Adriatisk stör
| Adriatisk stör Status i världen: Akut hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Störartade fiskar Acipenseriformes |
| Familj | Störfiskar Acipenseridae |
| Släkte | Acipenser |
| Art | Adriatisk stör A. naccarii |
| Vetenskapligt namn | |
| § Acipenser naccarii | |
| Auktor | Bonaparte, 1836[2] |
Adriatisk stör med nejonögon i spanskt akvarium | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Adriatisk stör (Acipenser naccarii) är en art av släktet Acipenser som finns i Adriatiska havet men som troligtvis är så gott som utrotad i vilt tillstånd.
Utseende
En avlång fisk, som alla störar utan fjäll men i stället klädd med flera, stora benplattor, och med en ryggfena som sitter långt bak.[3] Denna har 36 till 48 mjukstrålar, medan analfenan har 24 till 31. Nosen är ganska trubbig i spetsen och mycket bred, samt är försedd med 4 skäggtömmar placerade långt fram, ganska långt från munnen. Den har olivbrun rygg med ljusare sidor och vit buk. Som mest kan den bli 200 cm lång och väga 25 kg.[4]
Vanor
Den adriatiska stören lever i havet nära flodmynningar. Den kan gå upp i flodernas sötvatten, men tros undvika rent saltvatten. Födan består av bottenlevande, ryggradslösa djur och småfisk. I maj till juli går den upp i stora, djupa floder för att leka över sand- och dybotten.[4]
Utbredning
Utbredningsområdet var ursprungligen Adriatiska havet och floder i Albanien, Kroatien, Grekland, Italien, Montenegro och Serbien. I dag är den troligtvis utrotad i vilt tillstånd utom möjligtvis några få i Pofloden. Dessa kan emellertid mycket väl vara odlade fiskar som släppts från fiskodlingar.[1]
Status
Den adriatiska stören är klassificerad som akut hotad ("CR", underklassificering "A2bcde" samt "B2ab(i,ii,iii,iv,v)"). Man antar att den är utrotad i det vilda. Man har gjort framgångsrika försök med fiskodling i Italien, och även återinplanterat fiskar i Grekland, men man har inte lyckats få några av de uppfödda fiskarna att föröka sig i det fria. Osäkerhet råder i och för sig om dess närvaro i Spanien. Främsta orsaken till dess nedgång har varit överfiske, både lagligt och olagligt, och då främst av icke-könsmogna individer. Dessutom har vattenföroreningar och konkurrens från fiskar som malen också spelat in.[1]
Referenser
- ^ [a b c] Arlati , G., Bronzi, P., Congiu, L., Rossi, R. & Zerunian, S. 2011 Acipenser naccarii Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 10 juli 2012.
- ^ ”Acipenser naccarii Bonaparte, 1836” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=161076. Läst 10 juli 2012.
- ^ Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedt. sid. 230. ISBN 91-1-844202-1
- ^ [a b] Luna, Susan M.; Torres, Armi G. (15 november 2011). ”Acipenser naccarii Bonaparte, 1836 Adriatic sturgeon” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/Acipenser-naccarii.html. Läst 10 juli 2012.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Fernando Losada Rodríguez, Licens: CC BY-SA 4.0
Acipenser nacarii (sturgeon, right) and Petromyzon marinus (sea lampreys, left) mouths in Aquarium Finisterrae, in A Coruña, Galicia, Spain.
Acipenser naccarii