Akantus
I arkitekturen under antiken och renässansen var akantus (latin acanthus) ett vanligt bladornament. Formen utvecklades utifrån växten mjukakantus eller björnkloört (Acanthus mollis), som har tjocka, flikiga blad och växer i Medelhavsområdet.
I den grekiska konsten upptogs växten som ornament kring 400 f.Kr. och omvandlades till det förmodligen mest bestående ornamentala elementet som konsthistorien känt till. Det användes i kapitälen i två av de klassiska kolonnordningarna, den korintiska och komposita. Det undanträngde lotusblomman som var ett viktigt ornamentalt element i egyptisk konst, och i den romerska konsten hade det förvandlats till ett lätt igenkännbart, abstraherat motiv som, med sin anpassningsförmåga, kunde anta olika former beroende på det arkitektoniska sammanhanget.
Akantusbladet återkommer som motiv under mer än 2 000 år i medeltidens, renässansens och 1800-talets konst. Det är särskilt vanligt i skulptur, träsniderier och friser.
Se även
- Korintiskt kapitäl
- Kompositkapitäl
- Löpande hund
- Bladfris
Referenser
- Rahn, Roland (2002). Medeltida Mariaskulpturer i Skara stift. Skara stiftshistoriska sällskaps skriftserie, 1401-7725 ; 9. Skara: Skara stiftshistoriska sällsk. sid. 124. Libris 9167779
- Summerson, John (1968). Arkitekturens klassiska språk. Lund: Studentlitteratur. sid. 58
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Akantus.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Ad Meskens, Licens: CC BY-SA 3.0
Remains of the capital of a Composite column in Ephesus (in present-day coastal Turkey).
A composite capital may be seen as a Ionic capital placed over a Corinthian capital with the Ionic volutes at the corners, perhaps reduced in size and importance, above the two ranks of stylized acanthus leaves. The leaves may be quite stiff, schematic and dry, or they may be extravagantly drilled and undercut, naturalistic and spiky.