Alpheratz

Alpheratz
Alfa Andromdae
Stjärnbilden Andromeda med α Andromedae, här kallad Sirrah, är det övre vänstra hörnet av Kvadraten i Pegasus.
Stjärnbilden Andromeda med α Andromedae, här kallad Sirrah, är det övre vänstra hörnet av Kvadraten i Pegasus.
Observationsdata
EpokJ2000.0
StjärnbildAndromeda
Rektascension00t 08m 23,26s[1]
Deklination+29° 05′ 25,55″[1]
Skenbar magnitud ()2,06 (varierar med amplituden 0,04 och perioden 0,966222 dygn)[2]
Stjärntyp
SpektraltypB8IVpHgMn
U–B-0,45
B–V-0,038 ±0,005[3]
R–I-0,10
VariabeltypRoterande variabel av typen Alfa-2 Canes Venaticorum-variabel (ACV)[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-10,10±0,2[1] km/s
Egenrörelse (µ)RA: 137,46±0,38[3] mas/år
Dek.: -163,44±0,21[3] mas/år
Parallax ()33,62±0,35 mas
Avstånd97±2  (29,8±0,6 pc)
Absolut magnitud ()-0,19±0,30/2,00±0,30
Detaljer
Massa3,60±0,20/1,78±0,08 M
Radie2,7±0,4/1,65±0,3 R
Luminositet240±90/13±1 L
Metallicitet0,2 (M/H) /0,2 (M/H)
Andra beteckningar
21 Andromedae, Delta Pegasi, Sirrah, EUVE J0008+29.0, LSPM J0008+2905, SKY# 244, FK5 1, LTT 10039, SRS 30001, GC 127, 2MASS J00082326+2905253, TD1 31, GCRV 62, N30 16, TYC 1735-3180-1, MKT 11, GEN# +1.00000358, UBV M 7157, H 532A, GSC 01735-03180, UBV 52, JNN 1A, HD 358, NLTT 346, UCAC3 239-808, ADS 94 A, HGAM 2, PLX 12, USNO-B1.0 1190-00002295, AG+28 11, HIC 677, PMC 90-93 1, uvby98 100000358 V, AKARI-IRC-V1 J0008233+290524, HIP 677, PPM 89441, WDS J00084+2905Aa,Ab, ALS 16723, HR 15, Renson 50, WDS J00084+2905A, ASCC 647497, IDS 00032+2832 A, ROT 58 YPAC 1, BD+28 4, IRAS 00057+2848, SAO 73765, HFE83 4, CCDM J00083+2905A, IRC +30004, SBC7 4, CSI+28 4 1, JP11 345, SBC9 4[1]

Alpheratz (Alfa Andromedae) eller Sirrah är den ljusaste stjärnan i stjärnbilden Andromeda. Den har en magnitud på +2,06 och ligger på ungefär 97 ljusårs avstånd. Alpheratz är dubbelstjärna[4] och som sådan en roterande variabel av typen Alfa2 Canum Venaticorum-variabel med amplituden 0,04 och perioden 0,966222 dygn.[2]

Stjärnan är belägen omedelbart nordost om stjärnbilden Pegasus och bildar det nordöstra hörnet i Kvadraten i Pegasus.[5][6] Fastän den för ett naket öga ter sig som en enstaka stjärna, är den i själva verket ett binärt system som består av två stjärnor i tätt omlopp. Den ljusaste stjärnans kemiska sammansättning är ovanlig. Dess atmosfär innehåller abnormt höga nivåer av kvicksilver, mangan och andra grundämnen som gallium och xenon.[7] Den är den ljusaste kända kvicksilver-mangan-stjärnan.[4]

Observationsobjekt

α Andromedae behandlades under lång tid som belägen i Pegasus men samtidigt även i Andromeda och Johann Bayer katalogiserade den som såväl α Andromedae som δ Pegasi. Stjärnans läge i skyn visas på kartbilden. Den kan ses med obeväpnat öga och är teoretiskt synlig på alla latituder norr om 60° S.[8] Designationen som Delta Pegasi ströks 1930.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 29 april 2015.

Noter

  1. ^ [a b c d] ”Basic data: * alf And -- Variable Star of alpha2 CVn type” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Alpha+Andromedae&submit=SIMBAD+search. Läst 24 juli 2015. 
  2. ^ [a b c] ”alf And” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=439. Läst 24 juli 2015. 
  3. ^ [a b c] van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=677. Läst 24 juli 2015. 
  4. ^ [a b] James B. Kaler. ”Alpheratz (Alpha Andromedae)” (på engelska). Stars. University of Illinois. http://stars.astro.illinois.edu/sow/alpheratz.html. Läst 24 juli 2015. 
  5. ^ David Darling; Alpheratz (Alpha Andromedae), The Internet Encyclopedia of Science.
  6. ^ D. Hoffleit and W. H. Warren, Jr.; HR 15, database entry, The Bright Star Catalogue, 5th Revised Ed. (preliminär version), Centre de Données astronomiques de Strasbourg, ID V/50.
  7. ^ T. A. Ryabchikova, V. P. Malanushenko, and S. J. Adelman; Orbital elements and abundance analyses of the double-lined spectroscopic binary alpha Andromedae, Astronomy and Astrophysics 351 (November 1999), pp. 963–972, (bibcode: 1999A&A...351..963R). Se §4 för komponentparametrar och Table 3, §5 för elementförekomster.
  8. ^ Ian Ridpath. ”Bayer’s Uranometria and Bayer letters” (på engelska). http://www.ianridpath.com/startales/bayer.htm. Läst 24 juli 2015. 

Media som används på denna webbplats

Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.
Andromeda constellation map (1).png
Författare/Upphovsman: The original uploader was Brongerengelska Wikipedia., Licens: CC BY-SA 3.0
This is a celestial map of the constellation Andromeda.

Copyright © 2005 Torsten Bronger.

It was created by Torsten Bronger using the program PP3 on 19/05/2005. At PP3's homepage, you also get the input scripts necessary for re-compiling the map.

The yellow dashed lines are constellation boundaries, the red dashed line is the ecliptic, and the shades of blue show Milky Way areas of different brightness. The map contains all Messier objects, except for colliding ones. The underlying database contains all stars brighter than 6.5. All coordinates refer to equinox 2000.0.

The map is calculated with the azimuthal equidistant projection (the azimuth being in the center of the image). The north pole is to the top. The (horizontal) lines of equal declination are drawn for 0°, ±10°, ±20° etc. The lines of equal rectascension are drawn for all 24 hours. The scale of the map is (approx.) 11.8 pixel per degree at the centre of the bitmap. Towards the rim there is a very slight magnification (and distortion).