Aksel Wiin-Nielsen

Aksel Wiin-Nielsen
Född17 februari 1924[1]
Græsted[2], Danmark
Död26 april 2010[3][1] (86 år)
Frederiksberg[4], Danmark
Medborgare iKonungariket Danmark
Utbildad vidKöpenhamns universitet[5]
SysselsättningMeteorolog
Befattning
Direktör (1974–1979)[6]
Generalsekreterare (1980–1983)[7]
Direktör (1984–1987)[8]
ArbetsgivareUniversity of Michigan (1963–1973)[9]
Danmarks Meteorologiske Institut (1984–1987)[8]
Köpenhamns universitet (1987–1995)[8]
Utmärkelser
Buys Ballot-medaljen (1982)
Wihuri International Prize (1983)[10]
Meteorologiska världsorganisationens stora pris (2011)
Redigera Wikidata

Aksel Wiin-Nielsen, född 17 februari 1924 i Juelsminde, Danmark, död 26 april 2010 i Köpenhamn,[11] var en dansk meteorolog. Han var professor och professor emeritus i geofysik vid Köpenhamns universitet, direktör för European Centre for Medium-Range Weather Forecasts (ECMWF) och generalsekreterare för World Meteorological Organization (WMO).[12] Han invaldes 1981 som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien.

Biografi

Efter att ha avslutat sina studier vid Köpenhamns universitet med matematik och fysik som huvudämnen arbetade Wiin-Nielsen två år som gymnasielärare på Bornholm. Han hade en genuin pedagogisk förmåga och utvecklade den ytterligare med sin tidiga praktiska träning.[12]

Han tillhörde en grupp av ledande meteorologer under andra delen av 1900-talet, som Edward Lorenz, Jule Charney, Norman Phillips och Arnt Eliassen, vilka väsentligen bidrog för förståelsen av numeriska väderprognoser och allmän cirkulation i atmosfären. Han hade en varm personlighet, ett skarp intellekt och var öppen och framsynt i sitt sätt att vara.[12]

Wiin-Nielsen kommer att bli ihågkommen för många saker, men kanske mest för sitt vetenskapliga ledarskap vid uppbyggnad av nya institutioner, men även sin förmåga att stimulera och motivera studenter och medarbetare och sin extraordinära pedagogiska förmåga.[12]

Akademisk karriär

Wiin-Nielsens meteorologiska karriär började 1952 vid Köpenhamns universitet som vetenskaplig assistent till professor Ragnar Fjørtoft. Han flyttade senare till Meteorologiska institutet i Stockholm, som hade inrättats av Carl-Gustaf Rossby 1947. Här deltog han i den första numeriska prognosen som slutförde sin beräkning före den tid för vilken prognosen gjordes.[13] År 1959 flyttade han till USA där han stannade i femton år, med början vid Joint Numerical Weather Prediction Unit, som drivs av U.S. Weather Bureau, U.S. Air Force och U.S. Navy. År 1961 antog han ett erbjudande att arbeta vid National Center for Atmospheric Research (NCAR) i Boulder, Colorado, där hans forskning fokuserade på den allmänna cirkulationen av atmosfären. Han flyttade till University of Michigan 1963 och inrättade meteorologiavdelningen som senare utvidgades till att omfatta oceanografi och aeronomi, stannade där i tio år och byggde avdelningen till ett centrum för forskning inom dynamisk meteorologi och den allmänna cirkulationen av atmosfären.[14]

År 1973 bildades European Centre for Medium-Range Weather Forecasts (ECMWF) och Wiin-Nielsen utsågs till dess första direktör i januari 1974. År 1979 utsåg den 8:e meteorologiska världskongressen honom till FN:s meteorologiska världsorganisations tredje generalsekreterare, så han lämnade ECMWF i slutet av det året. Han tjänstgjorde från 1 januari 1980 till 31 december 1983.[15] Från 1975 till 1979 var han ordförande för The International Commission on Dynamical Meteorology som inrättades i dess nuvarande (2021) form av International Association of Meteorology and Atmospheric Physics (IAMAP) (numera International Association of Meteorology and Atmospheric Sciences, IAMAS) vid dess plenarsession i Zürich, Schweiz 1967.[16] Wiin-Nielsen var också ordförande för European Geophysical Society (EGS, numera European Geosciences Union) från 1990 till 1992 och som direktör för Danmarks Meteorologiske Institut.

Bibliografi (urval)

Wiin-Nielsen har publicerat mer än hundra vetenskapligt granskade artiklar i olika vetenskapliga tidskrifter. Välkänd är

  • Aksel C. Wiin-Nielsen and Tsing-Chang Chen (1993) Fundamentals of Atmospheric Energetics. Oxford University Press, 400 pp.

Utmärkelser och hedersbetygelser

  • Buys Ballot Medal av the Royal Netherlands Academy of Arts and Sciences (1982)[17]
  • Wihuri International Prize (1983)[18]
  • Hedersledamot av the European Geophysical Society (EGS) som ett erkännande av hans exceptionella och omfattande bidrag till forskning och utbildning inom meteorologi och av hans ovärderliga insatser till stöd för the European Geophysical Society (1998)[19]
  • Hedersmedlem av the Royal Meteorological Society (RMetS)[20]
  • Hedersmedlem av the American Meteorological Society (AMS)[21]
  • AMS Fellow[22]
  • Ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien, Klass för geovetenskap[23]
  • År 2011 tilldelades han International Meteorological Organization Prize av the World Meteorological Organization.[24]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Aksel Wiin-Nielsen, 23 juli 2021.
  • Kungl. vetenskapsakademien, Matrikel 1998/1999, ISSN 0302-6558, sid. 113.

Noter

  1. ^ [a b] SNAC, Aksel C. Wiin-Nielsen, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, www.treccani.it .[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, Internet Archive .[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.ancestry.ca .[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, Internet Archive .[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.ecmwf.int .[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, archive.today .[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c] läs online, www.dmi.dk .[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, annual.ametsoc.org .[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, centaur.reading.ac.uk .[källa från Wikidata]
  11. ^ ”Aksel Christopher Wiin-Nielsen”. Aksel Christopher Wiin-Nielsen. 19 November 2020. https://snl.no/Aksel_Christopher_Wiin-Nielsen. 
  12. ^ [a b c d] https://annual.ametsoc.org/index.cfm/2012/programs-and-events/conferences-and-symposia/aksel-wiin-nielsen-symposium/aksel-wiin-nielsen-19242010/. Hämtad 2021-12-11.
  13. ^ Lennart Bengtsson, 2012: Diagnosis of the General Circulation of the Atmosphere, Aksel Wiin-Nielsen Symposium, 92nd American Meteorological Society Annual Meeting, January 22-26 2012.
  14. ^ Aksel Wiin-Nielsen Symposium
  15. ^ WMO, Former Secretaries-General of WMO Arkiverad 18 September 2012, accessed 13 March 2009
  16. ^ International Commission on Dynamical Meteorology: HIstory Arkiverad 22 August 2007
  17. ^ Lablans, W.; Oerlemans, J. (December 2006), ”A Buys Ballot Medal for Edward Lorenz. A Reflection on the History of the Prestigious Award and Evolving Attitudes toward Predictability”, Bull. Amer. Meteor. Soc. 87 (12): 1662–1666, doi:10.1175/BAMS-87-12-1662, Bibcode: 2006BAMS...87.1662L .
  18. ^ Jenny ja Antti Wihurin rahasto Arkiverad 23 april 2011 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad 23 April 2011
  19. ^ EGS Awards – Honorary Membership – 1998 Arkiverad 22 juni 2008 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad 22 June 2008
  20. ^ RMetS Honorary Members Arkiverad 5 juni 2008 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad 5 June 2008
  21. ^ AMS List of Honorary Members
  22. ^ AMS List of Fellows
  23. ^ ”Kungl. Vetenskapsakademien – www.kva.se”. Arkiverad från originalet den 11 december 2021. https://web.archive.org/web/20211211193145/https://www.kva.se/KVA_Root/eng/contact/contactdetail.asp?personID=1082&br=ns&ver=6up. Läst 11 december 2021. 
  24. ^ ”Winners of the IMO Prize”. Winners of the IMO Prize. World Meteorological Organization. Arkiverad från originalet den 22 November 2015. https://web.archive.org/web/20151122014635/http://www.wmo.int/pages/about/awards/winners_imo_en.html. Läst 8 december 2015. 

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.