Alphonse Bertillon
| Alphonse Bertillon | |
 | |
| Född | 22 april 1853[1] Paris[2] |
|---|---|
| Död | 13 februari 1914[2][3][4] (60 år) Paris[5] |
| Begravd | Père-Lachaise[6] |
| Medborgarskap | Frankrike[7][8] |
| Sysselsättning | Polis, fotograf, kriminolog, antropolog, kriminalare |
| Arbetsgivare | Paris polisprefektur |
| Föräldrar | Louis-Adolphe Bertillon[2] |
| Släktingar | Jacques Bertillon (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Hederslegionen[2] | |
| Redigera Wikidata | |
Alphonse Bertillon, född 24 april 1853 i Paris, död där 13 februari 1914, var en fransk antropolog; son till Louis-Adolphe Bertillon och bror till Jacques Bertillon.
Bertillon var chef för en avdelning av polisprefekturen i Paris (Service de l'identité judiciaire). Han var upphovsman till de antropometriska signalementen till identifiering av tidigare straffade brottslingar. För sitt system, som kom till användning i en mängd länder i och utanför Europa, redogjorde han bland annat i Identification anthropométrique. Instructions signalétiques (andra omarbetade upplagan 1893) och i La photographie judiciaire (1890).
Källor
- 3. Alphonse i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
- ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//213/57.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Léonore-ID: LH//213/57.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Alphonse-Bertillontopic/Britannica-Online, omnämnd som: Alphonse Bertillon, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, de.wikipedia.org.[källa från Wikidata]
- ^ Paul Bauer, Deux siècles d'histoire au Père Lachaise, 2006, s. 110, ISBN 978-2-914611-48-0.[källa från Wikidata]
- ^ Museum of Modern Arts webbsamling, MoMA konstnärs-ID: 36924, läs online, läst: 4 december 2019, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Enrique Fentanes, Compendio de ciencia de la policía, Editorial Policial, Buenos Aires, 1979, s. 156.[källa från Wikidata]
|
Media som används på denna webbplats