Abu Nuwas

Abu Nuwas
Abu Nuwas-porträtt tecknat av Khalil Gibran, 1916
Abu Nuwas-porträtt tecknat av Khalil Gibran, 1916
FöddAbu-Nuwas al-Hasan ben Hani al-Hakami
أبو نواس الحسن بن هانئ الحكمي
757
Ahvaz, Abbasidkalifatet
Död815
Bagdad, Abbasidkalifatet
YrkePoet
Nationalitetarab/perser
Språkarabiska
Genrerpoesi[1]

Abu-Nuwas al-Hasan ben Hani al-Hakami, född omkring 757 i Ahvaz, Iran, död 815 i Bagdad, dagens Irak,[2][3] känd som Abū-Nuwās (arabiska: ابونواس; persiska: ابونواس) var en berömd arabisk poet[4] samtida med kalifen Harun al-Rashid.[5] Nuwas omtalas som en av abbasidtidens främsta modernister. Han var viktig som förnyare av kärleksdiktningen genom att vara djärv och öppen om både heterosexuella och homosexuella erfarenheter. [6]

Abu Nuwas anses generellt som en av de största klassiska arabiskspråkiga poeterna. Han var mästare i alla dåtidens genrer inom den arabiska poesin: dryckessånger, jaktdiktning, hånvisor, hyllningsdikter, klagodikter och kärleksdikter. Hans rykte vilar främst på sånger och dikter om vin (khamriyyat) och "behagfulla ynglingar"[3]. Abu Nuwas har själv blivit omskriven i litteraturen och figurerar vid flera tillfällen i sagosamlingen Tusen och en natt.[5]

Biografi

Abu Nuwas föddes i staden Ahvaz i Persien och var av arabisk härkomst på faderns sida och av persisk på moderns. Åtta år gammal kom han till Basra, varifrån han flyttade till Kufa för att studera skaldekonst, grammatik och teologi hos läromästaren Khalaf al-Ahmar.[7] I Kufa tillhörde Abu Nuwas kretsen runt den bohemiske poeten Waliba ibn al-Hubab. Ett år vistades han i öknen med beduiner.[8] År 786 kom Abu Nuwas till Bagdad där han blev visirfamiljen Barmakis gunstling. Han blev personlig vän med kaliferna Harun al-Rashid och Al-Amin. Abu Nuwas dog någon gång mellan 813 och 815.[6] Enligt en uppgift inträffade dödsfallet hemma hos en servitris i Bagdad[9]. Enligt en annan källa blev han giftmördad[10]. Efter Harun al-Rashids död utbröt strider mellan kalifatets arvingar. Under striderna vistades Abu Nuwas ett år i Egypten.[11]

Författarskap

Abu Nuwas anses vara en av de största klassiska arabiska författarna. Han påverkade många senare författare, bland annat de båda persiska poeterna Omar Khayyám och Hafez. Hedonistiska karikatyrer av Abu Nuwas förekommer på flera ställen i Tusen och en natt. Hans mest kända dikter förlöjligar nostalgin över en beduinsk livsföring och prisar entusiastiskt det samtida storstadslivet i Bagdad som en skarp kontrast. Föremålet för stor del av hans kärleksdiktning är slavinnan Djanân. Abu Nuwas skrev även jaktdikter där han skildrade jakthundar, jaktfalkar, hästar och bytesdjuren med omsorg.[11] Den främsta inspiratören till den homoerotiska diktningen var Waliba ibn al-Hubab.[6][2]

Hans uttrycksfullhet, särskilt på områden som var och ännu är förbjudna enligt islam, har väckt sentida censorers intresse. Medan hans verk cirkulerade fritt fram till 1900-talets början, utkom den första moderna censurerade utgåvan av Abu Nuwas verk i Kairo 1932. I januari 2001 beordrade Egyptens kulturministerium att runt 6 000 av hans böcker skulle brännas, vars texter omfattade homoerotisk poesi.[12][13] 1976 namngavs en krater på Merkurius efter Abu Nuwas.

Sagt om Abu Nuwas

  • Historikern Ali al-Masudi : "Hans talang är så stor att det bokstavligen skulle stänga portarna till poesins backanal".[14]
  • Sociologen Ibn Khaldun: "En av de största arabiska poeterna".[15]
  • Författaren Al-Jahiz : "Jag har aldrig sett någon som kan den arabiska vokabulären bättre och uttrycka sig själv med större renhet och mjukhet genom att undvika allt opassande"[16]

Eftermäle

Nedslagskratern Abu Nuwas på planeten Merkurius är uppkallad efter honom.[17]

Se även

Referenser

  1. ^ Paul de Roux, Nouveau Dictionnaire des œuvres de tous les temps et tous les pays, andra utgåvan, vol. 1, Éditions Robert Laffont, 1994, s. 8, ISBN 978-2-221-06888-5.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Esat Ayyıldız. "Ebû Nuvâs’ın Şarap (Hamriyyât) Şiirleri". Bozok Üniversitesi İlahiyat Fakültesi Dergisi 18 / 18 (2020): 147-173.
  3. ^ [a b] abu-nuwas i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 30 maj 2010.
  4. ^ Abu-nuvas i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
  5. ^ [a b] Abu Nuwas i Salmonsens Konversationsleksikon (andra utgåvan, 1915)
  6. ^ [a b c] Kronholm, Tryggve (1995). Spegelbilder: den arabiska litteraturens historia. Stockholm: Natur och kultur. Libris 7229490. ISBN 91-27-05473-X 
  7. ^ Nicholson, Reynold Alleyne (1995[1930]) (på engelska). Literary history of the Arabs (New ed.). Richmond: Curzon. Libris 5460060. ISBN 0-7007-0336-5  Sid. 293
  8. ^ Toll, Christopher (2002). Den arabiska litteraturen ([2. uppl.]). Stockholm: Atlantis. Libris 8374764. ISBN 91-7486-597-8 . Sid. 61 ff.
  9. ^ Toll, Christopher. Den arabiska litteraturen . Sid. 64
  10. ^ Michelsen Knud, Schepelern Peter, Johannesson Hans-Erik, red (2002). Bonniers författarlexikon över utländsk litteratur. Stockholm: Bonnier. Libris 7150418. ISBN 91-0-057321-3 
  11. ^ [a b] Toll, Christopher. Den arabiska litteraturen . Sid. 62
  12. ^ Al-Hayat, January 13, 2001
  13. ^ Middle East Report, 219 Summer 2001
  14. ^ "Son talent est si grand qu'il aurait pour ainsi dire fermé les portes de la poésie bachique".
  15. ^ "Un des principaux poètes arabes."
  16. ^ "Je n'ai jamais vu personne qui connût mieux le lexique arabe et s'exprimât avec plus de pureté et de douceur en évitant tout propos désagréable."
  17. ^ ”Abu Nuwas on Mercury” (på engelska). International Astronomical Union. 7 oktober 2016. https://planetarynames.wr.usgs.gov/Feature/21. Läst 24 november 2024. 

Vidare läsning

  • ”Abu Nuwas diktning, homoerotiken och dess förhållande till islam”. Finsk tidskrift (4/5): sid. 222-233. 2010. ISSN 0015-248X. 

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Abu Nuwas.jpg

Abu Nuwas, Drawing by Kahlil Gibran al-Funun 2, no. 1 (June 1916)

Abu Nuwas was born in al-Ahwaz between 130 and 145 A.D. His father belonged to the army of Marwan II, the last Umayyad, while his mother was of Persian descent. His education as a youth took place in Basra and Kufa. He is said to have studied for a time among the Bedouins in order to improve his linguistic skill.1

The appearance of Abu Nuwas’ poetry in al-Funun was very appropriate in that he has been regarded by later day critics as the representative of a modern school of poets during his day. His remaining poetry, which contain many panegyrics to the Barmakids of Baghdad and al-Amin the son of Harun al-Rashid, imbued a freshness into the genre of classical Arabic poetry that made it appealing and alive; a fact which is still evident to this day. Though he composed many of his poems in the classical style, he was not limited to it.

He injected into his poetry, which were often of very un-Islamic topics, such as wine and self-indulgence, a remarkable number of new terms, many of which were either Persian or vernacular expressions of the locale in which he resided.

Abu Nuwas’ use of new words and vernacular expressions was very appealing to the literati gathering together through the auspices of al-Funun in New York City. He presented an example of an Arab poet who on the whole used language correctly though there may have been some errors grammatically in his poetry.2

The appearance of Abu Nuwas within al-Funun was in large part a legitimization, if one was truly needed, by those contributing to al-Funun for their right to experiment with the Arabic language. He represented one of the great poets from the golden age of Arabic literature who wrote creative and appealing poetry, but who did it in a fresh, appealing manner and in his own way.