Alfabetisk lista över svenska kungligheter

Sveriges stora riksvapen
Riksdag och åhörare är inbjudna 1898 till Stockholms slott för den sedvanliga öppningshögtiden i Rikssalen och tal av kung Oskar II med kungakronan på huvudet och sittande på silvertronen från 1650. Prinsarna bär sina mindre kronor. Drottning Sofia och övriga kungliga damer syns uppe på den s.k. Drottningläktaren, balkongen framme till höger. Ceremonien avskaffades 1974.

I denna lista är svenska kungliga personer från och med den förste historiskt säkre kungen Erik Segersälls regering i slutet av 900-talet inkluderade, inklusive de kungliga ingifta. Alfabetiseringen sker på officiella förnamnet, ställning, årtal och eventuella regentnummer, med alla andra förnamn, tillnamn, områden, patronymika och ättenamn obeaktade. De namn som, med början under 1900-talet, har registrerats enligt lag med viss stavning anges så, men sorteras under gängse standard, såsom Carl under Karl, Christina under Kristina.

Kungar sorteras för sig, prinsar för sig och så vidare, och ord som prins och prinsessa används i en vidare betydelse för kungabarnen och även för andra som kan anses ha tillhört kungafamiljerna, utan hänsyn tagen till officiella titlar under äldre tidevarv. Hertigtitlar har satts ut bara där det hjälper med identifikationen.

Några personer med utländska titlar har länge vistats i Sverige som medlemmar av kungahuset utan att ha svenska titlar, varav tre också fick sina gravar i landet: den danska änkedrottningen Mechtild av Holstein, Gustav Vasas dotterson Gustav av Sachsen-Engern-Westfalen och Gustav II Adolfs moster Agnes av Holstein-Gottorp. Dessa är emellertid exkluderade i den här listan.

Barn som avled innan deras far blev kunglig i Sverige genom tillträde på den svenska tronen, såsom några av Kristian I:s, eller som föddes efter en kunglig faders frånträde från tronen, såsom två av Erik XIV:s, har i regel också uteslutits. Till detta har några undantag gjorts för vissa mer historiskt intressanta pretendenter.

Ett fåtal olänkade namnhänvisningar anges också där detta ansetts nödvändigt.

A

B

C

D

E

F

G

H

I

J

K

L

M

N

O

R

S

T

U

V W

Se även

Källor

  1. ^ Birger Nerman Sveriges konungar och drottningar genom tiderna AB Svensk Litteratur, Stockholm 1952 s. 129
  2. ^ Åke Ohlmarks Sveriges hundra konungar Biblioteksböcker, Stockholm 1956 s. 80
  3. ^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg Litet lexikon över Sveriges regenter Vincent förlag, Boda kyrkby 2004 ISBN 91-87064-43-X s. 14
  4. ^ Ås i Nordisk familjebok (första upplagan, 1894) (äldre former Aos och Aas; jfr Aros), s. 461.
  5. ^ Herman Lindqvist Historien om alla Sveriges drottningar Norstedts, Stockholm 2006 s. 34
  6. ^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg Litet lexikon över Sveriges regenter Vincent förlag, Boda kyrkby 2004 ISBN 91-87064-43-X s. 9
  7. ^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg Litet lexikon över Sveriges regenter Vincent förlag, Boda kyrkby 2004 ISBN 91-87064-43-X s. 14 & 16
  8. ^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg Litet lexikon över Sveriges regenter Vincent förlag, Boda kyrkby 2004 ISBN 91-87064-43-X s. 13
  9. ^ Carl Georg Starbäck Berättelser ur Swenska Historien, Andra delen Norrköping 1860 s. 91
  10. ^ [a b] Wilhelm Karl von Isenburg Stammtafeln zur Geschichte der Europäischen Staaten II Marburg 1965 tabell nr 77
  11. ^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg Litet lexikon över Sveriges regenter Vincent förlag, Boda kyrkby 2004 ISBN 91-87064-43-X s. 16
  12. ^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg Litet lexikon över Sveriges regenter Vincent förlag, Boda kyrkby 2004 ISBN 91-87064-43-X s. 18
  13. ^ Lars O. Lagerqvist Sverige och dess regenter under 1000 år Bonniers Stockholm 1982 s. 111
  14. ^ Lindberg, Markus i Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003 ISBN 91-85908-52-5 s. 72, 74 & 80
  15. ^ Ahnlund, Nils i Historisk tidskrift 1945 s. 332-351

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”
Oscar II of Sweden opens Parliament 1898.jpg
King Oscar II opens the Swedish Parliament in 1898; Place: Throne Room, Royal Palace, Stockholm, Sweden