Albert Gaubier
| Albert Gaubier | |
 Nils Poppe (t.v.), Ellen Halvorsen och Albert Gaubier (t. h.) på besök i Helsingfors år 1956. | |
| Född | 13 september 1908[1] Warszawa |
|---|---|
| Död | 1 december 1990 (82 år) Alicante, Spanien |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Koreograf[2], teaterregissör, dansare[2], regissör, filmregissör |
| Redigera Wikidata | |
Albert Gaubier född 13 september 1908 i Warszawa, död 1 december 1990 i Alicante, polsk-svensk regissör, koreograf och dansare.
Biografi
Gaubier ville tidigt bli dansare och fick sin utbildning vid operan i Warszawa. Därefter kom han till Monte Carlo, där han fick anställning vid Sergej Djagilevs berömda danstrupp Ballets Russes. Senare var han verksam som balettmästare vid ett flertal operahus i Europa. Gaubier fann en fristad i Danmark, som inte fördömde judar och homosexuella, och bosatte sig i Köpenhamn 1932. Där öppnade han Gaubiers musikdramatiske skole och skapade sin egen corps de ballet, Gaubier-baletten. Kronprins Fredrik var en stor beundrare av Gaubier och blev beskyddare för skolan 1939.
Under Andra världskrigets judeförföljelser var han tvungen att fly till Sverige. Han engagerades av Oscar Winge på Hipp i Malmö, där han mötte Nils Poppe för första gången i revyn Guldgubbar. Samarbetet med Poppe resulterade i tolv långfilmer och teateruppsättningarr. I början av 1960-talet delade Gaubier och Nils Poppe för chefskapet på Södra Teatern i Malmö där man producerade revyer med eleganta shownummer.
Filmografi
- 1945 – Blåjackor
- 1946 – I dödens väntrum
- 1947 – Tappa inte sugen
- 1972 – Oh, mein Poppe!
Regi
Koreografi
- 1945 – Sten Stensson kommer till stan
- 1947 – Tappa inte sugen
- 1952 – Flyg-Bom
- 1955 – Stampen
- 1992 – Blomman från Hawaii
Teater
Regi
| År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
|---|---|---|---|
| 1958 | Oh, mein Papa! Das Feuerwerk | Erik Charell, Jürg Amstein och Paul Burkhard Översättning Britt G. Hallqvist | Norrköping-Linköping stadsteater Regi tillsammans med John Zacharias |
| 1959 | Här dansar Charleys tant Where's Charley? | George Abbot och Frank Loesser | Intiman |
| 1969 | Den glade soldaten Bom | Carro Bergkvist | Fredriksdalsteatern[3] |
| 1971 | Vita Hästen Im weißen Rößl | Ralph Benatzky, Erik Charell och Hans Müller-Einigen Bearbetning Kar de Mumma | Fredriksdalsteatern[4] |
Koreografi
Referenser
Noter
- ^ Internet Movie Database, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Musikverkets auktoritetsdatabas, 6 oktober 2017, läs online, läst: 6 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Hans Axel Holm (1 juli 1969). ”Poppe fullfjädrad som soldaten Bom”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1969-07-01/174/10. Läst 31 maj 2018.
- ^ [a b] Bengt Jahnsson (21 juni 1971). ”Poppe och 'Vita Hästen' - ett helgalet förnuft”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-06-21/165/16. Läst 29 mars 2022.
- ^ ”Vita hästen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24990&pos=164. Läst 11 juni 2015.
- ^ ”Popperetten Bom”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14151&pos=468. Läst 6 maj 2016.
- ^ Barbro Hähnel (22 juni 1969). ”'Lorden från gränden': Poppes bravurnummer och mycket lågkomik”. Dagens Nyheter: s. 17. https://arkivet.dn.se/tidning/1970-06-22/165/17. Läst 31 maj 2018.
- ^ Hanserik Hjertén (23 juni 1972). ”Glada Poppekonster”. Dagens Nyheter: s. 8. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-06-23/168/8. Läst 14 januari 2022.
- ^ Bengt Jahnson (18 juni 1982). ”Påkostat med Poppe”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1982-06-18/162/16. Läst 30 januari 2022.
Källor
- Albert Gaubier på Kendtes gravsted
Externa länkar
- Albert Gaubier på Svensk Filmdatabas
- Albert Gaubier på Internet Movie Database (engelska)
Media som används på denna webbplats
Photograph of the Swedish actor Nils Poppe, dancer Ellen Halvorsen and stage director Albert Gaubier during their visit to Helsinki where they performed at the Swedish Theater in Lajos Lajtai’s operetta Boys in Blue.