Allierade invasionen av Sicilien

Allierade invasionen av Sicilien
Del av italienska fälttåget under andra världskriget

Amerikanska Libertyfartyget Robert Rowan exploderar efter träffats av ett tyskt bombplan utanför Gela, Sicilien den 11 juli 1943.
Ägde rum9 juli – 17 augusti 1943
PlatsSicilien, Italien
ResultatStrategisk allierad seger
Stridande
Allierade:
Storbritannien Storbritannien
USA USA
Kanada Kanada
Fria franska styrkorna Fria Frankrike
Axelmakterna:
Kungariket Italien Italien
Nazityskland Tyskland
Befälhavare och ledare
USA Dwight D. Eisenhower
Storbritannien Harold Alexander
Storbritannien Bernard Montgomery
Storbritannien Arthur Tedder
USA George S. Patton
Nazityskland Albert Kesselring
Kungariket Italien Alfredo Guzzoni
Nazityskland Fridolin von Senger und Etterlin
Styrka
160 000 man
14 000 fordon
600 stridsvagnar
1 800 kanoner
365 000 man (Italien)
40 000 man (Tyskland)[1]
260 stridsvagnar
1 400 flygplan[2]
Förluster
USAStorbritannienKanada
22 000 förluster[a]
Nazityskland Tyskland:
10 000 döda
Kungariket Italien Italien:
132 000 förluster(till största delen krigsfångar)[b]

Allierade invasionen av Sicilien, kodnamn Operation Husky, var ett stort fälttåg under andra världskriget där de allierade tog Sicilien från Axelmakterna (Italien och Nazityskland). Det var en storskalig amfibisk och luftburen operation, följt av sex veckors markstrid. Det inledde fälttåget i Italien.

Husky inleddes natten 9-10 juli 1943 och avslutades den 17 augusti. Strategiskt uppnådde Husky de mål som angavs av allierade planläggare. De allierade körde ut axelmakternas luft-, mark- och sjöstridskrafter från ön. Medelhavets farleder öppnades och den italienske diktatorn Benito Mussolini störtades från makten. Det öppnade vägen för den allierade invasionen av Italien.

Historia

Efter slutsatsen att en invasion av Frankrike inte var möjlig det året beslöts det att man skulle använda trupper från den nyligen vunna ökenkriget i Nordafrika till att erövra den Italienska ön Sicilien. De strategiska målen med det här var att undanröja Axelmakternas flygbaser på ön för att tillåta fri passage för allierade fartyg i Medelhavet, och sätta press på den italienska regimen i hopp om att eventuellt kunna slå ut dem ur kriget. Ett sekundärt syfte var att ha en avsats för en invasion av det italienska fastlandet, fast amerikanerna motsatte sig ett sådant företagande då det avsevärt skulle kunna försena invasionen av Frankrike.

Överbefälhavaren för den allierade operationen var Dwight Eisenhower. Landtrupperna bestod av Storbritanniens åttonde armé under ledning av general Bernard Montgomery, och USA:s sjunde armé under ledning av general George S. Patton. Den största av axelmakternas formationer på Sicilien var den italienska 7. armén, vilken bestod av 365 000 man fördelade på nio divisioner. De Italienska förbanden var dock i dåligt skick, så huvudbördan för försvaret axlades av den tyska 14. pansarkåren, på drygt 40 000 man med minst 47 stridsvagnar och 200 artilleripjäser. Överbefälhavare på ön var den italienske generalen Alfredo Guzzoni.

Delar av operationen

  • Operation Mincemeat: Avledande åtgärder för att missleda axelmakterna om invasionens datum och plats.
  • Operation Chestnut: Luftlandsättning av två SAS-grupper för att störa fientliga kommunikationer den 12 juli 1943.
  • Operation Corkscrew: Allierad invasion av den italienska ön Pantelleria den 10 juni 1943.
  • Operation Fustian: Allierad luftlandsättning vid Primrose Bridge den 13 juli - 14 juli 1943.
  • Operation Ladbroke: Allierad nattlig glidflygplanslandning vid Syrakusa den 9 juli 1943.
  • Operation Narcissus: Kommandoräd mot ett fyrhus nära det huvudsakliga landstigningsområdet för invasionsstyrkan.

Canicattìmassakern

Canicattìmassakern var en incident i Canicattì i juli 1943 under den allierade invasionen av Sicilien, där en amerikansk trupp sköt in i en samling civila som enligt amerikanarna skulle ha deltagit i plundringen av en livsmedelsfabrik. Bland annat omkom en 11-årig flicka under skottlossningen.[4]

Se även

Kommentarer

  1. ^ Amerikanska och brittiska styrkor hade förlorat 7 000 man och 15 000 hade skadats.[3]
  2. ^ Omkring 10 000 tyskar hade dödats, skadats eller tillfångatagits. Italienarna hade förlorat 132 000 man, till största delen krigsfångar.[3]

Referenser

Noter

  1. ^ Shaw, s. 119.
  2. ^ Dickson (2001) s. 201
  3. ^ [a b] Shaw, s. 120.
  4. ^ Giovanni Bartolone, Le altre stragi: Le stragi alleate e tedesche nella Sicilia del 1943-1944

Tryckta källor

  • Dickson, Keith (2001). World War II for Dummies. New York, New York 
  • Shaw, A (2002) [2000]. World War II: Day by Day. Hoo: Grange. ISBN 1840133635 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Flag of the United States (1912-1959).svg
US Flag with 48 stars. In use for 47 years from July 4, 1912, to July 3, 1959.
Canadian Red Ensign (1921-1957).svg
The Canadian Red Ensign used between 1921 and 1957.

This image has compared for accuracy (mainly colors) using an image from World Statesmen. The only change is making the maple leaves green from red. This image has compared for accuracy (mainly colors) using an image from World Statesmen. The most recent version of this image has changed the harp into one with a female figure; see [http://flagspot.net/flags/ca-1921.html FOTW
Flag of Canada (1921–1957).svg
The Canadian Red Ensign used between 1921 and 1957.

This image has compared for accuracy (mainly colors) using an image from World Statesmen. The only change is making the maple leaves green from red. This image has compared for accuracy (mainly colors) using an image from World Statesmen. The most recent version of this image has changed the harp into one with a female figure; see [http://flagspot.net/flags/ca-1921.html FOTW
Flag of Free France (1940-1944).svg
Flag used by the Free French Forces during the Second World War. (NOTE: The title of the file is a misnomer, this flag was the only official flag that Free France used before becoming the Provisional Government of the French Republic in 1944.)
Flag of Italy (1861-1946) crowned.svg
Författare/Upphovsman: F l a n k e r, Licens: CC BY-SA 2.5
Det är enkelt att lägga till en ram runt den här bilden
Flag of the German Reich (1935–1945).svg
National flag and merchant ensign of Germany from 1935 to 1945.
Flag of Germany (1935–1945).svg
National flag and merchant ensign of Germany from 1935 to 1945.
SC180476.jpg

During the Allied invasion of Sicily the Liberty ship Robert Rowan (K-40) explodes after being hit by a German Ju 88 bomber off of Gela, Sicily (Italy), on (11 July 1943).

Robert Rowan was built at the North Carolina Shipbuilding Company, Wilmington, North Carolina (USA). She was laid down on 3 March 1943, launched 6 April, and delivered to the Isthmain Steamship Company on 13 April. Her maiden voyage started on 14 May 1943 at Hampton Roads, Virginia (USA) to Oran (Algeria) as part of convoy UGS-8A. She was sent on to Gela, Sicily (Italy) to support the invasion of Sicily ("Operation Husky"). She arrived at Gela 11 July 1943 with a cargo of ammunition and 334 soldiers of the 18th Infantry. She also carried 14 U.S. Navy personnel, 32 U.S. Navy armed guards, and 41 crewmen. Just before 14:00 hrs German Junkers Ju 88 bombers appeared overhead and attacked the ships in the bay. During the attack the Rowan was hit by three 500 kg bombs. One bomb passed through the ship, but the other two exploded in the holds. Because of the nature of the cargo the ship was abandoned without any attempt to put the fire out. All 421 men on board safely evacuated the ship and were picked up by PT boats and transferred to nearby destroyers. Within twenty minutes the fire reached her munitions with a tremendous explosion tearing the ship in half. The burning ship came to rest on an even keel and burned for two days. The destroyer USS McLanahan (DD-615) tried to sink the ship because the fires lit up the area during the night, but this failed as the water was too shallow. The hulk lay in the waters off Gela until 1948 when it was sold and scrapped.