Adelswärd
| Adelswärd nr 1707 | |
 | |
| Stamfar | Johan Hultman, adlad tillsammans med släktingen Leonhard Keijser (1687-1756), Adelswärd |
|---|---|
| Adlad | 1719 |
| Utgrenad i | Johan Adelswärd d.y. upphöjdes 1770 till friherre Adelswärd nummer 249, hans son son Erik Reinhold Adelswärd (1778-1840) upphöjdes till grevlig värdighet den 19 juni 1823 |
 Sveriges riddarhus | |
| Introducerad | 1720 |
| Grad | Adlig ätt nr 1707 |
| † Utslocknad i Sverige | |
| Utslocknad | 1770 |
| Svärdssidan | Johan Adelswärd |
| Adelswärd nr 249 | |
| |
 Släktvapnet på Adelswärdska husets fasad | |
| Förgrenad ur | Adelswärd nr 1707, se ovan |
|---|---|
| Upphöjd | 11 december 1770[1] |
| Stamfar | Johan Adelswärd d.y. upphöjdes 1770 till friherre[1] |
| Sveriges riddarhus | |
| Introducerad | 1772 [1] |
| Grad | Friherrlig[1] ätt nr 249[1] |
Adelswärd är en svensk adlig ätt, härstammande från ryttmästaren Johan Hultman som adlades 1719.
Historia
Äldste kände stamfader är borgaren och handelsmannen i Norrköping, Lars Hemmingsson (†1688), medlem av stadens handelsgille och farbror till professor Hemming Forelius. Hans son var handlanden i Norrköping, Lorentz Hultman (†1702). Dennes son, ryttmästaren vid Svenska Adelsfanan, Johan Hultman (1690–1729), adlades tillsammans med sin så kallade svåger, vilken i själva verket var hans svärmoders systers svärson, löjtnanten vid Svenska Adelsfanan, sedermera ryttmästaren Leonhard Keijser (1687–1756), 10 december[2] 1719 i Stockholm av drottning Ulrika Eleonora med namnet Adelswärd, och introducerades 1720 under nummer 1707. Den Keijserska ättegrenen utgick med stiftaren själv 24 januari 1756.
Med sin hustru Altéa Silfverström (1700–1765) hade Johan Hultman två barn som levde till vuxen ålder, dottern Altéa Johanna (1723–1775), gift med Gustaf Spalding (1709–1778), adlad Spaldencreutz, och sonen landshövdingen och krigsrådet Johan Adelswärd (1718–1785).[3] Därmed ugick adliga ätten Adelswärd. Johan Adelswärd den yngre upphöjdes nämligen 1770 till friherre. Släkten introducerades som nummer 249 och fortlever.
Den senares sonson Erik Reinhold Adelswärd (1778–1840) upphöjdes i grevlig värdighet den 19 juni 1823 på Stockholms slott av Konung Karl XIV Johan enligt 37 § regeringsformen, innebärande att endast huvudmannen innehar grevlig värdighet och introducerades på nummer 138. Vid hans död 1840 avsade sig hans barn den grevliga värdigheten.
Ätten har gemensamt ursprung med utdöda adliga ätten Carlsköld nummer 1890 A.
Medlemmar i släkten Adelsvärd
- Johan Adelswärd (1718–1785), landshövding och krigsråd
- Erik Göran Adelswärd (1751–1810), godsägare, militär och riksdagsman
- Erik Reinhold Adelswärd (1778–1840), militär, hovman, ämbetsman och politiker
- Georg Nicolaus Adelswärd (1810–1878), kammarherre, minister vid franska hovet[4]
- Reinhold Casimir Oscar Adelswärd (1811–1898), medlem av franska nationalförsamlingen, bror till ovanstående
- Axel Adelswärd (1828–1900), godsägare och riksdagsman
- Gustave Adelswärd (1843–1895), konstnär
- Theodor Adelswärd (1860–1929), finansminister och riksdagsman
- Adolf Adelswärd (1862–1931), militär
- Lizi Adelswärd (1877–1958), konstnär
- Jacques d'Adelsward-Fersen (1880–1923), skandalomsusad författare, barnbarn (?) till Reinhold Casimir
- Anna Sparre, född Adelswärd (1906–1993), författare
- Johan Adelswärd (1936–2023), godsägare och hovjägmästare
- Viveka Adelswärd (född 1942), professor i samtalsforskning
Se även
- Adelswärdska huset – byggnad i kvarteret Lejonet
- Baroniet Adelswärd – det enda baroniet som existerat i Sverige
Källor
- Svensk adelskalender för år 1900, Karl K:son Leijonhufvud, P A Norstedt & Söner, Stockholm 1899 sidan 2
- Sveriges Ridderskaps och Adelskalender 1941, Gustaf Elgenstierna 1941
Noter
- ^ [a b c d e] Svensk adelskalender 1901, av Karl Karlsson Leijonhufvud
- ^ Matrikel öfwer Swea rikes ridderskap och adel, uppå des begäran wid 1751. års riks-dag, utgifwen med historiska och genealogiska anmärkningar, Andra del. [del II], Anders Ant. von Stiernman, Stockholm 1755 s. 1 314
- ^ http://www.adelsvapen.com/genealogi/Adelsw%C3%A4rd_nr_1707
- ^ Sveriges Ridderskap och Adels kalender för år 1888, [Sextonde årgången], utgifven af Gabriel Anrep., Albert Bonniers Förlag, Stockholm 1887 s. 7
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Adelswärd.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: I99pema, Licens: CC BY-SA 3.0
Adelswärdska huset 2012
". . . En med utbögdt snedt eller St: Andreæ korss af silfver fyrstyckad sköld, eller det adeliga stam vapnet, med en sågskuren chef: men de öfrige stam vapnets sköldemärken varda nu utflyttade i friherre fäldterne, nämligen: i det öfra fäldtet af guld en röd molett och i det nedra fäldtet af samma metall et tvehändigt blått sverd, stuckit igenom en grön lagercrantz. Fäldtet emot höger är blått, men det emot vänster är rödt, och uti hvardera ses en kula af guld. Ofvan på skölden visa sig tvänne emot hvarannan vände öpne tornerehjelmar och emellan dem en friherrlig krona. Utur den högra hjelmkronan sträcka sig emellan tvänne estandarer tvänne leijon ramar af guld, som fatta en grön lagercrantz, hvilcken omgifver en röd molett, varandes det högra estandaret af guld och vänstra blott, bägge med förgyldte stänger samt med gylldene frantzar och tofsar zirade. Utur den vänstra hjelmkronan upreser sig emot höger en röd drake med upslängd stjert, som med högra klon framvisar signum cupri. Sköldhållare äro tvänne vildmän, betäckte med ekelöfs krantzar på hufvuden och omgifne kring lifvet med ekelöfs gördlar, bägge stödjande sig, den högre på en åker spade af guld, som kring skaftet är tre gånger vefvad med en gren af grönskande lager, och den vänstre på en Mercurii staf af sidstnämde metall. Aldeles som detta vapn med sina egenteliga färgor här bredevid afmålat finnes. . . ." Sköldebrevsavskrifter, 12 A:018, RHA.