Adolf Stenhammar

Adolf Stenhammar
Född28 november 1727[1]
Vadstena församling, Sverige
Död9 augusti 1798[1] (70 år)
Västra Eds församling, Sverige
Medborgare iSverige[1]
Utbildad vidUppsala universitet[1]
SysselsättningPräst[1]
Befattning
Kyrkoherde, Västra Eds församling (1762–1798)[1]
BarnMatthias Stenhammar (f. 1766)[1]
Johan Stenhammar (f. 1769)
Christian Stenhammar (f. 1783)[1]
FöräldrarNils Stenhammar[1]
Anna Elisabeth Svederus
Redigera Wikidata

Adolf Stenhammar, född 28 november 1727 i Ekebyborna församling, Östergötlands län, död 9 augusti 1798 i Västra Eds församling, Östergötlands län, var en svensk präst.

Biografi

Adolf Stenhammar föddes 1727. Han var son till kyrkoherden Nils Stenhammar i Ekebyborna församling. Stenhammar blev 1746 student vid Uppsala universitet och avlade magistern där 1752. Han prästvigdes 1755 och blev huspredikant hos riksrådet Hamilton på Bleckhem. År 1761 blev han komminister i Katarina församling, men tillträdde aldrig tjänsten. Stenhammar blev 1762 kyrkoherde i Västra Eds församling och 1782 prost. Han var vice kontraktsprost i Norra Tjust kontrakt och var riksdagsman 1789 och 1792. År 1793 blev han ledamot av Nordstjärneorden och deputerade vid jubelfesten i Uppsala samma år. Stenhammar avled 1798 i Västra Eds församling.[2]

Stenhammar var känd som en flitig och skicklig lanthushållare. Han var även förespråkare för ätandet av hästkött.[2]

Familj

Stenhammar gifte sig första gången 1763 med Anna Sophia Mozelius. Hon var dotter till kyrkoherden i Dunkers församling. De fick tillsammans barnen rådhusnotarien Nicolaus Stenhammar i Stockholm, kyrkoherden Matthias Stenhammar i Risinge församling, en son och en dotter.[2]

Stenhammar gifte sig andra gången 1772 med Fredrika de Brenner. Hon var dotter till en lagmannen Carl de Brenner och Hedvig Eleonora König i Dalarna. De fick tillsammans barnen lektorn Johan Stenhammar, kyrkoherden Christian Stenhammar i Häradshammars församling, Margaretha Elisabeth Stenhammar som gifte sig med kyrkoherden Hallström i Lofta församling och en son.[2]

Bibliografi

  • Somnium Hieronymi Anti-Ciceronianum. Pr. P. Ekerman, Uppsala 1720.[2]
  • An juramenta novam inferant obligationem. Pr. Ihre, Uppsala 1752.[2]

Källor

Noter

  1. ^ [a b c d e f g h i] Johan Isak Håhl, Linköpings stifts herdaminne, vol. 2, 1846, s. 267-268, läst: 6 maj 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f] Håhl, Johan Isaac (1846). Linköpings stifts herdaminne D. 2. Norrköping: Östlund & Berling. sid. 267-268. Libris 349897 

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.