Algebra

Lösningsformeln anger lösningarna till en andragradsekvation

Algebra (från arabiska الجبر,"al-djebr", vilket betyder "återförening" eller "koppling") är en gren inom matematiken. Den kan definieras som en generalisering och utökning av aritmetiken (den gren inom matematiken som handlar om rent räknande). Algebra kan också beskrivas som förhållanden vilka uppkommer när ett ändligt antal räkneoperationer utförs på en ändlig mängd av tal. Populärt brukar algebra ibland kallas för bokstavsräkning, men detta är något missvisande.

Området kan grovt indelas i

Historia

Sida från Al-Khwārizmīs al-Kitāb al-muḫtaṣar fī ḥisāb al-ğabr wa-l-muqābala.

Redan tidigt fanns retorisk algebra, som innebär att matematiska operationer beskrivs i löptext, helt utan användning av symboler. Ofta användes geometri i texten; istället för att skriva kunde man skriva om en kvadrat med sidan . Därefter skedde en stegvis utveckling mot modern symbolisk algebra. Den algebraiska notation som används idag har utvecklats sedan 1500-talet.

Som den förste algebraikern anges ibland Diofantos från Alexandria, vilken levde under 300-talet e.Kr. Hos Diofantos hade beskrivande text delvis ersatts av olika matematiska symboler.

Den persiske matematikern al-Khwarizmi, som gett sitt namn till ordet "algoritm", skrev omkring 825 i Bagdad verket Hisab al-jabr w'al-muqabalah, (الكتاب المختصر في حساب الجبر والمقابلة) "vetenskapen om återförening och opposition". Här beskrivs al-jabr, hur man för över termer från en sida av ekvationen till den andra, samt al-muqabalah, att olika termer på motsatta sidor i ekvationen tar ut varandra. Han behandlar sex huvudformer av första- och andragradsekvationer.[1]

Från högmedeltiden kom Europas matematiska kunskapsnivå att utvecklas kraftigt, delvis tack vare kontakt med araber och det bysantinska väldet. Det indisk-arabiska siffersystemet förmedlades via araberna. Under 1500-talet var algebran föremål för stort intresse och upplevde en hög blomstring särskilt i Italien. Där löstes problemen att genom rotutdragningar upplösa tredje- och fjärdegrads-likheterna.

På 1600-talet skapade René Descartes den så kallade analytiska geometrin, eller algebrans användning på geometrin. Vid samma tid gjorde Fermat sina upptäckter inom talteori, eller algebrans användning på studiet av de hela talens egenskaper.

Från slutet av 1600-talet härstammar Newtons och Eulers arbeten. 1799 offentliggjorde Carl Friedrich Gauss sitt berömda bevis för att en algebraisk likhet av n:te graden har n rötter, och 1801 utkom hans Disquisitiones arithmeticæ.

År 1824 offentliggjorde norrmannen Niels Henrik Abel det första av sina banbrytande algebraiska arbeten, beviset för omöjligheten att genom rotutdragningar lösa polynomekvationer av högre grad än fyra (Abels sats). Under resterande delen av 1800-talet växte det som idag kallas gruppteori fram, en gren av matematiken som tog sin inspiration från Lagranges Réflexions sur la résolution algébrique des équations, Gauss verk omnämnt ovan och Felix Kleins Erlangenprogram. Speciellt växte Galoisteorin, uppkallad efter Évariste Galois, fram.

Gruppteori gav i sin tur upphov till abstrakt algebra och dess olika delar som ringteori. Linjär algebra började utvecklas från mitten av 1800-talet. Idag används algebraiska strukturer inom många matematiska discipliner. Inom matematisk analys studeras exempelvis vektorrum (Banach- och Hilbertrum), och inom algebraisk geometri och algebraisk topologi används verktyg från algebra.

Se även

Den här artikeln ingår i boken: 
Matematik 

Referenser

Noter

  1. ^ Thompson 1991, s. 14.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Algebra, 1904–1926.
  • Thompson, Jan; Thomas Martinsson (1991). Wahlström & Widstrands matematiklexikon. Wahlström & Widstrand. ISBN 91-46-16515-0 

Externa länkar


Media som används på denna webbplats

Question book-4.svg
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
Office-book.svg
Based on X-office-address-book.svg.
Quadratic formula.svg
The Quadratic Formula, used to find the value of x in the equation ax2+bx+c=0
Image-Al-Kitāb al-muḫtaṣar fī ḥisāb al-ğabr wa-l-muqābala.jpg
صفحه‌ای از کتاب المختصر فی حساب الجبر والمقابله اثر خوارزمی