Albert Bandura

Albert Bandura
Albert Bandura i oktober 2005
Född	4 december 1925 Mundare, Alberta, Kanada
Död	26 juli 2021 (95 år) Stanford, Kalifornien, USA
Medborgarskap	Kanada och USA
Utbildad vid	University of British Columbia, filosofie kandidat, 1949 University of Iowa, masterexamen, 1951
Sysselsättning	Psykolog, universitetslärare
Arbetsgivare	Stanforduniversitetet (1953–2021)
Utmärkelser
APA Award for Distinguished Scientific Contributions to Psychology (1980) William James Fellow Award (1989) Hedersdoktor vid Universitetet i Salamanca (1991)[1] Hedersdoktor vid Leiden University (1995)[2] James McKeen Cattell Fellow Award (2003) APA Award for Lifetime Contributions to Psychology (2004) Grawemeyer Award (2008) Officer av Kanadaorden (2014) National Medal of Science (2014) Fellow of the American Academy of Arts and Sciences Hedersdoktor vid Freie Universität Berlin E. L. Thorndike Award Hedersdoktor vid University of Ottawa Guggenheimstipendiet[3]
Redigera Wikidata

Albert Bandura, född 4 december 1925 i Mundare, Alberta, Kanada, död 26 juli 2021 i Stanford, Kalifornien^[4], var en kanadensisk-amerikansk socialpsykolog.^[5] Han blev känd för sina studier av aggressivitet hos barn och unga, sitt arbete med social inlärning, social kognitiv teori och begreppet självförmåga. Självförmåga innefattar individens tilltro till sin egen förmåga.

Bandura studerade vid University of British Columbia där han 1949 tog en bachelorexamen i psykologi. Han fortsatte vid University of Iowa, där han 1951 tog en masterexamen i psykologi och 1952 en doktorsexamen i klinisk psykologi. 1953 blev han lärare vid Stanford University, och senare professor. 1974 fick han David Starr Jordan-professuren i psykologi. Han stannade vid Stanford till sin pensionering 2010.^[5]

2002 rankade tidskriften Review of General Psychology Bandura som den fjärde mest framstående psykologen under 1900-talet, bakom B.F. Skinner, Jean Piaget och Sigmund Freud.^[5]

Källor