Aegaeon

Aegaeon
Aegaeon fotograferad av rymdsonden Cassini från ett avstånd av 15238,2 km 2010.
Upptäckt[1]
UpptäckareCarolyn Porco
Upptäcktsdatum3 mars 2009
UpptäcktsmetodFotografier från rymdsonden Cassini
Beteckningar
MPC-beteckningS/2008 S 1
AlternativnamnSaturnus XLIII
Uppkallad efterÆgæon
Omloppsbana[2]
Epok: JD 2454467,00075444 TDB
Halv storaxel167 493,665±0,004 km
Excentricitet0,00042277±0,00000004
Siderisk omloppstid0,80812 dygn
Inklination0,0007°±0,6°
Periastronlongitud445,475±0,007°
Måne tillSaturnus
Propra banelement
Proper omloppstid0,80812 d
Fysikaliska data
Dimensioner1,4 km x 0,5 km x 0,4 km ± 0,1 km x 0,12 km x 0,16 km[3]
Medelradie0,33±0,06 km[3]
Medeldensitet0,54±0,15 g/cm3[3]
Albedo<0,15
Hitta fler artiklar om astronomi med

Aegaeon är en av Saturnus månar. Den upptäcktes av den amerikanska planetforskaren Carolyn Porco den 3 mars 2009 på fotografier tagna av rymdsonden Cassini den 15 augusti 2008. Den gavs den tillfälliga beteckningen S/2008 S 1.[1] Den har också fått benämningen Saturnus XLIII.[4]

Fysiska egenskaper

Aegaeon är 1,4 kilometer i diameter och därmed den minsta av Saturnus kända månar.[5] Den har ett genomsnittligt avstånd på ungefär 167 500  kilometer till Saturnus och en lutning av 0,0007° mot Saturnus ekliptikan med en excentricitet på 0,0004.[2]

Aegaeon har det lägsta albedot bland månarna som befinner sig innanför Titans bana, under 0,15.[6]

Omloppsbana

Omloppsbanan ligger mellan Janus och Mimas bana, inom Saturnus G-ring. Den bedöms ha lika slät yta som Methone.[7] Bedömningar av månens massa, som baseras på dess påverkan på G-ringens stoft, tyder på en densitet som är ungefär som vatten i frusen form.[6]

Aegaeons omloppsbana ligger inom Saturnus G-ring och har förmodligen försett ringen med det mesta av dess material.[8] Material som lossnar från Aegaeon bildar en ljus båge nära ringens innerkant. Aegaeon är i 7:6 banresonans med Mimas.[2] Det medför att dess halva storaxel skiftar med ungefär 4 km över en fyraårsperiod.

Namn

Aegaeon namngavs snart efter upptäckten efter Ægæon som var en av hekatoncheirerna i den grekiska mytologin.[9][4]

Referenser

  1. ^ [a b] ”IAU Circular No. 9023”. Arkiverad från originalet den 1 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190501170153/http://ciclops.org/view/5518/S2008_S_1?js=1. Läst 1 september 2019. 
  2. ^ [a b c] Hedman, M.M.; Cooper, N.J.; Murray, C.D.; Beurle, K.; Evans, M.W.; Tiscareno, M.S.; Burns, J.A. (maj 2010). ”Aegaeon (Saturn LIII), a G-ring object” (på engelska). Icarus 207 (1): sid. 433–447. doi:10.1016/j.icarus.2009.10.024. Läst 1 september 2019. 
  3. ^ [a b c] Thomas, P. C. (2013). ”Saturn's Mysterious Arc-Embedded Moons: Recycled Fluff?” (på engelska). 44th Lunar and Planetary Science Conference. sid. 1598. http://www.lpi.usra.edu/meetings/lpsc2013/pdf/1598.pdf. Läst 1 september 2019. 
  4. ^ [a b] ”Aegaeon” (på engelska). In depth; by the numbers. NASA Science. 5 december 2017. https://solarsystem.nasa.gov/moons/saturn-moons/aegaeon/in-depth/. Läst 1 september 2019. 
  5. ^ Thomas, P.C.; Burns, J.A.; Hedman, M.; Helfenstein, P.; Morrison, S.; Tiscareno, M.S.; Veverka, J. (2013). ”The inner small satellites of Saturn: A variety of worlds” (på engelska). Icarus 226 (1). doi:10.1016/j.icarus.2013.07.022. http://webpages.uidaho.edu/mhedman/papers_published/Thomas_littlesats_Icarus_2013.pdf. Läst 1 september 2019. 
  6. ^ [a b] Hedman, M.M.; Burns, J.A.; Thomas, P.C.; Tiscareno, M.S.; Evans, M.W. (2011). ”Physical Properties of the small moon Aegaeon (Saturn LIII)” (på engelska). Icarus 6. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304082934/http://yly-mac.gps.caltech.edu/A_DPS/dps%202011%20/a_dps%202011%20program%20+%20abstracts/pdf/EPSC-DPS2011-531-2.pdf. Läst 1 september 2019. 
  7. ^ Battersby, S. (17 maj 2013). ”Saturn's egg moon Methone is made of fluff” (på engelska). www.newscientist.com. New Scientist. https://www.newscientist.com/article/dn23560-astrophile-saturns-egg-moon-methone-is-made-of-fluff.html. Läst 1 september 2019. 
  8. ^ ”Petite Moon” (på engelska). CICLOPS (Cassini Imaging Central Laboratory for Operation. 29 maj 2009. Arkiverad från originalet den 25 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110725171718/http://ciclops.org/view/5474/Petite_Moon?js=1. Läst 1 september 2019. 
  9. ^ Jennifer Blue (5 maj 2009). ”Saturnian Satellite Named Aegaeon” (på engelska). USGS Astrogeology Hot Topics. https://astrogeology.usgs.gov/news/nomenclature/saturnian-satellite-named-aegaeon. Läst 1 september 2019. 
Saturnus månar
Pan · Daphnis · Atlas · Prometheus · S/2004 S 6 · S/2004 S 4 · S/2004 S 3 · Pandora · Epimetheus · Janus · Mimas · Methone · Anthe · Pallene · Enceladus · Telesto · Tethys · Calypso · Polydeuces · Dione · Helene · Rhea (ringar) · Titan · Hyperion · Japetus · Kiviuq · Ijiraq · Phoebe · Paaliaq · Skathi · S/2007 S 2 · Skoll · Greip · Hyrrokkin · Albiorix · Bebhionn · Erriapo · Siarnaq · Tarqeq · S/2004 S 13 · Tarvos · Mundilfari · Jarnsaxa · S/2006 S 1 · S/2004 S 17 · Narvi · Bergelmir · Aegir · Suttungr · S/2004 S 12 · Bestla · Farbauti · Hati · S/2004 S 7 · Thrymr · S/2007 S 3 · S/2006 S 3 · Surtur · Kari · Fenrir · Ymir · Loge · Fornjot · S/2009 S 1 · Aegaeon
Cassini-Huygens · Saturnus · Saturnus ringar

Media som används på denna webbplats

Saturn family.jpg
Montage of Saturn and several of its satellites, Dione, Tethys, Mimas, Enceladus, Rhea, and Titan. JPL image PIA01482: Saturn System Montage This montage of images of the Saturnian system was prepared from an assemblage of images taken by the Voyager 1 spacecraft during its Saturn encounter in November 1980. This artist's view shows Dione in the forefront, Saturn rising behind, Tethys and Mimas fading in the distance to the right, Enceladus and Rhea off Saturn's rings to the left, and Titan in its distant orbit at the top.
N1643264379 1.jpg
Aegaeon, a small moon of Saturn only 500 meters across, is visible in this image taken from 15238.2 kilometres. It was shot on 27th January 2010.