Ali Mansur

Ali Mansur (till höger) tillsammans med Mohammad Ali Foroughi, Mostafa Gholibayat, Ali-Akbar Davar och Mahmoud Jam.
Ali Mansur

Rajab Ali Mansur (persiska: رجب علی منصور), även kallad Ali Khan Mansur, född 1886 i Tafresh, Persien, död 8 december 1974,[1] var Irans premiärminister 1940-1941 och 1950 då Iran var konstitutionell monarki.[2] Han var även provinsguvernör i Azarbaijan 1946, ambassadör i Italien, Vatikanstaten och Turkiet, och minister i regeringen sex gånger.[2]

Biografi

Mansursläkten kommer från Tafresh och var traktens främsta godsägarfamilj fram till revolutionen 1979.

Ali Mansur föddes i Teheran och var son till godsägaren Mirza Ali Akbar Khan från Tafresh. Han avslutade sin grundutbildning vid den polytekniska högskolan Dar ol-Fonun i Teheran. Han studerade sedan vidare vid landets Statsvetenskapliga högskola och började sin karriär inom utrikesministeriet 1906. Han gifte sig med dottern till Hasan Rais Zahir-ol-Molk som var chef vid ministeriet. Under sin tid vid utrikesministeriet tjänstgjorde Ali Mansur ambassadör i Italien, Vatikanstaten och Turkiet. Han var också guvernör i provinserna Khorasan och Azarbaijan.

Före andra världskriget var Ali Mansur minister för vägar och järnvägar under byggandet av den transiranska järnvägen. Han tjänstgjorde två gånger som premiärminister, dels från 1940 till 1941 under Reza Pahlavi, och dels 1950 under Mohammad Reza Pahlavi, samt en gång som inrikesminister (1929-1933). Han avgick som premiärminister flera dagar efter den 25 augusti 1941, när de allierade invaderade Iran.[2] Ali Mansurs politiska inriktning anses ha varit probrittisk och enligt vissa historiker underlät han att informera Reza Pahlavi om att invasionen var överhängande.[3]

Ali Mansurs son Hassan Ali Mansur var Irans premiärminister 1964-1965.

Referenser

  1. ^ 'Alam, Asadollāh (2020 tredje uppl.). Yāddāsht-hāye Asadollāh 'Alam: 1353-1356 (Asadollah Alams memoarer: 1974-1977. Teheran: Maziar 
  2. ^ [a b c] ”Ali Khan Mansour, Ex‐Premier of Iran”. The New York Times. 9 december 1974. https://www.nytimes.com/1974/12/09/archives/ali-khan-mansour-expremier-of-iran.html. 
  3. ^ Fakhreddin Azimi, The Quest for Democracy in Iran: A Century of Struggle against Authoritarian Rule, 2008, s. 115.

Media som används på denna webbplats

Imperial Coat of Arms of Iran.svg
Imperial Coat of Arms of Iran under the Pahlavi Dynasty, used from 1925 to 1979. The shield is composed of the Lion and the Sun symbol in first quarter , in the second quarter the Faravahar representing Zoroastrianism, in the third quarter the curved blade of a Imam Ali "Zulfiqar" sword representing Shia Islam, and the Simurgh in the fourth quarter. Overall in the center is a circle depicting Mount Damavand with a rising sun, the symbol of the Pahlavi dynasty. The shield is crowned by the Pahlavi crown and surrounded by the chain of the Order of Pahlavi. Two lions rampant regardant, holding scimitars supports the coat of arms on either side. Under the whole device is the motto: "Mara dad farmud va Khod Davar Ast" ("Justice He bids me do, as He will judge me" or, alternatively, "He gave me power to command, and He is the judge"). Some of the colours were changed in 1971.
Mansorolmolk.jpg
original picture had a logo from iichs but they are not the owner of the work. The picture is from more than 60 years age and by iranian law it is in public domain now.
فروغی، داور، بیات، منصور و جم.jpg
From right: Ali Mansur, Mohammad Ali Foroughi, MustafaQoly Bayat, Ali-Akbar Davar, and Mahmoud Djam