Albert Carlgren

Albert Carlgren
Född	8 juni 1870[1][2] Härnösands församling[1], Sverige
Död	28 juli 1933[1][3] (63 år) Stockholms stad[1], Sverige
Begravd	Norra begravningsplatsen[4] kartor
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Politiker
Föräldrar	Wilhelm Carlgren[1]
Släktingar	Wilhelm Carlgren (syskon)
Redigera Wikidata

Albert Elis Carlgren, född 8 juni 1870 i Härnösand, död 28 juli 1933 i Stockholm, var en svensk jurist, son till Wilhelm Carlgren, farbror till Matts Carlgren och kusin till Oscar Carlgren.

Carlgren avlade mogenhetsexamen i Härnösand 1888, blev student vid Uppsala universitet året därpå, avlade examen till rättegångsverken 1893 och blev extra ordinarie notarie i Svea hovrätt samma år. År 1904 blev han konsistorienotarie i den nybildade Luleå stift och 1928 stiftssekreterare.

Han ivrade för förbättringar av församlingslivet och skolväsendet i stiftet. Han gjorde en betydelsefull insats för ödemarksbefolkningens bästa, var från 1906 verkställande ledamot i styrelsen för Norrbottens läns arbetsstugor och gjorde denna organisation till en viktig humanitär organisation. Han var även ordförande för Röda korset i Norrbottens län och deltog i förbättringarna av ödebygdernas sjukvård.

Han fick 1919 i uppdrag av Utrikesdepartementet att utreda förhållandena för den finsktalande befolkningen i länet. Han tillhörde även Luleå stadsfullmäktige 1908-25 och var sekreterare i Norrbottens läns landsting 1911-29. Vid Luleå stads 300-årsjubileum 1921 skrev han en kantat som tonsattes av Wilhelm Peterson-Berger.

• Föredrag vid möte i handelskammarfrågan i Umeå den 28 nov. 1914, Luleå 1915
• En lifsfråga för vår finnbygd, Stockholm 1917
• Biskoparna och domkapitlen, med hänsyn till deras nutida uppgifter och arbetssätt: Framställning som på offentligt uppdrag utarbetats, Stockholm 1919
• Domkapitelskommitténs betänkande. 1.2, Stiftsstyrelsernas organisation, bilagor, Stockholm 1919

• Nordisk Familjebok 1951-55
• Svenska Släktkalendern 1950