Allanit
| Allanit | |
_-_Mary_Kathleen_Mine%2c_Mount_Isa%2c_Queensland%2c_Australia.jpg) Allanit från Queensland, Australien. | |
| Kategori | Silikatmineral |
|---|---|
| Kemisk formel | (Ce,Ca,Y,La)2(Al,Fe+3)3(SiO4)3(OH) |
| Förekomstsätt | Tavel- till nålformiga kristaller, granulärt, massivt |
| Kristallstruktur | Monoklina |
| Tvillingbildning | Polysyntetisk, vanlig på {100} |
| Spaltning | Inperfekt till dålig |
| Brott | Mussligt till ojämnt |
| Hållbarhet | Sprött |
| Hårdhet (Mohs) | 5½–6 |
| Glans | Glasglans, hartsartad till halvmetallisk |
| Ljusbrytning | nα=1,690-1,791 (allanit-(Ce) nβ=1,700-1,815 nγ=1,706-1,828[1] |
| Dubbelbrytning | δ=0,018 – 0,031 |
| Dispersion | r > v, stark |
| Pleokroism | X = blekt olivgrön, rödbrun Y = mörkbrun, brun gul Z = mörkt rödbrun, grön, brun |
| Transparens | Translucent till opak |
| Streckfärg | Grå |
| Specifik vikt | 3,5–4,2 |
| Radioaktivitet | Kan vara radioaktiv |
Allanit, tidigare ortit, är numera ett samlingsnamn för olika mineral i allanit-undergruppen med den idealiserande formeln (Ca,REE)Al2Fe2+[Si2O7][SiO4]O(OH)[2] där REE står för en dominerande sällsynt jordartsmetall; cerium Ce, lantan La, neodym Nd eller yttrium Y. Även andra sällsynta jordartsmetaller kan ingå i lägre halt. Allanitgruppen ingår i epidotsupergruppen. En stor mängd andra grundämnen såsom torium, uran, zirkonium, fosfor, barium och krom också förekomma. Det är omdiskuterat vad som i litteraturen egentligen menas med allanit.[3]
Mineralet upptäcktes år 1810 och är uppkallat efter den skotske mineralogen Thomas Allan.
Egenskaper
Det Internationella Mineralologiska Sällskapet särskiljer fyra varianter som domineras av respektive jordartsmetall nämligen allanit-(Ce), allanit-(La), allanit-(Nd) och allanit-(Y).
Mineralen bildar svarta, bruna eller gula kristaller som kan ha tavel- eller nålform.
Förekomsten av radioaktiva element i mineralen har i vissa fall påverkat deras struktur och därmed egenskaper såsom densitet och ljusbrytning. Allanit kan vara pyrognomiskt, vilket innebär att det blir glödande vid en relativt låg temperatur av ca 95 °C.
Förekomst
Allanit förekommer främst i amorfa lerrika sediment och i magmatiska bergarter.
Allanit förekommer också i små mängder i granit-pegmatitgångar och har hittats vid Bastnäs i Västmanland, Åskagens kvartsbrott i Värmland och Finnbo vid Falun där man funnit kristaller av över 0,3 m längd, samt Ytterby i Stockholms skärgård.
Kända förekomster finns på Island och Grönland och vid Arendal i Norge har man funnit massiva stycken.
Användning
Innehållet av sällsynta jordartsmetaller i allanit är upp till 20 % varför allanit är en värdefull källa för utvinning av dessa.
Källor
Meyers varulexikon, Forum, 1952
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Allanite, 27 februari 2012.
Referenser
- ^ https://rruff.info/doclib/hom/allanitece.pdf
- ^ Malcolm E. Back, Fleischer's glossary of mineral species 2018, sid 323-324
- ^ https://www.researchgate.net/publication/228708243_The_mess_that_is_Allanite
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Rock Currier, Licens: CC BY 3.0
Allanite-(Ce)
- Locality: Mary Kathleen Mine, Mary Kathleen district, Mount Isa - Cloncurry area, Queensland, Australia
- Allanite-(Ce). Specimen from the collection of D. Pohl 1973. Scale at bottom of image is an inch with a rule at one cm.
(c) Rob Lavinsky, iRocks.com – CC-BY-SA-3.0
Allanite, Quartz (Var.: Smoky Quartz)
- Locality: Smoky Bear (Crystal; Bonita Crystal), White Mountain Wilderness, Lincoln County, New Mexico, USA (Locality at mindat.org)
- Fine well-defined blades of Allanite set among superb Smokey Quartz crystals. While the habit is usual for the Allanites, the luster is better than normal. This is an aesthetic and very interesting thumb. 2.7 x 1.8 x 1.7 cm