Alessandro Blasetti

Alessandro Blasetti
Alessandro Blasetti, 1965.
Född3 juli 1900[1][2][3]
Rom[4]
Död1 februari 1987[1][2][3] (86 år)
Rom[5]
BegravdCampo Verano[6]
Medborgare iItalien och Kungariket Italien
Utbildad vidLa Sapienza
SysselsättningFilmregissör, manusförfattare, filmklippare
Befattning
Jurypresident vid Filmfestivalen i Cannes
Utmärkelser
Storkorsriddare av Republiken Italiens förtjänstorden (1980)
David di Donatello för bästa regissör
Lion d'or pour la carrière
Nastro d'Argento för bästa regi
Redigera Wikidata
Alessandro Blasetti, 1952.

Alessandro Blasetti, född 3 juli 1900 i Rom, död 1 februari 1987, var en italiensk filmregissör.[7]

Biografi

Alessandro Blasetti långfilmsdebuterade 1929. Redan hans första film var en föregångare till det som skulle bli den italienska neorealismen. Hans påverkan på rörelsen kulminerade med Fyra steg i det blå (1942), som ofta har kallats för den första regelrätt neorealistiska filmen. Han anslöt sig aldrig helt till rörelsen, utan föredrog en mer lättsam och lyrisk stil. Blasetti var även en förgrundsgestalt i utvecklingen av den italienska komedifilmen samt av den så kallade episodfilmen. Han var mycket produktiv fram till slutet av 1960-talet och gjorde bland annat flera historiska kostymfilmer.[8]

Alessandro Blasetti var övertygad fascist fram till Italiens intåg i Etiopien 1936. Detta fick hans sympati för Benito Mussolini att svalna och han slutade aktivt stödja ideologin. Han påpekade dock i senare intervjuer att han aldrig blev en direkt motståndare till fascismen.[9]

Blasetti var juryordförande vid filmfestivalen i Cannes 1967.[10]

Filmregi i urval

  • 1929 – Sole
  • 1932 – Palio
  • 1933 – 1860
  • 1938 – Järnborgen (Ettore fieramosca)
  • 1941 – La cena delle beffe
  • 1941 – Järnkronan (La corona di ferro)
  • 1942 – Fyra steg i det blå (Quattro passi fra le nuvole)
  • 1946 – Un giorno nella vita
  • 1949 – Fabiola
  • 1950 – Hans majestät Pappa (Prima comunione)
  • 1952 – Flydda tider (Altri tempi')
  • 1954 – Tempi nostri
  • 1955 – Lockbetet (Peccato che sia una canaglia)
  • 1955 – Härligt att vara kvinna (La fortuna di essere donna)
  • 1959 – Europa by night (Europa di notte)
  • 1961 – Kärlek för öppen ridå (Io amo, tu ami...)
  • 1964 – Liolá
  • 1966 – Jag, jag, jag och de andra (Io, io, io... e gli altri)

Referenser

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, Alessandro Blasetti, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Find a Grave, 89857809, Alessandro Blasetti, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  6. ^ Find a Grave, 89857809, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Alessandro Blasetti på Svensk Filmdatabas. Läst 27 november 2012.
  8. ^ ”Alessandro Blasetti: Biografia” (på italienska). MyMovies.it. http://www.mymovies.it/biografia/?r=584. Läst 27 november 2012. 
  9. ^ Gili, Jean A. (1990) (på franska). Le cinéma italien à l'ombre des faisceaux - (1922-1945). Institut Jean Vigo. ISBN 2290027022. ”J'ai été fasciste jusqu'en 1936, c'est-à-dire jusqu'à la conquête de l'Éthiopie. ... tout en me détachant du fascisme, je n'ai jamais joué à l'antifasciste ni ne l'ai professé, je suis devenu afasciste.” 
  10. ^ ”Les Jurys 1967” (på franska). festival-cannes.fr. Filmfestivalen i Cannes. http://www.festival-cannes.fr/fr/archives/1967/juryLongFilm.html. Läst 27 november 2012. 

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Alessandro Blasetti 1965.jpg
Italian director Alessandro Blasetti directing the shooting of Me, Me, Me.. and the Others. Rome, June 1965.
Alessandro Blasetti 1952.jpg
il regista Alessandro Blasetti