Allert Siltman

Allert Siltman eller Ollert Syltman , även Albert, Sittman och von Sittman, död i tidsrummet maj–september 1620,[1] var den siste borgmästaren i Nya Lödöse, innan staden övergavs och invånarna flyttade till det nyanlagda Göteborg. Han var en betydande person i sin samtid, men det är hans änka Brita Andersdotter (Hök) och döttrar, som kom att markera familjens sociala position i den nya staden.

Namnet

Sentida tryckta källor nämner främst Siltman tillsammans med medlemmar av familjen. Anreps ättartavlor (1858–1864) nämner således honom som som svärfar till tre nyadlade och kallar honom Albert Siltman.[2][3][4]

Schlegel och Klingspor (1875) skriver om honom som hans ustrus make[5] och som äldste kände i hans sonsons släkt.[6] De kallar honom Sittman och skriver att namnformerna Siltman och Stillman är fel.[5] Namnet von Sittman används för sonsonens ointroducerade friherrliga ätt men inte för honom själv.[6] Förnamnet skrivs både som Albert[5] och Allert.[6]

Även Elgenstiernas ättartavlor vacklar mellan namnformerna. Elgenstierna skriver således Albert Sittman i del 4 (1928)[7], Albert Siltman i del 5 (1930)[8] men Allert Siltman i del 7 (1992)[9]

Olga Dahl, som bedrev omfattande arkivstudier för sin databas över Göteborgs tomtägare, kallar honom Ollert Syltman med Ållert som alternativ stavning av förnamnet,[1] och denna namnform har använts i modern historieskrivning.[10]

I denna artikel har namnformen Allert Siltman valts som titel. Denvar Elgenstiernas sista val och kan ses som en normalisering av det otryckta Ollert Syltman. Den har också likheter med förekommande men förkastade former baserade på Albert (von) Sittman.

Biografi och familj

Albert Siltman uppges ha härstammat från Spanska Nederländerna, det vill säga nuvarande Belgien. Han blev 1602 gift med Brita eller Birgitta Andersdotter (Hök) (1586–1671), dotter till ståthållaren på Gullbergs fästning Anders Andersson (Hök) till Partille. Hök-ätten erhöll adelsbrev 1545 men utslocknade på svärdssidan med Britas far och blev därför inte introducerad på det 1625 reorganiserade Riddarhuset.[5]

Vid sidan av borgmästarvärvet arrenderade han Lilla Edets kvarnar och skatteuppbörden i Flundre härad. Efter hans död erbjöds hans änka att fortsätta dessa åtaganden.[10] Hon framstår således som en betydande person i 1600-talets Göberborg något som också visar sog i döttrarnas äktenskap, där tre svärsöner bllev adldade och en fjärde domprost i Göteborg.[6]

Om barnen är bland annat följande känt:

Källor

  1. ^ [a b] Tomt 5.14 i Olga Dahls databas Göteborgs tomtägare 1637–1807.
  2. ^ [a b] Adel. ätten Jernsköld, N:o 431, †.i Gabriel Anrep: Svenska adelns ättar-taflor, 1858–1864.
  3. ^ [a b] Adel. ätten Norfelt, N:o 594, †.i Gabriel Anrep: Svenska adelns ättar-taflor, 1858–1864.
  4. ^ [a b] Adel. ätten Sparrfelt, N:o 435, †.i Gabriel Anrep: Svenska adelns ättar-taflor, 1858–1864.
  5. ^ [a b c d] Bernhard Schlegel och Carl Arvid Klingspor: Den med sköldebref förlänade men ej å Riddarhuset introducerade svenska adelns ättar-taflorStockholm: Norstedt, 1875, sida 136. digitaliserad version sida 144.
  6. ^ [a b c d e f] Schlegel och Klingspor, anfört arbete, sida 270, digitaliserad version sida 278
  7. ^ [a b] Jernsköld nr 431 i Adelsvapen-Wiki
  8. ^ [a b] Norfelt nr 594 i Adelsvapen-Wiki
  9. ^ [a b] Sparrfelt nr 535 i Adelsvapen-Wiki
  10. ^ [a b] Mats Hallenberg: Statsmakt till salu : arrendesystemet och privatiseringen av skatteuppbörden i det svenska riket 1618-1635. Lund : Nordic Academic Press, 2008. Libris 10958076