Acrab

Acrab (β)
Scorpius constellation map.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSkorpionen
Rektascension16t 05m 26,23198s[1]
Deklination-19° 48′ 19,6300″[1]
Skenbar magnitud ()2,62 [2]
Stjärntyp
SpektraltypB1V [3] (B0.5IV-V + B1.5V) [4]
U–B-0,08 [5]
B–V-0,08[5]
Astrometri
Radialhastighet ()-1,0 [6] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -5,20[1] mas/år
Dek.: -24,04[1] mas/år
Parallax ()8,07 ± 0,78[1] mas
Avstånd400 ± 40 lå (120 ± 10 pc)
Absolut magnitud ()-3,92/-2,60 [7]
Detaljer
Massa15,0/10,4 M☉
Radie6,3/4,0 R☉
Luminositet31 600/7,900 L☉
Temperatur28 000/26 400 K K
Andra beteckningar
Elacrab, Graffias, 8 Scorpii, ADS 9913, WDS J16054-1948

P 1 Sco: BD- 19 4307, HD 144217, HIP 78820, HR 5984

P2 Sco: BD-19 4308, HD 144218, HIP 78821, HR 5985

Acrab eller Beta Scorpii (β Scorpii, förkortat Beta Sco, β Sco), som är stjärnans Bayerbeteckning, är en multipelstjärna belägen i nordvästra delen av stjärnbilden Skorpionen. Den har en kombinerad skenbar magnitud på ungefär 2,50 och är tillräckligt ljus för att kunna ses för blotta ögat från de flesta platser. Baserat på parallaxmätningar befinner den sig på ett avstånd av ca 400 ljusår (120 parsek) från solen.

Nomenklatur

β1 och β2 Scorpii är konstellationens huvudkomponenter. Beteckningarna för delkomponenterna - β Scorpii A, Aa, Ab, B, C, E, Ea och Eb – är härledda från konventionen som används av Washington Multiplicity Catalog (WMC) för multippelstjärnsystem och antagna av den International Astronomical Union (IAU).[8]

Beta Scorpii bär de traditionella namnen Acrab, Akrab eller Elacrab, alla härledda från det arabiska namnet (arabiska: العقرب ) al-'Aqrab ' Skorpion' för hela konstellationen, liksom Graffias,[9][10] ett namn som delas med Xi Scorpii.

År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[11] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN anger att i fall med multippelstjärnor ska namnet tillskrivas den ljusaste komponenten med högst visuell ljusstyrka.[12] WGSN godkände namnet Acrab för β Scorpii Aa den 21 augusti 2016 och det är nu så inskrivet i IAU Cataloge of Star Names.[13]

Komponenter

Betraktad genom ett litet teleskop visas Acrab som en dubbelstjärna med en separation mellan de två komponenterna på 13,5 bågsekunder och en kombinerad skenbar magnitud på 2,50. Detta par, betecknat β1 Scorpii och β2 Scorpii, bildar de övre grenarna i en hierarki av sex omkretsande komponenter.

Den ljusstarkaste delen av Beta Scorpii består av två delkomponenter, betecknade β Scorpii A och β Scorpii B, som kretsar med en vinkelseparation på 3,9 bågsekunder och med en omloppsperiod på 610 år. β Scorpii A är själv en spektroskopisk dubbelstjärna, med de två komponenterna betecknade β Scorpii Aa (även benämnd Acrab[13] ) och β Scorpii Ab. De är separerade med 1,42 millibågsekunder och har en omloppsperiod på 6,82 dygn.[14]

β2 Scorpii har också två delkomponenter, betecknade β Scorpii C och β Scorpii E, som kretsar med en vinkelseparation av 0,1328 bågsekunder och med en omloppsperiod på 39 år. β Scorpii E är i sin tur en spektroskopisk dubbelstjärna med komponenter betecknade β Scorpii Ea och β Scorpii Eb och har en omloppsperiod på 10,7 dygn.

Komponent β Scorpii D är en obunden stjärna, HD 144273, av sjunde magnituden, separerad med 520 bågsekunder.[15] Vissa författare har också refererat till komponent Aa som D.[16]

En följeslagare till komponent B, β Scorpii G, har föreslagits till att bestå med en saknad massa i systemet, men inga ytterligare bevis på dess existens har hittats.[7] β Scorpii F avser en teoretiserad följeslagare till komponent E.[16]

Egenskaper

Bild av Skorpionen och Vintergatan med β Scorpii i övre högra hörnet.

β Scorpii-systemet är en kinematisk medlem av en grupp av tusentals unga stjärnor med en genomsnittlig ålder på 11 miljoner år på ett avstånd av ca 470 ljusår (145 parsek). Analys av β1 Scorpii som en enstaka stjärna anger en evolutionär ålder mellan 9 och 12 miljoner år, [17] men analys av β Scorpii-systemet som helhet tyder snarare på en ålder på 6 miljoner år.[7]

De två komponenterna av β Scorpii är de mest massiva medlemmarna i konstellationen på 15 M☉ respektive 10 M☉. Den kombinerade spektraltypen är B1 V. De individuella spektraltyperna kan inte mätas tydligt, men uppskattas vara B0.5 och B1.5. Komponent Aa utvecklas något bort från huvudserien för nollåldern och dess luminositetsklass uppskattas ligga mellan underjätte (IV) och huvudserien (V). Komponent Ab har en luminositetsklass för huvudserien, en temperatur på 26 400 K och en ljusstyrka på 7,900 L☉.

Komponent B är över 20 gånger svagare än den kombinerade komponenten av A-stjärnor och någon klar spektraltyp har inte uppmätts. Dess massa beräknas vara ca 8 M☉.[13]

Komponent C har spektralklass B2 V och en massa på 8 M☉. Den har en effektiv yttemperatur på 24 000 K, en radie av 2,9 R☉ och en bolometrisk ljusstyrka på 3 200 L☉.

Komponent E är fastställt en temperatur av 13 000 K, en radie av 2,4 R☉, och en ljusstyrka på 126 L☉. Den är kemiskt märklig, med högt innehåll av mangan och strontium. Den är möjligen en kvicksilver-mangan (HgMn)-stjärna, men har förekomst av andra metaller och oväntat lågt innehåll.[7]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

  1. ^ [a b c d e] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, Bibcode:2007A&A...474..653V, arXiv:0708.1752 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361:20078357
  2. ^ Hoffleit, D.; Warren Jr., W. H. (1991). "Entry for HR 2491". Bright Star Catalogue, 5th Revised Ed. (Preliminary Version). CDS. ID V/50.
  3. ^ Abt, H. A. (1981). "Visual multiples. VII - MK classifications". Astrophysical Journal Supplement Series. 45: 437. Bibcode:1981ApJS...45..437A. doi:10.1086/190719.
  4. ^ Holmgren, D.; Hadrava, P.; Harmanec, P.; Koubsky, P.; Kubat, J. (1997). "Search for forced oscillations in binaries. II. β Scorpii A. New physical parameters and a search for line profile variability". Astronomy and Astrophysics. 322: 565. Bibcode:1997A&A...322..565H.
  5. ^ [a b] Johnson, H. L.; et al. (1966), "UBVRIJKL photometry of the bright stars", Communications of the Lunar and Planetary Laboratory, 4 (99): 99, Bibcode:1966CoLPL...4...99J
  6. ^ Evans, D. S. (June 20–24, 1966), Batten, Alan Henry; Heard, John Frederick, eds., "The Revision of the General Catalogue of Radial Velocities", Determination of Radial Velocities and their Applications, University of Toronto: International Astronomical Union, 30: 57, Bibcode:1967IAUS...30...57E
  7. ^ [a b c d] Catanzaro, G. (2010). "First spectroscopic analysis of β Scorpii C and β Scorpii E. Discovery of a new Hg Mn star in the multiple system β Scorpii". Astronomy and Astrophysics. 509: A21. Bibcode:2010A&A...509A..21C. doi:10.1051/0004-6361/200913332. "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
  8. ^ Hessman, F. V.; Dhillon, V. S.; Winget, D. E.; Schreiber, M. R.; Horne, K.; Marsh, T. R.; Guenther, E.; Schwope, A.; Heber, U. (2010). "On the naming convention used for multiple star systems and extrasolar planets". arXiv:1012.0707 Freely accessible [astro-ph.SR].
  9. ^ Aitken, R. G. (1924). "The Zodiacal Constellation Scorpio". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 36: 124. Bibcode:1924PASP...36..124A. JSTOR 40692425. doi:10.1086/123392.
  10. ^ Allen, Richard Hinckley (1963) [1899]. Star Names: Their Lore and Meaning (Revised ed.). New York: Dover Publications. p. 367. ISBN 0-486-21079-0.
  11. ^ IAU Working Group on Star Names (WGSN), International Astronomical Union, hämtad 22 maj 2016.
  12. ^ "Bulletin of the IAU Working Group on Star Names, No. 2" (PDF). Hämtad 12 oktober 2016.
  13. ^ [a b c] "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
  14. ^ Mason, Brian D.; Hartkopf, William I.; Tokovinin, Andrei (September 2010), "Binary Star Orbits. IV. Orbits of 18 Southern Interferometric Pairs", The Astronomical Journal, 140 (3): 735–743, Bibcode:2010AJ....140..735M, doi:10.1088/0004-6256/140/3/735
  15. ^ Mason, Brian D.; Wycoff, Gary L.; Hartkopf, William I.; Douglass, Geoffrey G.; Worley, Charles E. (2001). "The 2001 US Naval Observatory Double Star CD-ROM. I. The Washington Double Star Catalog". The Astronomical Journal. 122 (6): 3466. Bibcode:2001AJ....122.3466M. doi:10.1086/323920.
  16. ^ [a b] Van Flandern, T. C.; Espenschied, P. (1975). "Lunar occultations of beta Scorpii in 1975 and 1976". Astrophysical Journal. 200: 61. Bibcode:1975ApJ...200...61V. doi:10.1086/153760.
  17. ^ Mark J. Pecaut; Eric E. Mamajek & Eric J. Bubar (February 2012). "A Revised Age for Upper Scorpius and the Star Formation History among the F-type Members of the Scorpius-Centaurus OB Association". Astrophysical Journal. 746 (2): 154. Bibcode:2012ApJ...746..154P. arXiv:1112.1695 Freely accessible. doi:10.1088/0004-637X/746/2/154.

Externa länkar

Stjärnor i Skorpionen
BayerGolden star.svg
Flamsteed
Variabler
HD
Övriga
Gliese 667  · Gliese 682  · HIP 79431  · HR 5969  · Pismis 24-1  · Scorpius X-1  · WASP-17  · Wray 17-96

Media som används på denna webbplats

Scorpius constellation map.svg
Författare/Upphovsman: , Licens: CC BY-SA 3.0
Scorpius constellation map
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.
Guisard - Milky Way.jpg
Författare/Upphovsman: ESO/S. Guisard (www.eso.org/~sguisard), Licens: CC BY 4.0
Taken by Stéphane Guisard, an ESO engineer and world-renowned astrophotographer, from Cerro Paranal, home of ESO’s Very Large Telescope, this image directly benefits from the quality of Paranal’s sky, one of the best on the planet. The image shows the region spanning the sky from the constellation of Sagittarius (the Archer) to Scorpius (the Scorpion). The very colourful Rho Ophiuchi and Antares region features prominently to the right, as well as much darker areas, such as the Pipe and Snake Nebulae. The dusty lane of our Milky Way runs obliquely through the image, dotted with remarkable bright, reddish nebulae, such as the Lagoon and the Trifid Nebulae, as well as NGC 6357 and NGC 6334. This dark lane also hosts the very center of our Galaxy, where a supermassive black hole is lurking. The image was obtained by observing with a 10-cm Takahashi FSQ106Ed f/3.6 telescope and a SBIG STL CCD camera, using a NJP160 mount. Images were collected through three different filters (B, V and R) and then stitched together. This mosaic was assembled from 52 different sky fields made from about 1200 individual images totalling 200 hours exposure time, with the final image having a size of 24 403 x 13 973 pixels. Note that the final, full resolution image is only available through Stéphane Guisard. #L