Alfa Romeo Tipo C
| Alfa Romeo Tipo C | |
 Alfa Romeo 8C-35 | |
| Grundinformation | |
|---|---|
| Märke | Alfa Romeo |
| Tillverkning | 1935-1937 |
| Även kallad | Alfa Romeo 8C/12C |
| Designer | Vittorio Jano |
| Drivlina | |
| Drivning | Frontmotor, bakhjulsdrift |
| Kronologi | |
| Föregångare | Alfa Romeo P3 |
| Efterträdare | Alfa Romeo Tipo 308 |
Alfa Romeo Tipo C är en tävlingsbil, tillverkad av den italienska biltillverkaren Alfa Romeo mellan 1935 och 1937.
Utveckling
Alfa Romeo hade dominerat Grand prix-racingen i början av 1930-talet, men från 1934 hade fabriksteamet Scuderia Ferrari fått allt hårdare konkurrens från de statsunderstödda tyska Silverpilarna. De tyska bilarna hade modernare chassin och betydligt starkare motorer än den åldrande P3-modellen och under 1935 arbetade Vittorio Jano på en efterträdare.
8C
Redan den sista utvecklingen av P3:an hade haft individuell hjulupphängning fram och på Tipo C infördes även pendelaxel bak. Den nya bilen fick även strömlinjeformad kaross likt de tyska konkurrenterna. Utvecklingen av Janos nya tolvcylindriga motor dröjde och bilen debuterade hösten 1935 som 8C-35 med den raka åttan från P3:an.
12C
Våren 1936 introducerades 12C-36 med den nyutvecklade V12-motorn. Den var inte tillräckligt stark för att matcha Silverpilarna och under säsongen användes den parallellt med den åttacylindriga systermodellen.
Till säsongen 1937 hade Janos team tagit fram den vidareutvecklade 12C-37, byggd på en lätt rörram. Motorn hade större slagvolym och fick två mindre Roots-kompressorer istället för företrädarens enda stora kompressor. Förändringarna var inte tillräckliga för att komma ifatt konkurrensen och i slutet av 1937 lämnade Vittorio Jano Alfa Romeo.
Tekniska data
| Tekniska data[1] | 8C-35 | 12C-36 | 12C-37 |
|---|---|---|---|
| Motor: | 8-cylindrig radmotor | 12-cylindrig 60° V-motor | |
| Cylindervolym: | 3822 cm³ | 4064 cm³ | 4495 cm³ |
| Borrning x slaglängd: | 78 x 100 mm | 70 x 88 mm | 72 x 92 mm |
| Max effekt: | 330 hk | 370 hk | 430 hk |
| Ventilstyrning: | 2 överliggande kamaxlar per cylinderrad, 2 ventiler per cylinder | ||
| Överladdning: | Roots-kompressor | ||
| Växellåda: | 4-växlad manuell, transaxel | ||
| Hjulupphängning fram: | Individuell typ Dubonnet, skruvfjädrar | ||
| Hjulupphängning bak: | Pendelaxel, tvärliggande bladfjäder | ||
| Bromsar: | Hydrauliska trumbromsar | ||
| Chassi & kaross: | Lådbalksram med aluminiumkaross | Fackverksram med aluminiumkaross | |
| Hjulbas: | 275 cm | 280 cm | |
| Torrvikt: | 750 kg | 820 kg | 810 kg |
| Toppfart: | 275 km/h | 290 km/h | 310 km/h |
Tävlingsresultat
8C-35 debuterade i Italiens Grand Prix i september 1935. Tazio Nuvolari ledde loppet, men tvingades senare bryta med motorproblem.
I Europamästerskapet för Grand Prix-förare 1936 blev bästa resultatet en andraplats för Nuvolari i Italiens Grand Prix. Utanför EM lyckades teamet vinna flera mindre lopp, däribland Vanderbilt Cup på Long Island.
När motorstorleken begränsades till tre liter till säsongen 1938 såldes flera Tipo C-bilar till Nord- och Sydamerika, där de fortsatte tävla i nationella Formel Libre-lopp. 8C-35-modellen deltog i varje Indy 500-lopp mellan 1938 och 1947, med en femteplats för Babe Stapp 1939 som bästa resultat.[1]
Referenser
- ^ [a b] ”The Golden Era of Grand Prix Racing”. Arkiverad från originalet den 19 april 2007. https://web.archive.org/web/20070419111505/http://www.kolumbus.fi/leif.snellman/c1.htm. Läst 24 mars 2011.
Externa länkar
- soltanto-alfaromeo.nl (engelska)
- ultimatecarpage.com (engelska)
| ||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY-SA 3.0