Abgar

Abgar (lat. Abgarus), var namnet på flera kungar i Osrhoëniska riket i nuvarande Turkiet.

Kungar med namnet Abgar

• Abgar I, 94-68 f.Kr.
• Abgar II, 68–53 f.Kr.
• Abgar III, 29–26 f.Kr.
• Abgar IV, 26–23 f.Kr.
• Abgar V, 4. f.Kr.–7 och 13–50
• Abgar VI, 71–91
• Abgar VII, 109–116
• Abgar VIII, 177–212
• Abgar IX, 212–214
• Abgar X, cirka 240–242

Abgarlegenden

Kyrkohistorikern Eusebios av Caesarea beskriver i sin kyrkohistoria från 300-talet hur den obotligt sjuke kung Abgar V^[1] skall ha hört talas om Jesu helande under och sänt en kurir med förfrågan om hjälp. I brevet utlovas även en fristad åt Jesus från judarna som stod honom emot. Jesus reste enligt Eusebios inte själv till kungens boning i Edessa, men sände ett brev med löfte om att en av hans lärjungar skulle komma dit och förmedla såväl helande som frälsning. Efter Jesu uppståndelse skall aposteln Tomas på Guds tilltal ha sänt lärjungen Taddaios (en av de sjuttio lärjungarna) till Edessa och denne botade såväl kungen som många andra i staden. Som grund för sin återgivning citerar Eusebios hela breven mellan Abgar och Jesus, samt en återgivning av vad som skett vid Taddaios ankomst. Dessa skrifter skall vid Eusebios levnad ha funnits bevarade i Edessas arkiv. Taddaios ankomst till Edessa dateras till det 240:e året i den syriska tidräkningen, vilket motsvarar år 28–29 e.kr.^[2]

Utöver vad som återges av Eusebios omfattar legenden även att Jesu brev till Abgar skall ha innehållit ett porträtt av Jesus, Abgarusbilden.^[1]

Abgarlegenden förklarades apokryf, det vill säga av tveksam tillförlitlighet, av en synod år 595.^[3] Otillförlitligheten av Abgarlegenden har även lyfts fram av Richard Adelbert Lipsius ("Die edessenische Abgarsage", 1880).^[1]

Referenser