Alfa Telescopii

Alfa Telescopii (α)
Telescopium IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildKikaren
Rektascension18t 26m 58,41604s[1]
Deklination-45° 58′ 06,4498″[1]
Skenbar magnitud ()+3,51[2]
Stjärntyp
SpektraltypB3 IV[3]
U–B-0,64[2]
B–V-0,17[2]
VariabeltypSPB[4]
Astrometri
Radialhastighet ()-0,2[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -16,95[1] mas/år
Dek.: -53,09[1] mas/år
Parallax ()11,74 ± 0,17[1]
Avstånd278 ± 4  (85 ± 1 pc)
Absolut magnitud ()-1,25[6]
Detaljer
Massa5,2 ± 0,4[4] M
Radie3,3 ± 0,5[4] R
Luminositet794[4] L
Temperatur16 700 ± 800[4] K
Vinkelhastighet14 ± 8[4] km/s
Ålder24,1 ± 7,5[7] miljoner år
Andra beteckningar
α Tel, CD-46° 12379, FK5 691, HD 169467, HIP 90422, HR 6897, SAO 229023 [8]

Alfa Telescopii (α Telescopii, förkortat Alfa Tel, α Tel) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam stjärna belägen i den nordvästra delen av stjärnbilden Kikaren. Den har en skenbar magnitud på 3,51[2], är synlig för blotta ögat och den ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 11,7[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 280 ljusår (ca 85 parsek) från solen. På det beräknade avståndet minskar stjärnans skenbara magnitud med 0,22 enheter på grund av skymning genom interstellärt stoft.[6]

Historik

Den antike romerske astronomen Ptolemy inkluderade Alfa Telescopii i stjärnbilden Corona Australis, men den flyttades till Kikaren när denna stjärnbild skapades av den franska astronomen Nicolas Louis de Lacaille på 1700-talet.[9]

Egenskaper

Alfa Telescopii är en blå till vit stjärna av spektralklass B3 IV[3], vilket anger att den är en underjättestjärna som nästan har förbrukat förrådet av väte i dess kärna och utvecklas bort från huvudserien. Den har en massa som är ca 5,2[4] gånger större än solens massa, en radie som är ca 3,3[4] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär nästan 800[4] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 16 700[4] K.

Alfa Telescopii är möjligen en typ av variabel stjärna känd som en långsamt pulserande stjärna av spektraltyp B. Den har ett longitudinellt magnetfält med en medelstyrka på -233 ± 43 G.[4] Dess projicerad rotationshastighet på ca 14 km/s anses vara låg för en stjärna av denna typ,[4] vilket kan betyda att vi ser den nästan i riktningen för dess rotationsaxel.[10]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357
  2. ^ [a b c d] Johnson, H. L.; et al. (1966). "UBVRIJKL photometry of the bright stars". Communications of the Lunar and Planetary Laboratory. 4 (99). Bibcode:1966CoLPL...4...99J.
  3. ^ [a b] Houk, Nancy (1978), Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD stars, 2, Ann Arbor: Dept. of Astronomy, University of Michigan, Bibcode:1975mcts.book.....H
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l] Hubrig, S.; et al. (April 2009), "New magnetic field measurements of β Cephei stars and slowly pulsating B stars", Astronomische Nachrichten, 330 (4): 317, arXiv:0902.1314 , Bibcode:2009AN....330..317H, doi:10.1002/asna.200811187
  5. ^ Evans, D. S. (June 20–24, 1966), "The Revision of the General Catalogue of Radial Velocities", in Batten, Alan Henry; Heard, John Frederick, Determination of Radial Velocities and their Applications, Proceedings from IAU Symposium no. 30, University of Toronto: International Astronomical Union, Bibcode:1967IAUS...30...57E
  6. ^ [a b] Gontcharov, G. A. (November 2012), "Spatial distribution and kinematics of OB stars", Astronomy Letters, 38 (11): 694–706, arXiv:1606.09028 , Bibcode:2012AstL...38..694G, doi:10.1134/S1063773712110035.
  7. ^ Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (January 2011), "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 410 (1): 190–200, arXiv:1007.4883 , Bibcode:2011MNRAS.410..190T, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x
  8. ^ "alf Tel -- Star", SIMBAD, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2012-01-15
  9. ^ Ridpath, Ian, "Corona Austalis, the Southern Crown", Ian Ridpath's Star Tales, hämtad 2012-01-15
  10. ^ Kaler, James B., "ALPHA TEL (Alpha Telescopii)", Stars, University of Illinois, retrieved 2012-01-15

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Telescopium IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Telescopium chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.