Alexander Witberg
Aleksandr Vitberg | |
Född | 15 januari 1787 (g.s.) Sankt Petersburg[1] |
---|---|
Död | 12 januari 1855 (g.s.) (67 år) Sankt Petersburg[1] |
Begravd | Literatorskije mostki |
Medborgare i | Kejsardömet Ryssland |
Utbildad vid | Ryska konstakademien, |
Sysselsättning | Arkitekt, målare |
Noterbara verk | Kristus Frälsarens katedral |
Barn | Sofia Arsenjeva (f. 1840) Fjodor Vitberg (f. 1846) |
Utmärkelser | |
Kejserliga konstakademiens stora guldmedalj (1809) | |
Redigera Wikidata |
Alexander Lavrentjevitj Witberg (ursprungligen Carl Magnus Witberg, ryska: Александр Лаврентьевич Витберг), född 26 januari (gamla stilen: 15 januari) 1787 i Sankt Petersburg, död där 24 januari (gamla stilen: 12 januari) 1855, var en rysk målare och arkitekt av svensk börd.
Alexander Witberg fick första priset vid tävlingen om byggandet av Kristus Frälsarens katedral i Moskva. Grundlöst misstänkt för försnillning vid kyrkobyggandet, förvisades han till Vjatka och gjorde där bekantskap med Alexander Herzen,[2] som mycket sympatiskt skildrat denne swedenborgianske mystiker och filantrop. Han dog i stor fattigdom.
Alexander Witberg var son till träsnidaren, vagnmakaren och tygtryckaren Lorens Witberg, och växte upp i Sankt Petersburg.
Hans son, Fjodor Vitberg (1846–1919) gjorde sig känd som litteraturhistoriker och bibliograf.
Källor
- Alexander Witberg (1787-1855). En arkitekturhistorisk installation, Kungliga Akademien för de Fria Konsterna i samarbete med Kungliga Konsthögskolan, Stockholm 1993, ISBN 91-86208-30-6
- Vitberg, Aleksandr Lavrentjevitj i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
Noter
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Витберг Александр Лаврентьевич”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ "Byloje i dumy", översatt i Alfred Jensens Rysk litteratur, 1912
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Portrait of Alexander Vitberg. Artist - P. Sokolov