Ai Weiwei

Det här är en artikel om en person med kinesiskt personnamn; Ai är familjenamnet.

Ai Weiwei 艾未未
Ai Weiwei 2007
Födelsenamn	Ai Weiwei
Född	28 augusti 1957 Peking, Kina
Föräldrar	Ai Qing
Make/maka	Lu Qing[1]
Konstnärskap
Fält	konceptkonst, skulptur, arkitektur
Verk	Pekings Nationalstadion (2008) Sunflower seeds (2010)
Utbildning	Parsons School of Design[2][3], Art Students League of New York, Beijings filmhögskola, University of Pennsylvania och University of California, Berkeley
Rörelse	konceptkonst[4][5]
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Ai Weiwei (kinesiska: 艾未未), född 28 augusti 1957 i Peking, är en kinesisk konceptkonstnär, skulptör och arkitekt.

Ai Weiwei är son till poeten Ai Qing och konstnären Gao Ying (född 1932). Han är gift med konstnären Lu Qing. Han har en äldre halvbror, konstnären Ai Xuan, en äldre syster Gao Ge och sonen Ai Lao (född 2009).

Ai Weiweis far blev kritiserad av regimen, stämplad som folkfiende och satt i arbetsläger från 1957. Ai Weiwei växte upp tillsammans med sin familj på fem personer i arbetsläger först i Beidahuang i Heilongjiang och sedan efter två år i Shihezi i Xinjiang. Först år 1975 återkom familjen till Peking och Ai Weiwei utbildade sig 1978-81 på Pekings filmhögskola. Han var under studietiden 1979 en av grundarna till avantgardekonstgruppen Stars.

Han bodde och arbetade i USA 1981-93, mestadels i New York, där han under en period studerade på Parsons School of Design från 1982 och på Art Students League of New York. Han arbetade bland annat med performancekonst och ready-mades. Han blev under denna period känd för konceptkonstverket Dropping a Han Dynasty Urn 1995, som bestod i att krossa en 2.000 år gammal keramikurna från Handynastin, dokumenterat i en fototriptyk. Akten symboliserade den pågående omvandlingen i Kina, med en gammal kinesisk kultur som krossades. Under tiden i New York hade han sin första separatutställning Old Shoes, Safe Sex 1988. Ai Weiwei återvände till Kina 1993, sedan fadern blivit allvarligt sjuk. Han medverkade till att bilda konstnärsgruppen Beijing East Village och gav ut tre böcker med presentationer av samtida yngre konstnärer: Black Cover Book 1994, White Cover Book 1995 och Gray Cover Book 1997. Han var också 1997 medgrundare till China Art Archives & Warehouse (CAAW), ett konstgalleri för experimenterande kinesisk konst i Peking.

Ai Weiwei flyttade 1999 in i ett ateljéhus, som han också själv ritat, i området Caochangdi i Chaoyangdistriktet i nordöstra Peking. Han har uttalat att han haft bland annat Marcel Duchamp och Andy Warhol som inspirationskällor. Den förra avbildade han i Hanging Man 1985, en profil av Duchamp i form av en böjd klädhängare i ståltråd.

Ai Weiwei har drivit flera kampanjer för yttrandefrihet och mot korruption i Kina. Han deltog vid uppsättandet av väggtidningar på "Demokratimuren" i stadsdelen Xidan i västra i Peking i december 1978 och fördömde det 15-åriga fängelsestraffet 1979 för aktivisten Wei Jingsheng. Efter massakern på Himmelska fridens torg i Peking i juni 1989, då bosatt i New York, genomförde han en hungerstrejk under åtta dagar i solidaritet med offren.

I oktober 2005 inbjöds Ai Weiwei att blogga på det nyöppnade sina.com.cn. Han skrev under drygt tre år ett stort antal bloggar - illustrerade med mängder av egna fotografier - om sociala problem, med kritik mot regeringspolitik, med tankar om konst och arkitektur samt om egna upplevelser, tills myndigheterna stängde bloggen i juni 2009. Han engagerade sig bland annat för offren i jordbävningen i Sichuan 2008 och anklagade kinesiska myndigheter för att dölja brister i hanteringen av katastrofen och också för att mörklägga antalet offer, vilket gjort att han greps av polisen vid upprepade tillfällen.^[6]

I april 2011 greps Ai Weiwei på Pekings flygplats, sattes i fängsligt förvar och var under 81 dagar arresterad och hållen incommunicado på okänd ort. Detta ledde till en omfattande internationell protestkampanj. Han frigavs i juni 2011, men med reseförbud från Peking och med förbud att kommunicera över Internet.^[7] I början av november 2011 begärde skattemyndigheterna att han skulle inbetala 15 miljoner yuan i icke betald skatt för hans designföretag Beijing FAKE Cultural Development och skatteböter inom 15 dagar, senast den 16 november. Han erhöll då omfattande donationer av 30.000 anhängare och kunde betala in drygt halva beloppet i tid, och fick därmed formell möjlighet att överklaga beslutet.^[8]

Därefter inledde polisen den 18 november en förundersökning om spridande av pornografi på Internet av Ai Weiwei och en av hans assistenter. Fallet avser en konstnärlig nakenbild av Ai Weiwei och fyra kvinnor som publicerades 2010, kallad En tiger, åtta bröst.^[9] Detta ledde till en våg av sympatiyttringar i Kina, med en uppladdning av egna nakenbilder av anhängare på bloggen Ai Weiwei Fans' Nudity.^[10]

Ai Weiwei inbjöds av Stockholms filmfestival för att ingå i prisjuryn i november 2013 och tackade ja. Eftersom han 2011 fråntogs sitt pass och inte vid denna tidpunkt inte tillåtits få ett nytt, markerades hans närvaro av en tom stol. Ai Weiwei tillverkade en stol efter mönster av den stol han suttit på under polisförhören 2011 och sände den till Stockholm. Han hade vid denna tidpunkt tillstånd att resa inrikes, men hade då anmälningsplikt på de orter han besöker.^[11] Han fick i juli 2015 åter tillstånd att inneha pass, efter att upprepade gånger ansökt i samband med utställningar av hans konst utomlands.^[12]

Sommaren 2015 återfick Ai Weiwei sitt pass och kunde åter resa utomlands.

I memoaren A thousand years of joy and sorrows berättar Ai Weiwei om sin och faderns kamp för att verka litterärt och konstnärligt.^[13]

Det här avsnittet behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Ai Weiwei har haft utställningar på konstmuseer och -hallar världen över.

Till den tre månader långa utställningen Documenta 12 i Kassel i Tyskland 2007 bidrog Ai Weiwei bland annat med projektet Fairytale. I detta ingick konceptkonstverket 1001. Ai Weiwei hade bjudit in 1.001 personer från landsbygden på olika ställen i Kina, inviterade via hans webbplats. Resenärna, som aldrig tidigare hade varit utomlands, flög till Kassel i fem grupper om ungefär 200 personer vardera i kläder och resväskor designade av Ai Weiwei för att vistas i stan i åtta dagar. Under tiden i Kassel bodde de gemensamt i sovsalar som inrättats i en tidigare fabriksbyggnad. Det centrala i denna performance var den sammanlagda upplevelsen av besökarna och deras erfarenheter, vilka dokumenterades. I projektet Fairytale ingick också en installation med 1.001 stolar från Qingdynastin i tre utställningslokaler. På utställningen visade Ai Weiwei vidare installationen Template (schablon, förebild, mall), tillverkad av trädörrar och fönsterramar från rivna byggnader från Ming- och Qingdynastierna. Den uppfördes av kinesiska hantverkare i maj-juni 2007. Denna installation råkade under utställningen kollapsa efter en storm några dagar efter utställningens öppnande, men kvarstod på Ai Weiweis uppmaning i detta raserade skick under utställningsperioden.

Vid utställningen So Sorry på Haus der Kunst i München 2010, Ai Weiweis hittills största retrospektiva utställning, visades installationen Hågkomst på konsthallens fasad. Den långa fasaden kläddes med 9.000 skolryggsäckar i olika färger, vilka också visade kinesiska tecken. Detta symboliserade de tusentals kinesiska skolbarn som omkommit när dåligt byggda skolor kollapsat vid jordbävningen i Sichuanprovinsen 2008. De kinesiska tecknen på fasaden utgjorde ett citat i ett brev till Ai Weiwei från en av de omkomna barnens mor: "Under sju år levde hon lyckligt i denna värld". Titeln på utställningen, So Sorry, refererar till de många ursäkter som efter jordbävningen framfördes av myndigheter och företag, utan att dessa erkände försyndelser eller tog några konsekvenser av fuskbyggen och korruption. Under den tid då Ai Weiwei år 2009 gjorde efterforskningar i Sichuan i jordbävningens spår, hade han blivit pryglad av en kinesisk poliskonstapel. När han sedan arbetade i München med utställningen, led han av svår och ihållande huvudvärk. Vid en undersökning på Klinikum Grosshadern i München visade det sig att huvudvärken orsakades av en livshotande blödning i hjärnan, vilken i sin tur hade sin grund av slag mot huvudet under misshandeln i Sichuan. En akut operation vidtogs då för att rädda hans liv.

I Tate Modern i London 2010-11, och senare i New York 2012, visade han installationen Sunflower seeds med 100 miljoner handmålade solrosfrön i porslin, gjorda i staden Jingdezhen av 1.600 hantverkare. Installationen är en kommentar till masskonsumtion, till den brist på födoämnen han upplevt i barndomen samt till den kraft som finns i gemensamt arbete.

I frånvaro av Ai Weiwei, som då var arresterad på okänd ort, visades Circle of Animals/Zodiac Heads i maj 2011 vid fontänen Abundance på Grand Army Plaza på Manhattan i New York. Vid invigningen citerade en kurator vid Guggenheimmuseet Ai Weiweis ord: "Utan yttrandefrihet finns ingen modern värld, endast en barbarisk värld!". Skulpturerna, kopior av 1700-talsskulpturer som stals av brittiska och franska trupper från Sommarpalatsets park utanför Peking under andra opiumkriget 1860, har därefter visats också i Somerset House i London, på Los Angeles County Museum of Art och i Taipei i Taiwan.

På Louisiana utanför Köpenhamn visades verk av Ai Weiweis på utställningen Made in China 2008 och på en utställning med verk från 2002-10 november 2011-februari 2012. I Sverige genomfördes den första separatutställningen med Ai Weiweis verk i februari-juni 2012 på Magasin 3 i Stockholm. Verket Think Different (How to hang workers' uniforms) visades på Köpmangatan i Örebro sommaren 2015 under evenemanget Örebro Open Art.

År 1999 ritade Ai Weiwei sitt eget ateljé- och bostadshus i det då lantliga Caochangdi i Pekings ytterområde, inspirerad av ett fotografi av Paul Engelmanns och Ludwig Wittgensteins Haus Wittgenstein i Wien. Året efter ritade han också lokalerna för sitt galleri China Art Archives and Warehouse (CAAW) i samma område, vilket efter Ai Weiweis etablering där utvecklats till Pekings andra stora konstnärskoloni efter Konstzon 798.

Ai Weiwei grundade 2003 formgivnings- och arkitektfirman Beijing FAKE Cultural Development, som 2010 hade 19 anställda och har ritat bland annat området Södra flodstranden i Yiwu i Jinhua 2002, 9 Boxes-Taihe Complex i Peking 2004 och Gowhere Restaurant i Peking 2004.

Han anlitades som konstnärlig konsult av arkitektbyrån Herzog & de Meuron för Pekings Nationalstadion (Fågelboet). Själv tog han dock avstånd från OS-projektet med kommentarer som att "jag hatar spelet kring OS och jag hatar olympiska ceremonier".^[15] I filmen "Never Sorry" säger han att han inte har något emot OS i sig, men tar avstånd från tvångsförflyttningarna av Pekingbor i samband med spelen och att ceremonierna enbart var partipropaganda.

Ai Weiwei har sedan år 2007 tillhört de 100 mäktigaste personerna inom konstvärlden enligt den brittiska konsttidskriften ArtReview. Sedan han rankats som nr 71 detta år, har han år efter år placerats högre: som nummer 68, 47, 43 och 13 för att i november år 2011 utses som världens mäktigaste person inom detta område. Som motivering angav tidskriften att han påverkat konstnärer att bryta sig loss ur arbete inom en skyddad verkstad och att han för både konstnärer och publik på ett kraftfullt sätt åskådliggjort yttrandefrihet som en allas mänsklig rättighet.^[16]

Även Time Magazine har satt upp Ai Weiwei på sin i april 2011 publicerade lista över världens 100 mest inflytelserika personer, alla kategorier ^[17]. Time har också i november 2011 nominerat honom som en av 31 kandidater, varav nio icke-amerikaner, i den rådgivande webbomröstningen för Time's Person of the Year 2011.^[18]

• Al Weiwei: The Black Cover Book, 1994
• Al Weiwei: The White Cover Book, 1995
• Al Weiwei: The Grey Cover Book, 1997
• Al Weiwei och Roger M. Buergel: Barely Something , Stiftung DKM 2010, ISBN 3981050088
• Toshiko Mori: Ai Weiwei's Jinhua Architecture Park i 32 Beijing/New York, Issue 5/6,'Princeton Architectural Press 2005, ISBN 978-1568984834
• Ai Weiwei: Ai Weiwei's Blog: Writings, Interviews, and Digital Rants, 2006-2009, MIT Press, 2011, ISBN 978-2-916583-05-1
• Ai Weiwei: A Thousand Years of Joy and Sorrows, a Memoir, översättning till engelska av Allan H. Barr, London: The Bodley Head, 2021

• Ai Weiwei: Never sorry av Alison Klayman, 1 timme 31 minuter, 2012

• Hanging Man, relief av Marcel Duchamp av en klädhängare i ståltråd, 1985 (Hanging Man in Porcelain, 2009)
• Dropping a Han Dynasty Urn, konceptkonst i New York, dokumenterat i en serie på tre fotografier, 1995
• Fuck off, fotosvit, 2000
• Forever, installation av 42 hopkopplade cyklar av märket Forever, 2003
• Fountain of Light, sju meter hög ljusskulptur, 2007
• Table with Two Legs on the Wall, skulptur/installation, 2007
• Fairytale, konceptkonst och installationer på documenta 12 i Kassel i Tyskland 2007
• Template, installation på documenta 12 i Kassel i Tyskland 2007
• Pekings Nationalstadion, medverkan i formgivningen, 2008
• Hågkomst, installation med 9.000 skolväskor på fasaden till Haus der Kunst i München, 2010
• 4851_Sichuan, video med namnlista på döda och försvunna skolbarn vid jordbävningen i Sichuan 2008
• Tree, installation av hopskruvade döda kamferträdgrenar, 2010
• Rock, installation av stenblock i porslin, 2010
• Sunflower seeds, installation av 100 miljoner solrosfrån av porslin på Tate Gallery i London 2010-11
• Circle of animals, skulptur på Grand Army Plaza i New York, 2011

• 
  Pekings Nationalstadion' "Fågelboet"
• 
  Ai Weiweis isskulpturer på Norrmalmstorg inför Stockholm International Film Festival 2014.

• Ai Weiweis webbplats
• Intervju med Ai Weiwei av Bert de Muynck i Mark Magazine 2008:12
• Ai Wewei: Life is never guaranteed to be safe, intervju med Ai Weiwei på The Guardians webbplats 2011-03-18
• Intervju med Ai Weiwei på The Guardians webbplats 2011-11-16
• Wikimedia Commons har media som rör Ai Weiwei.
  Bilder & media

Den samtida internationella konstvärlden Konstnärer Marina Abramović · Lee Bul · Olafur Eliasson · Theaster Gates · Isa Genzken · Liam Gillick · Thomas Hirschhorn · Pierre Huyghe · Jeff Koons · Steve McQueen · Gerhard Richter · Cindy Sherman · Hito Steyerl · Wolfgang Tillmans · Ryan Trecartin · Luc Tuymans · Ai Weiwei Konstsamlare Bernard Arnault · Eli Broad · Adrian Cheng · Eugenio López Alonso · Maja Hoffman · Patricia Phelps de Cisneros · Francois Pinault · Miuccia Prada Gallerister, auktionshus Daniel Buchholz · Bukowskis · Christie's · Marian Goodman · Hans-Ulrich Obrist · Sotheby's · Stockholms auktionsverk · Uppsala auktionskammare · Larry Gagosian · Iwan Wirth · David Zwirner Kuratorer, museipersoner Carolyn Christov-Bakargiev · Daniel Birnbaum · Roger M. Buergel · Okwui Enwezor · Massimiliano Gioni · Udo Kittelmann · Pontus Kyander · Glenn D. Lowry · Christine Macel · Beatrix Ruf · Nicolas Serota · Robert Storr · Adam Szymczyk · Adam D. Weinberg Konstutställningar, konstmässor, övrigt Armory Show · Art Basel, Basel · Art Basel, Miami · Art Review · Documenta · Graham Harman · Manifesta · Marc Spiegler · Konstbiennalen i Venedig