Algeravtalet
| Algeravtalet | |
 | |
| Typ | bilateralt avtal |
|---|---|
| Signerades | 6 mars 1975 |
| Plats | Alger, Algeriet |
| Parter | Iran, Irak |
Algeravtalet undertecknades den 6 mars 1975 i staden Alger i Algeriet av den iranske shahen Mohammad Reza Pahlavi och Iraks vicepresident Saddam Hussein. I Alger-avtalet fastslogs att gränsen mellan länderna skulle gå vid Shatt al-Arab (Arvand Rud) och i utbyte skulle Iran sluta stötta Mustafa Barzani och de kurdiska rebellerna i norra Irak med militär utrustning och finansiering.
Avtalet
Irak krävdes att överge sina anspråk på arabisktalande områden i provinsen Khuzestan i Iran. De två länderna var skyldiga att förbinda sig att upprätthålla en nära och effektiv gränsövervakning och att upphöra varje angrepp på den andras territorium. Iran var därför tvungen att upphöra med stödet till kurderna. Båda länderna kom överens om att vara goda grannar. Texten lyder att ett brott mot en del av avtalet "motsäger andan i Algeröverenskommelsen."[1]
Irak medgav motvilligt territoriet till Iran på grund av behovet av att avsluta det kurdiska kriget och för att avsluta våldet nära Shatt al-Arab (Arvand Rud) med Iran. Gränsen mellan de två nationerna justerades till Irans fördel.[2]
Den 13 juni 1975 undertecknades ytterligare ett fördrag i Bagdad av Iraks och Irans utrikesministrar. Det lade till detaljer till överenskommelser om konfliktlösning och fastställande av gränsen och eventuella ändringar. Fördraget kallas "Iran-Iraq: Treaty on International Borders and Good Neighbourly Relations".[1]
Efterföljder
Olika territoriella krav och dispyter om rätten att färdas på floden mellan dessa två länder var faktorer som ledde till krig mellan länderna. Mindre än sex år efter undertecknandet av fördraget, den 17 september 1980, upphävde Irak fördraget och inledde en fullskalig invasion av Iran den 22 september 1980. Iran-Irak-kriget var ett av 1900-talets längsta krig.
Referenser
- ^ [a b] ”Iran and Iraq. Treaty concerning the State frontier and neighbourly relations”. UN Treaties. United Nations. juni 1975. https://treaties.un.org/doc/Publication/UNTS/Volume%201017/volume-1017-I-14903-English.pdf.
- ^ G. Cashman & L.C. Robinson, An Introduction to the Causes of War: Patterns of Interstate Conflict from World War I to Iraq, Rowman & Littlefield Publishers, 2007, sid. 272.
Media som används på denna webbplats
Imperial Coat of Arms of Iran under the Pahlavi Dynasty, used from 1925 to 1979. The shield is composed of the Lion and the Sun symbol in first quarter , in the second quarter the Faravahar representing Zoroastrianism, in the third quarter the curved blade of a Imam Ali "Zulfiqar" sword representing Shia Islam, and the Simurgh in the fourth quarter. Overall in the center is a circle depicting Mount Damavand with a rising sun, the symbol of the Pahlavi dynasty. The shield is crowned by the Pahlavi crown and surrounded by the chain of the Order of Pahlavi. Two lions rampant regardant, holding scimitars supports the coat of arms on either side. Under the whole device is the motto: "Mara dad farmud va Khod Davar Ast" ("Justice He bids me do, as He will judge me" or, alternatively, "He gave me power to command, and He is the judge"). Some of the colours were changed in 1971.
Mohammad Reza Pahlavi met Houari Boumediene and Saddam Hussein in Algeria at 1975 for register 1975 Algiers Agreement.