Al Thalimain
Jota Aquilae (ι) | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Örnen (stjärnbild) |
Rektascension | 19t 36m 43,27606s[1] |
Deklination | -01° 17′ 11,7611″[1] |
Skenbar magnitud () | +4,364[2] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | B5 III[3] |
U–B | -0,428[2] |
B–V | -0,083[2] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | -21,4[4] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: -0,887[1] mas/år Dek.: -20,39[1] mas/år |
Parallax () | 8,34 ± 0,79[1] |
Avstånd | 390 ± 40 lå (120 ± 10 pc) |
Absolut magnitud () | -1,01[5] |
Detaljer | |
Massa | 4,8 ± 0,3[6] M☉ |
Radie | 5,5 ± 0,5[6] R☉ |
Luminositet | 851[6] L☉ |
Temperatur | 14 552[7] K |
Metallicitet | +0,09 ± 0,04[5] dex |
Vinkelhastighet | 55[8] km/s |
Ålder | 100 ± 8[6] miljoner år |
Andra beteckningar | |
Al-Thalimain, ι Aql, 41 Aquilae, BD-01° 3782, HD 184930, HIP 96468, HR 7447, SAO 143597. [9] |
Al Thalimain eller Jota Aquilae (ι Aqulilae, förkortat Jota Aql, ι Aql) är en ensam stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Örnen (stjärnbild). Den har en skenbar magnitud på 4,36[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 8,3[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 390 ljusår (ca 120 parsek) från solen. På det beräknade avståndet minskar stjärnans skenbara magnitud med 0,15[6] enheter genom skymning orsakad av mellanliggande gas och stoft.
Nomenklatur
Jota Aquilae har det traditionella namnet Al Thalimain, som den delar med Lambda Aquilae.[10] Namnet härstammar från den arabiska termen الظليمان ath-thalīmain som betyder "De två strutsarna".
Egenskaper
Jota Aquilae är en blå till vit jättestjärna av spektralklass B5 III[3]. Den har en beräknad massa som är ca 4,8[6] gånger större än solens massa, en radie som är ca 5,5[6] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 851[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 14 600[7] K.
Även om Jota Aquilae listas i stjärnkataloger som en jättestjärna, tyder beräkningar av dess dimension på att den i verkligheten fortfarande är en huvudseriestjärna.[10] Trots att den bara är ca 100 miljoner år gammal har den dock redan tillbringat 91 procent av sin tilldelade livstid i huvudserien.[6]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d] Kozok, J. R. (September 1985), "Photometric observations of emission B-stars in the southern Milky Way", Astronomy and Astrophysics Supplement Series, 61: 387–405, Bibcode:1985A&AS...61..387K.
- ^ [a b] Lesh, Janet Rountree (December 1968), "The Kinematics of the Gould Belt: an Expanding Group?", Astrophysical Journal Supplement, 17: 371, Bibcode:1968ApJS...17..371L, doi:10.1086/190179.
- ^ Evans, D. S. (June 20–24, 1966), Batten, Alan Henry; Heard, John Frederick, eds., "The Revision of the General Catalogue of Radial Velocities, in Determination of Radial Velocities and their Applications, Proceedings from IAU Symposium no. 30", Determination of Radial Velocities and their Applications, University of Toronto: International Astronomical Union (published 1967), 30: 57–63, Bibcode:1967IAUS...30...57E.
- ^ [a b] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- ^ [a b c d e f g h i] Lyubimkov, Leonid S.; et al. (June 2002), "Surface abundances of light elements for a large sample of early B-type stars - II. Basic parameters of 107 stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 333 (1): 9–26, Bibcode:2002MNRAS.333....9L, doi:10.1046/j.1365-8711.2002.05341.x
- ^ [a b] Underhill, A. B.; et al. (November 1979), "Effective temperatures, angular diameters, distances and linear radii for 160 O and B stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 189 (3): 601–605, Bibcode:1979MNRAS.189..601U, doi:10.1093/mnras/189.3.601.
- ^ Abt, Helmut A.; Levato, Hugo; Grosso, Monica (July 2002), "Rotational Velocities of B Stars", The Astrophysical Journal, 573 (1): 359–365, Bibcode:2002ApJ...573..359A, doi:10.1086/340590.
- ^ "iot Aql -- Star in double system", SIMBAD, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2012-07-18.
- ^ [a b] Kaler, James B., Al Thalimain (Iota Aquilae), university of Illinois, archived from the original on 2012-02-17, hämtad 2012-07-18.
Externa länkar
- https://www.universeguide.com/star/althalimain
- http://stars.astro.illinois.edu/sow/althalimainpo.html
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Aquila chart