Agneta Strömfelt
| Agneta Strömfelt | |
_-_Nationalmuseum_-_15471.jpg) | |
| Född | Agneta Margareta Strömfelt[1] 7 december 1725[1] Stockholm[1] |
|---|---|
| Död | 15 augusti 1760[1] (34 år) |
| Begravd | Kimstads kyrka[1] |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Hovanställd[1] |
| Befattning | |
| Hovfröken vid Kungliga Hovstaterna (1741–)[1] | |
| Make | Carl Adlerfelt (g. 1754–1760)[1] |
| Föräldrar | Johan Carl Strömfelt[1] Hedvig Elisabet Strömfelt[1] |
| Släktingar | Ulrika Strömfelt (syskon)[1] |
| Redigera Wikidata | |
Agneta Margareta Strömfelt, född 7 december 1725 i Stockholm, död 15 augusti 1760, var en svensk grevinna och hovfröken.
Biografi
Agneta Strömfelt föddes 1725 i Stockholm. Hon var dotter till riksrådet, greve Johan Carl Strömfelt och överhovmästarinnan Hedvig Elisabet Wrangel. Strömfelt blev 1 december 1741 hovfröken hos drottning Lovisa Ulrika. Hon avled 1760 i barnsäng och begravdes 27 november 1761 i Kimstads kyrka.[2]
Familj
Strömfelt gifte sig 10 oktober 1754 i på Stockholms slott med generalmajoren och landshövdingen friherre Carl Adlerfelt (1719–1769), son till Per Adlerfelt och Catharina Juliana von Bautzen. De fick tillsammans tre dödfödda barn.[3]
Referenser
Noter
- ^ [a b c d e f g h i j k] Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, vol. 7, Norstedts förlag, 1932, s. 778, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Elgenstierna Gustaf, red (1932). Den introducerade svenska adelns ättartavlor 7 Schildt-Sture. Stockholm: Norstedt. sid. 778. Libris 10076761. https://runeberg.org/elgenst/7/0794.html
- ^ Elgenstierna Gustaf, red (1925). Den introducerade svenska adelns ättartavlor 1 Abrahamsson-Celsing. Stockholm: Norstedt. sid. 43. Libris 10076137. https://runeberg.org/elgenst/1/0065.html
Media som används på denna webbplats
The ´Hen Picturé (Johan Pasch d.ä.) - Nationalmuseum - 15471.jpg
Den mångomtalade Hönstavlan tillkom på initiativ av Carl Gustaf Tessin i samband med en hovfest 1747. Målningen visades för första gången som en av sex tablåer, framförda vid ett sammanträde inom en sällskapsorden, kallad De små mästarinnors akademi. Alla de sex avbildade hovfröknarna var medlemmar i denna akademi vid kronprinsparets hov och som förlagor till deras huvuden fungerade Gustaf Lundbergs pastellporträtt för det planerade skönhetsgalleriet på Drottningholm. Den fabelmässiga framställningen alluderade på en händelse sommaren ovannämnda år, då Tessin skall ha sett hovdamerna "uti nog naturligt tillstånd, under det de skulle påkläda sig". Detta var en episod som uppenbarligen attraherade Tessins fantasi på flera plan. Han var en känd smygtittare och har själv berättat hur han lyckades öppna en badrumsdörr i smyg för att se en skymt av den vackra prinsessan av Rohan. Till Hönstavlan lät han foga ett par galanta verser där han liknade hovfröknarna vid höns och sig själv, som så oskyldigt fått se deras behag, vid en munter tupp. Målningen var alltså strängt privat till sin karaktär och endast avsedd för en trängre krets av initierade. Av samma skäl gav Tessin målningen till sig själv i julklapp 1747. Roger de Robelin (Källa: 1700-tal. Carl Gustaf Tessin på Läckö, Helsingborg 2005, s. 114)
Den mångomtalade Hönstavlan tillkom på initiativ av Carl Gustaf Tessin i samband med en hovfest 1747. Målningen visades för första gången som en av sex tablåer, framförda vid ett sammanträde inom en sällskapsorden, kallad De små mästarinnors akademi. Alla de sex avbildade hovfröknarna var medlemmar i denna akademi vid kronprinsparets hov och som förlagor till deras huvuden fungerade Gustaf Lundbergs pastellporträtt för det planerade skönhetsgalleriet på Drottningholm. Den fabelmässiga framställningen alluderade på en händelse sommaren ovannämnda år, då Tessin skall ha sett hovdamerna "uti nog naturligt tillstånd, under det de skulle påkläda sig". Detta var en episod som uppenbarligen attraherade Tessins fantasi på flera plan. Han var en känd smygtittare och har själv berättat hur han lyckades öppna en badrumsdörr i smyg för att se en skymt av den vackra prinsessan av Rohan. Till Hönstavlan lät han foga ett par galanta verser där han liknade hovfröknarna vid höns och sig själv, som så oskyldigt fått se deras behag, vid en munter tupp. Målningen var alltså strängt privat till sin karaktär och endast avsedd för en trängre krets av initierade. Av samma skäl gav Tessin målningen till sig själv i julklapp 1747. Roger de Robelin (Källa: 1700-tal. Carl Gustaf Tessin på Läckö, Helsingborg 2005, s. 114)