Alessandro Algardi

	Alessandro Algardi
Född	31 juli 1598; Bologna, Kyrkostaten
Död	10 juni 1654 (55 år); Rom, Kyrkostaten
Konstnärskap
År aktiv	cirka 1618–1654
Fält	Skulptur
Motiv	Porträtt, kristna motiv
Rörelse	Barocken
Mecenater	Påve Innocentius X; Kardinal Ludovico Ludovisi; Kardinal Giacomo Franzoni
	Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Alessandro Algardi, född 31 juli 1598 i Bologna, död 10 juni 1654 i Rom, var en italiensk skulptör under högbarocken.

Biografi

Efter studier vid Carracciakademin i Bologna slog sig Alessandro Algardi omkring 1625 ned i Rom, där han till sina vänner räknade Domenichino, Nicolas Poussin och Andrea Sacchi. Algardi utmärkte sig främst som porträttör, särskilt genom det psykologiska djupet i sin karaktärsanalys. Trots att Algardis inställning var klassicistisk och trots att han tävlade intensivt med Bernini tog han också intryck av Berninis stil, särskilt från dennes gravmonument över påven Urban VIII. Det kan man se till exempel på Algardis byst av påven Innocentius X. Det gravmonument som Algardi utförde över Leo XI i Peterskyrkan var det första som utfördes med Berninis Urban VIII som förebild.

Kardinal Jules Mazarin försökte vid två tillfällen att övertala Algardi att komma till Paris och verka för det franska kungahuset.^[1]

Mellan 1646 och 1653 arbetade Algardi på reliefen Påve Leo I fördriver Attila från Rom. Med sin gradvisa övergång från de fristående figurerna i förgrunden till de låga relieferna i bakgrunden skulle denna relief komma att utöva stort inflytande på senare tiders teknik.

Verk i urval

Bronskrucifix – sakristian, San Carlo ai Catinari^[2]
Den helige Ignatius relikskrin – Il Gesù^[3]
Monsignor Antonio Cerris byst (kopia) – Cappella Cerri, Il Gesù^[4]
Gravmonument över ärkebiskop Ottaviano Corsini – höger tvärskepp, San Giovanni dei Fiorentini^[5]
Gravmonument över medlemmar ur familjen Frangipane – Cappella Frangipane, San Marcello al Corso^[6]
Gravmonument över Prospero Santacroce – vänster tvärskepp, Santa Maria della Scala^[7]
Den helige Filippo Neri med en ängel (1635–1639) – sakristian, Santa Maria in Vallicella^[8]
Påve Gregorius XV:s byst – sakristian, Santa Maria in Vallicella^[8]
Rättvisan och Visheten samt putti i stuck – Cappella Gessi, Santa Maria della Vittoria^[9]^[10]
Odoardo Santarellis byst (cirka 1640) – baptisteriet, Santa Maria Maggiore^[11]
Jungfru Maria och Barnet med de heliga Augustinus och Monica uppenbarar sig för den helige Nikolaus av Tolentino – högaltaret, San Nicola da Tolentino^[12]
Påve Leo I fördriver Attila från Rom (1646–1653) – Peterskyrkan^[13]
Gravmonument över påve Leo XI – Peterskyrkan^[14]
Den helige Johannes Döparen – Cappella Bandini, San Silvestro al Quirinale^[15]
Den heliga Maria Magdalena – Cappella Bandini, San Silvestro al Quirinale^[15]
Påve Innocentius X (1645–1649) – Musei Capitolini^[16]
Påve Innocentius X:s byst – Palazzo Doria-Pamphili^[17]
Fontana di Venere – Villa Pamphili^[18]

Bilder

Detalj av påve Leo XI:s gravmonument (1642–1644). Peterskyrkan.
Påve Leo I fördriver Attila från Rom, Peterskyrkan.
Byst föreställande Odoardo Santarelli, Santa Maria Maggiore, Rom.
Byst föreställande Muzio Frangipane, San Marcello al Corso, Rom.
Den helige Ignatius grav, Il Gesù, Rom.
Påve Innocentius X (1645–1649). Musei Capitolini, Rom.
Gravmonument över ärkebiskop Ottaviano Corsini.

Källor

Noter

^ Haskell 1980, s. 182–183
^ Blunt 1992, s. 47.
^ Blunt 1992, s. 71.
^ Blunt 1992, s. 72.
^ Blunt 1992, s. 79.
^ Blunt 1992, s. 117.
^ Blunt 1992, s. 144.
^ [a b] Blunt 1992, s. 150.
^ Montagu 1985, s. 70–71.
^ Blunt 1992, s. 159.
^ Blunt 1992, s. 342.
^ Blunt 1992, s. 163.
^ Blunt 1992, s. 174.
^ Blunt 1992, s. 175.
^ [a b] Erwee 2014, s. 636.
^ Blunt 1992, s. 208.
^ Blunt 1992, s. 219.
^ Blunt 1992, s. 267.

Tryckta källor

Blunt, Anthony (1992) (på franska). Guide de la Rome baroque: églises, palais, fontaines. Paris: Éditions Hazan. ISBN 2-85025-265-4
Erwee, Michael (2014) (på engelska). The Churches of Rome, 1527–1870. "1". London: Pindar Press. ISBN 978-1-904597-28-5
Erwee, Michael (2015) (på engelska). The Churches of Rome, 1527–1870. "2". London: Pindar Press. ISBN 978-1-904597-67-4
Haskell, Francis (1980) (på engelska). Patrons and Painters: A Study in the Relations Between Italian Art and Society in the Age of the Baroque. New Haven: Yale University Press. ISBN 0-300-02537-8
Montagu, Jennifer (1985) (på engelska). Alessandro Algardi. "I". New Haven, Connecticut: Yale University Press. ISBN 0-300-03173-4
Montagu, Jennifer (1985) (på engelska). Alessandro Algardi. "II". New Haven, Connecticut: Yale University Press. ISBN 0-300-03173-4
Wittkower, Rudolf (1986) (på engelska). Art and Architecture in Italy 1600 to 1750 (3). Harmondsworth: Penguin Books. ISBN 0-14-0561-16-1
Zirpolo, Lilian H. (2010) (på engelska). Historical Dictionary of Baroque Art and Architecture. Historical dictionaries of literature and the arts; 42. Lanham, Maryland: Scarecrow. Libris 12079590. ISBN 0-8108-6155-0

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Alessandro Algardi.
Bilder & media
Alessandro Algardi hos Europeana

[1] Haskell 1980, s. 182–183

[2] Blunt 1992, s. 47.

[3] Blunt 1992, s. 71.

[4] Blunt 1992, s. 72.

[5] Blunt 1992, s. 79.

[6] Blunt 1992, s. 117.

[7] Blunt 1992, s. 144.

[Blunt150-8] [a b] Blunt 1992, s. 150.

[9] Montagu 1985, s. 70–71.

[10] Blunt 1992, s. 159.

[11] Blunt 1992, s. 342.

[12] Blunt 1992, s. 163.

[13] Blunt 1992, s. 174.

[14] Blunt 1992, s. 175.

[Erwee636-15] [a b] Erwee 2014, s. 636.

[16] Blunt 1992, s. 208.

[17] Blunt 1992, s. 219.

[18] Blunt 1992, s. 267.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

[18]

Navigation

Navigering

Temaportaler