Alfred I zu Windisch-Graetz
| Alfred I zu Windisch-Graetz | |
 | |
| Född | 11 maj 1787[1][2][3] Bryssel[4] |
|---|---|
| Död | 21 mars 1862[1][2][3] (74 år) Wien[4][2] |
| Begravd | Tachov |
| Medborgare i | Kejsardömet Österrike |
| Sysselsättning | Officer[2], politiker |
| Befattning | |
| Ledamot av herrehuset (1861–1862) | |
| Maka | Marie Eleonora av Windisch-Graetz |
| Barn | Alfred II zu Windisch-Grätz (f. 1819) Victorin Leopold Karl Prinz zu Windisch-Grätz (f. 1824) August Joseph Nicolaus Windisch-Grätz (f. 1828) Ludvig Josef Nikolaus Christian, prins til Windisch-Graetz (f. 1830)[5] Joseph Alois Niclas Fürst Windisch-Grätz (f. 1831) |
| Föräldrar | Joseph-Niklas av Windisch-Graetz Prinsesse og hertuginde Leopoldine d'Arenberg[5] |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Gyllene skinnets orden (1830)[2] Georgsorden, fjärde klass Storkors av Sankt Stefansorden Andreasorden Riddare med storkors av Maria-Teresiaorden Sankt Alexander Nevskij-orden Riddare av Maria-Teresiaorden | |
| Heraldiskt vapen | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Alfred Candidus Ferdinand, furste av Windisch-Graetz, född 11 maj 1787 i Bryssel, död 21 mars 1862 i Wien, var en österrikisk militär, far till Alfred II zu Windisch-Graetz.
Windisch-Graetz deltog efter 1805 i alla Österrikes krig mot Frankrike samt avancerade 1826 till generalmajor och 1833 till fältmarskalklöjtnant. Sedan 1840 kommenderande general i Böhmen betvang han i juni 1848 upproret i Prag, varunder hans maka blev skjuten i sitt rum och en son svårt sårad.
Sedan Windisch-Graetz därefter som fältmarskalk fått befälet över alla utom Italien stående österrikiska trupper, ryckte han i oktober samma år mot det upproriska Wien, hindrade genom striden vid Schwechat (30 oktober) ungrarna att räcka staden handen, tvang denna följande afton efter en hel dags beskjutning att ge sig och vände sig därefter (i december) mot ungrarna.
Det på det hela taget lama sätt, på vilket kriget fördes (nederlag vid Gödöllö 6 april 1849 och återtåg), ledde till Windisch-Graetzs avlägsnande från befälet (april samma år). Under italienska kriget 1859 avgick Windisch-Graetz i en beskickning till Berlin och utnämndes samma år till guvernör i förbundsfästningen Mainz. På Windisch-Graetz uppdrag utgavs 1851 Der Winterfeldzug 1848-49 in Ungarn, ett viktigt bidrag till detta krigs historia.
Källor
- Windisch-Graetz, 1. Alfred Candidus Ferdinand i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
Noter
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Alfred-Furst-zu-Windischgratz-Austrian-field-marshaltopic/Britannica-Online, omnämnd som: Alfred, Furst zu Windischgratz, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] Windisch-Grätz, Alfred Candid Ferdinand Reichsfürst, vol. 57, Biographisches Lexikon des Kaiserthums Oesterreich, s. 1.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, ISBN 978-953-6036-31-8, Hrvatska enciklopedija-ID: 66218, omnämnd som: Alfred Windischgrätz.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Виндишгрец Альфред”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: MostEpic, Licens: CC BY-SA 4.0
Arms of the house of Windisch Graetz