en blåvit superjätte och Be-stjärna av magnitud 3,34.
- δ - Delta Arae (天陰, Mandarin tiānyīn) är en optisk dubbelstjärna där huvudstjärnan är en blåvit stjärna av magnitud 3,62.
- θ - Theta Arae är en blåvit superjätte av magnitud 3,66.
- η - Eta Arae är en orange jätte av magnitud 3,78. Den andra stjärnan har magnitud 14.
- ε1 - Epsilon1 Arae (左更, Mandarin zuŏgēng) är en orange jätte av magnitud 4,07.
Ljussvagare stjärnor är:
- σ - Sigma Arae är en vit stjärna av magnitud 4,59.
- λ - Lambda Arae är en gulvit stjärna och Delta Scuti-variabel av magnitud 4,77.
- μ - My Arae är en gul stjärna av magnitud 5,15. My Arae har fyra exoplaneter.
- κ - Kappa Arae är en optisk trippelstjärna där huvudstjärnan är en gul jätte av magnitud 5,20. De andra två stjärnorna har magnitud 14.
- ι - Jota Arae är en optisk dubbelstjärna där huvudstjärnan är en blåvit jätte och Be-stjärna av magnitud 5,25.
- π - Pi Arae är en vit underjätte av magnitud 5,25.
- ε2 - Epsilon2 Arae är en dubbelstjärna där huvudstjärnan är en gulvit stjärna av magnitud 5,28.
Djuprymdsobjekt
Stjärnhopen NGC 6193 och nebulosan NGC 6188 sedd av Cerro Tololo Inter-American Observatory.
Stingrocknebulosan sedd av Hubbleteleskopet.
Stjärnhopar
Det finns ett antal stjärnhopar i Altarets stjärnbild.[8][1]
- NGC 6193 (Caldwell 82) är en öppen stjärnhop där två av de hetaste stjärnorna reflekteras i nebulosan NGC 6188 (se nedan). De har en sammanlagd magnitud av 5,2.[9]
- NGC 6352 (Caldwell 81) är en klotformig stjärnhop av magnitud 7,8.
- NGC 6397 (Caldwell 86) är en klotformig stjärnhop av magnitud 5,3 med ungefär 400000 stjärnor. Den befinner sig på ett avstånd av 7200 ljusår, vilket gör att den är en av de närmaste klotformiga stjärnhopar astronomerna känner till.
- NGC 6200 är en öppen stjärnhop av magnitud 7,4.
- NGC 6250 är en öppen stjärnhop av magnitud 5,9.
- NGC 6362 är en klotformig stjärnhop av magnitud 8,1.
- IC 4651 är en öppen stjärnhop av magnitud 6,9.
- Westerlund 1 är en öppen stjärnhop av magnitud 20,5.
Galaxer
- NGC 6221 är en stavgalax av magnitud 9,9.
Nebulosor
- NGC 6188 är en emissionsnebulosa som ligger tillsammans med stjärnhopen NGC 6193 (se ovan).
- Stingrocknebulosan (Hen 3-1357, "The Stingray Nebula" på engelska) är den yngsta planeteriska nebulosa som astronomerna känner till. 1989 sågs de första tecknen på bildandet av nebulosan.[10] Magnitud 10,75.
Referenser
- ^ [a b] ”Ara Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/ara-constellation/. Läst 25 januari 2014.
- ^ http://www.iau.org/ The International Astronomical Union (IAU)
- ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9
- ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 25 januari 2014.
- ^ ”Visual Constellations”. © T. Credner & S. Kohle, AlltheSky.com. 21 augusti 2004. http://www.allthesky.com/constellations/visualconstellations.html.
- ^ http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/ SIMBAD Astronomical Database
- ^ http://www.aavso.org/vsx/ The International Variable Star Index
- ^ Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 316-317. ISBN 978-3-8331-4371-7
- ^ https://en.m.wikipedia.org/wiki/NGC_6193 Engelska Wikipedia
- ^ Parthasarathy, M. (2000). ”Birth and early evolution of planetary nebulae”. Bulletin of the Astronomical Society of India (SAO/NASA Astrophysics Data System (ADS)) 28: sid. 217-224. http://articles.adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-iarticle_query?2000BASI...28..217P&data_type=PDF_HIGH&whole_paper=YES&type=PRINTER&filetype=.pdf. Läst 25 januari 2014.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Altaret.
Wikimedia Commons har media som rör
| ||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Constellation Ara.jpg
Författare/Upphovsman: Till Credner, Licens: CC BY-SA 3.0
Photo of the constellation Ara, the Altar
Författare/Upphovsman: Till Credner, Licens: CC BY-SA 3.0
Photo of the constellation Ara, the Altar
Stingraynebula.jpg
This Wide Field and Planetary Camera 2 image captures the infancy of the Stingray nebula (Hen-1357), the youngest known planetary nebula.In this image, the bright central star is in the middle of the green ring of gas. Its companion star is diagonally above it at 10 o'clock.
This Wide Field and Planetary Camera 2 image captures the infancy of the Stingray nebula (Hen-1357), the youngest known planetary nebula.In this image, the bright central star is in the middle of the green ring of gas. Its companion star is diagonally above it at 10 o'clock.
A spur of gas (green) is forming a faint bridge to the companion star due to gravitational attraction. The image also shows a ring of gas (green) surrounding the central star, with bubbles of gas to the lower left and upper right of the ring. The wind of material propelled by radiation from the hot central star has created enough pressure to blow open holes in the ends of the bubbles, allowing gas to escape. The red curved lines represent bright gas that is heated by a "shock" caused when the central star's wind hits the walls of the bubbles.
The nebula is as large as 130 solar systems, but, at its distance of 18,000 light-years, it appears only as big as a dime viewed a mile away. The Stingray is located in the direction of the southern constellation Ara (the Altar).
The colors shown are actual colors emitted by nitrogen (red), oxygen (green), and hydrogen (blue).
Ara IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Ara chart
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Ara chart
Rgb-ngc6193.jpg
Författare/Upphovsman: Rbarba, Licens: CC BY 3.0
Three-colors image of NGC 6193 and NGC 6188 obtained with the Curtis-Schmidt telescope at Cerro Tololo Inter-American Observatory (Chile). The red channel is ionized Sulfur, green channel ionized Hydrogen, and the blue channel is double ionized Oxygen.
Författare/Upphovsman: Rbarba, Licens: CC BY 3.0
Three-colors image of NGC 6193 and NGC 6188 obtained with the Curtis-Schmidt telescope at Cerro Tololo Inter-American Observatory (Chile). The red channel is ionized Sulfur, green channel ionized Hydrogen, and the blue channel is double ionized Oxygen.