Alfredo Astiz
| Alfredo Astiz | |
| Information | |
|---|---|
| Födelsenamn | Alfredo Ignacio Astiz |
| Född | 8 november 1951 Mar del Plata, Argentina |
| Tjänstetid | 1970–1995 |
| Grad | Kommendörkapten |
| Slag/krig | Falklandskriget |
Alfredo Ignacio Astiz, född 8 november 1951 i Mar del Plata, är en argentinsk före detta marinofficer. Astiz är en av de mera välkända våldsmännen under militärjuntans tid i Argentina. Han kallades El Ángel Rubio de la Muerte ("den blonde dödsängeln") och är bland annat dömd för att ha fört bort Dagmar Hagelin i Buenos Aires den 27 januari 1977 samt de franska katolska nunnorna Léonie Duquet (1916–1977) och Alice Domon (1937–1977). Alfredo Astiz tjänstgjorde under flera år vid det ökända tortyrcentret ESMA.
Biografi
Astiz ledde den första stridshandlingen under Falklandskriget 1982, då argentinska specialstyrkor ockuperade Sydgeorgien.[1]
År 1990 dömdes Alfredo Astiz i Frankrike till livstids fängelse i sin frånvaro för det påtvingade försvinnandet och mordet på de två franska katolska nunnorna Alice Domon och Léonie Duquet.
Rättsprocesserna i Argentina mot argentinska militärer inleddes först 2003 under president Nestor Kirchner. År 2011 ställdes Astiz inför en domstol i Buenos Aires och dömdes i oktober 2011 till livstids fängelse för kidnappningar av och mord på fem personer.[2] Den 29 november 2017 dömdes han till livstids fängelse för mordet på Dagmar Hagelin.[3]