Adrastea
| Adrastea | |
 Bild på Adrastea tagen av Galileo | |
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckare | David C. Jewitt G. Edward Danielson |
| Upptäcktsdatum | 8 juli 1979 |
| Uppkallad efter | Adrasteia |
| Omloppsbana | |
| Halv storaxel | 129 000 |
| Excentricitet | 0,0015 |
| Siderisk omloppstid | 0,29826[1] |
| Inklination | 0,03 |
| Måne till | Jupiter |
| Fysikaliska data | |
| Dimensioner | 20×16×14 |
| Massa | ~2 × 1015 |
| Medeldensitet | 0,86 |
| Ytgravitation (ekvatorn) | ~0,002 |
| Flykthastighet | ~0,008 |
| Rotationsperiod | Synkron |
| Albedo | ~0,1 ± 0,045 |
| Temperatur | ~122 K |
| Hitta fler artiklar om astronomi med | |
Adrastea är en av Jupiters mindre månar, den är den andra månen räknat inifrån och upptäcktes av astronomerna David C Jewitt och G. Edward Danielson den 8 juli 1979 då man studerade de fotografier som Voyager 2 skickat tillbaka. Den fick den tillfälliga beteckningen S/1979 J1 och 1983 uppkallades den efter gudinnan Adrasteia som var ansvarig för att dela ut belöningar och straff och var dotter till Zeus och Ananke i den grekiska mytologin.
Omloppsbanans egenskaper
Adrastea kretsar kring Jupiter på ett avstånd av 127 969 km, på 7 timmar och 4 minuter. Banans excentricitet är 0,0018 med en lutning på 0,054° i förhållande till Jupiters ekvatorialplan. Den rör sig inom Jupiters ringsystem och är troligtvis en bidragande källa till ringpartiklarna.[1]
Den ligger innanför Jupiters jovistationära omloppsbana och närmar sig därför Jupiter lite för varje varv och slutligen kommer den att falla in i Jupiter. Den ligger också innanför Roche-gränsen men den är troligtvis för liten för att slitas sönder av tidvattenkrafterna.
Fysiska egenskaper
Adrastea har en genomsnittlig diameter på 16,4 km. Densiteten är uppskattad till 4 500 kg/m3 vilket kan tyda på att den är uppbyggd av silikater och fruset vatten. Den har en mörk yta med en albedo på 0,05 vilket betyder att endast 5 % av solljuset som träffar den reflekteras. Magnituden är ca 18,7. Adrastea roterar kring sin egen axel på 7 timmar och 9 minuter och har därför i praktiken en bunden rotation
Referenser
- ^ [a b] ”Adrastea” (på engelska). In depth; by the numbers. NASA Science. 5 december 2017. https://solarsystem.nasa.gov/moons/jupiter-moons/adrastea/in-depth/. Läst 14 juli 2019.
Externa länkar
- JPL:Natural Satellite Physical Parameters
- JPL:Planetary Satellite Mean Orbital Parameters
- JPL:Natural Satellite Discovery Data
| ||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Adrastea—the moon of Jupiter by Galileo
This composite includes the four largest moons of Jupiter which are known as the Galilean satellites. The Galilean satellites were first seen by the Italian astronomer Galileo Galilei in 1610. Shown from left to right in order of increasing distance from Jupiter, Io is closest, followed by Europa, Ganymede, and Callisto.
The order of these satellites from the planet Jupiter helps to explain some of the visible differences among the moons. Io is subject to the strongest tidal stresses from the massive planet. These stresses generate internal heating which is released at the surface and makes Io the most volcanically active body in our solar system. Europa appears to be strongly differentiated with a rock/iron core, an ice layer at its surface, and the potential for local or global zones of water between these layers. Tectonic resurfacing brightens terrain on the less active and partially differentiated moon Ganymede. Callisto, furthest from Jupiter, appears heavily cratered at low resolutions and shows no evidence of internal activity.
North is to the top of this composite picture in which these satellites have all been scaled to a common factor of 10 kilometers (6 miles) per picture element.
The Solid State Imaging (CCD) system aboard NASA's Galileo spacecraft acquired the Io and Ganymede images in June 1996, the Europa images in September 1996, and the Callisto images in November 1997.
Launched in October 1989, the spacecraft's mission is to conduct detailed studies of the giant planet, its largest moons and the Jovian magnetic environment.