Aberdeen FC

Aberdeen FC

Richard Donald Stand
Fullt namn	Aberdeen Football Club
Smeknamn	The Dons
Grundad	14 april 1903
Arena	Pittodrie Stadium (kapacitet: 22 199)
Ordförande	Dave Cormack
Tränare	Barry Robson
Serie	Scottish Premier League
Webbplats	Klubbens webbplats
Hemmaställ Bortaställ
Meriter
Skotska mästare	1955, 1980, 1984, 1985
Skotska cupmästare	1947, 1970, 1982, 1983, 1984, 1986, 1990
Skotska ligacupmästare	1956, 1977, 1986, 1990, 1996, 2014
Cupvinnarcupen	1983

Aberdeen FC, grundad 14 april 1903, är en skotsk fotbollsklubb från Aberdeen.

Aberdeen hade en storhetstid under början av 1980-talet när man vann flera liga- och cupguld. Den största stunden kom 1983 då man vann Cupvinnarcupen. I finalen besegrade man det spanska storlaget Real Madrid. Tränaren under den här tiden var Alex Ferguson.

Klubben tog sina första steg den 8 oktober 1881 när tre lärare från Woodside School bildade ett fotbollslag. Den 11 mars 1882 spelade klubben sin första match, då de förlorade med 0-4 mot Coupar Angus. Bara några år därefter, 1889, flyttade klubben till Pittodrie Park där klubbens hemmaarena senare skulle uppföras.^[1]

Först den 14 april 1903 bildades Aberdeen Football Club. Det sedan den ursprungliga klubben Aberdeen valt att gå samman med de två lagen Orion och Victoria United.^[2]

I augusti 1904 klev Aberdeen FC in i det nationella seriesystemet. Efter att ha nekats en plats i högstaligan fick de nöja sig med spel i andradivisionen, där de inledde ligaspelet med en 1-2-förlust mot Falkirk. Trots den inledande förlusten blev Aberdeen vid slutet av säsongen uppflyttade. Sedan det skotska förbundet valt att utöka ligan och välja in Aberdeen till finrummet.^[1]

Den första stora framgången skulle dock dröja till 1937. Aberdeen nådde då sin första cupfinal, men föll där med 1-2 mot Celtic och nekades sin första stora titel. Istället skulle den historiska titeln dröja ytterligare tio år - tills tiden efter andra världskriget.^[2]

Våren 1947 vann klubben till slut sin första stora titel. Återigen nådde de fram till cupfinalen - och den här gången gick det hela vägen. Ett avgörande mål av Stan Williams innebar att Hibernian besegrades med 2-1 och Aberdeen vann titeln. Klubben var också nära att nå en cupdubbel, men i den första upplagan av ligacupen förlorade de finalen med 0-4 mot Rangers.

I mitten av 1950-talet lyckades Aberdeen slå sig in i toppen på fullt allvar. En cupfinal nåddes 1953 och den första finalen slutade 1-1. I omspelet drog dock Rangers det längsta strået och tog hem titeln. Året därpå, 1954, nådde Aberdeen ytterligare en cupfinal. Den gången fick de dock se sig besegrade av Celtic, efter en 1-2-förlust.

Efter de dubbla finalförlusterna skulle Aberdeen dock få gruvlig revansch på Glasgow-klubbarna 1955. Klubben kunde då lyfta sin första ligatitel i skyn. Titeln kom efter att Pittodrie Stadium varit ett fort och klubben inte förlorat mer än en match på hemmaplan. När ligan väl gick i mål ståtade också Aberdeen högst upp i tabellen, med tre poäng ner till andraplacerade Celtic.^[1][2]

Hösten 1955 vann Aberdeen också sin första ligacuptitel, sedan de besegrat St. Mirren med 2-1 i finalen. I ligaspelet förmådde de dock inte att försvara titeln utan fick till slut nöja sig med en andraplats.^[1]

Efter de lyckade åren i mitten av 1950-talet föll Aberdeen snart tillbaka. En närmare 15 år lång titeltorka inleddes nämligen då. Som närmast en ny titel kom det åldrande lagbygget 1959, då St. Mirren dock visade sig för starka i cupfinalen.

Våren 1965 kom Eddie Turnbull in som ny tränare för Aberdeen och med honom inleddes en ny era. I slutet av säsongen valde klubben att släppa inte mindre än 17 spelare. Ytterligare ett tecken på att det var nya tider kom hösten 1966. Aberdeen bytte då tröjfärger - från svart och guld till rött och vitt.

Två år efter övertagandet guidade Turnbull Aberdeen till sin första cupfinal. Managern missade dock själv finalen på grund av sjukdom och utan Turnbull på bänken förmådde inte Aberdeen att rå på Celtic. Cupfinalen innebar dock att Aberdeen för första gången kvalificerade sig för Europaspel. Äventyret i Cupvinnarcupen började också på bästa sätt - då Aberdeen körde över KR Reykjavik med 10-0 inför hemmapubliken.^[1]

Våren 1970 fick Aberdeen till slut bryta sin 14 år långa titeltorka, då de vann sin första titel sedan ligacupvinsten 1955/1956. I den skotska cupfinalen besegrades Celtic med 3-1 och Derek McKay skrev in sig i klubbens historieböcker. McKay, som flyttats upp från reservlaget, avgjorde både kvarts- och semifinalen. I finalen mot Celtic stod sedan McKay för två mål.

Året efter såg Aberdeen ut att gå mot en efterlängtad ligatitel. I den näst sista omgången fick de dock bara 1-1 mot Celtic och när Falkirk sedan besegrade Aberdeen i den sista omgången var guldet helt förlorat. Istället var det Celtic som vann med två poängs marginal ner till Aberdeen.

Säsongen 1976/1977 var det än en gång Celtic som stod för motståndet. I höstens ligacupfinal ställdes de bägge lagen återigen mot varandra och den här gången var det Aberdeen som gick vinnande ur striden. I förlängningen avgjorde Davie Robb och Aberdeen kunde fira sin första ligacuptitel på 21 år.^[1]

Sommaren 1978, kort efter förlusten i cupfinalen mot Rangers, valde Aberdeen att anställa Alex Ferguson som ny manager. Under den unge skotten nådde Aberdeen två raka cupfinaler, men fick väl där se sig slagna av Rangers respektive Dundee United. Den första titeln under Fergusons styre låg dock inte långt borta.

Några månader efter finalförlusten mot Dundee United fick Aberdeen den 3 maj 1980 fira sin första ligatitel på 25 år. En 5-0-seger mot Hibernian, samtidigt som Celtic bara kryssade mot St. Mirren, innebar att Aberdeen klättrade förbi i den sista omgången och säkrade sin andra ligatitel.

Två år senare kom den första cuptiteln under Alex Ferguson. I finalen körde Aberdeen över Rangers med 4-1. Länge levde även drömmen om en dubbel, men i ett drama som levde in i den sista omgången drog Aberdeen det kortaste strået gentemot Celtic.

Cupvinsten innebar att Aberdeen kvalificerade sig för Cupvinnarcupen, där klubben kom att skriva historia. Aberdeen lyckades då ta sig hela vägen till finalen i Cupvinnarcupen 1983, efter att bland annat ha slagit ut Bayern München i kvartsfinalen. I finalen i Göteborg väntade mäktiga Real Madrid. Eric Black gav tidigt Aberdeen ledningen men kvitteringen kom inte långt därefter. Finalen gick till förlängning och väl där blev John Hewitt stor matchhjälte - då han gjorde 2-1 och sköt titeln till Aberdeen.

Tio dagar efter segern i Cupvinnarcupen fullbordade Aberdeen sin cupdubbel, då de besegrade Rangers i den inhemska cupfinalen. Innan 1983 var över lyckades Aberdeen också vinna en tredje cuptitel. I december besegrades Europacupen-vinnaren Hamburg med 2-0 i Europeiska supercupen. Aberdeen avslutade sedan året med att utses till European Team of Year.

Den dubbel som klubben gått miste om 1982 kom istället 1984. För tredje året i rad vann Aberdeen den skotska cupen, då de besegrade Celtic i finalen, och för första gången på fyra år lyckades Aberdeen också vinna ligan. Ligatiteln säkrades också med bred marginal, då de till slut vann med sju poäng ner till Celtic.

Året efter försvarade Aberdeen ligaguldet - då de återigen vann med sju poäng före Celtic. Eran under Alex Ferguson avslutades sedan med dubbla cuptitlar 1985/1986. På hösten 1985 krossades Hibernian med 3-0 i ligacupfinalen och den 10 maj 1986 kom den sista titeln. De besegrade då Hearts med 3-0 i cupfinalen och säkrade därmed sin fjärde cuptitel på fem år. Efter ett VM-slutspel med Skottland återvände Ferguson till Aberdeen men den 1 november 1986 stod det klart att Alex Ferguson skulle lämna permanent, då han istället tog över Manchester United.^[1]

Slutet av 1980-talet blev långt ifrån lika framgångsrikt som den första tiden av decenniet varit. Aberdeen nådde dock två raka ligacupfinaler men både 1987/1988 och 1988/1989 var Rangers för svåra. Det blev dock tredje gången gillt för Aberdeen. Den 22 oktober 1989 ställdes de för tredje året i rad mot Rangers i ligacupfinalen och vann då med 2-1 - sviten på tre titellösa säsonger var bruten. På våren 1990 fullbordade Aberdeen också en cupdubbel. Efter straffläggning stod nämligen Aberdeen som vinnare i finalen mot Celtic.

Året därpå lyckades Aberdeen sånär att bärga ligatiteln. I den sista omgången av säsongen 1990/1991 åkte Aberdeen till Glasgow, som serieledare, och behövde bara ett oavgjort resultat mot Rangers för att vinna ligan. Aberdeen föll dock med 0-2 och istället passerade just Rangers och korades till mästare. Bara två år senare - säsongen 1992/1993 - såg just Rangers till att snuva Aberdeen på ytterligare två titlar. Klubbarna ställdes mot varann i både cupfinalen och ligacupfinalen men bägge gångerna vann Rangers med 2-1.

Efter några tuffa år - 1995 klarade sig Aberdeen kvar i högstaligan först efter en seger mot Dunfermline Athletic i kvalet - bärgades den första titeln sedan 1990 på hösten 1995. I ligacupfinalen besegrades Dundee med 2-0 och Aberdeen kunde glädja sig åt sin femte titel i turneringen.

I ligaspelet fortsatte det att hacka och säsongen 1999/2000 kom bottennoteringen. Efter att ha varit framgångsrika i cuperna men förlorat finalerna mot Celtic respektive Rangers slutade Aberdeen sist i ligan, sedan de släppt in hela 83 mål på 36 matcher, och en historisk nedflyttning låg nära till hands. Tack vare arenareglerna klarade sig klubben dock kvar i högstadivisionen. Då Falkirks hemmaarena var för liten beviljades de inte uppflyttning och Aberdeen behöll istället sin plats i högstaligan.^[1]

Även om Aberdeen reste sig något och slapp den mest akuta nedflyttningsstriden blev 2000-talet mörkt. Klubben slutade aldrig bättre än trea i ligan och befann sig ofta på den nedre halvan. Inte heller i cupspelet gick det bättre och Aberdeen förmådde inte att nå någon cupfinal, mer än de dubbla under decenniets första år.^[1]

Istället fortsatte mörkret en bit in på 2000-talet och den 9 november 2010 noterade Aberdeen sin största förlust i klubbens historia. Borta mot Celtic förlorade de med 0-9 och lyckades med det summera den grå period som klubben befann sig i.^[3]

I mars 2013 anställdes Derek McInnes som ny tränare och succén var omedelbar.^[4] Våren 2014 kunde Aberdeen till slut bryta sin nästan 19 år långa titeltorka. Klubben nådde då fram till ligacupfinalen - den första cupfinalen sedan de dubbla förlusterna säsongen 1999/2000 - och ställdes där mot Inverness Caledonian Thistle. Matchen slutade 0-0 och fick således avgöras på straffar. Där drog Aberdeen det längsta strået och vann straffläggningen med 4-2.^[5]

Klubben såg under de kommande åren också till att etablera sig i toppen, men fick gång på gång se sig slagna av Celtic. Fyra säsonger i rad, 2014/2015-2017/2018, slutade Aberdeen på andraplats i ligan. Samtliga gånger bakom Celtic.^[6] Säsongen 2016/2017 var det inte bara i ligaspelet som Aberdeen imponerade. I bägge de inhemska cuperna gick klubben till final, men båda gångerna fick de stryk av just Celtic.^[7]

Hösten 2018 nådde Aberdeen återigen ligacupfinalen. Även denna gång fick de dock se sig slagna av Celtic, då bjässen från Glasgow vann finalen med 1-0.^[8]

Målvakter
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
1		Dimitar Mitov	22 januari 1997	St. Johnstone (-24)
31		Ross Doohan	29 mars 1998	Forest Green Rovers (-23)

Försvarare
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
2		Nicky Devlin	17 oktober 1993	Livingston (-23)
3		Jack MacKenzie	4 juli 2000	Aberdeen FC
5		Richard Jensen	17 mars 1996	Górnik Zabrze (-23)
15		James McGarry	9 april 1998	Central Coast Mariners (-23)
21		Gavin Molloy	19 oktober 2001	Shelbourne (-24)
22		Jack Milne	10 februari 2003	Aberdeen FC
26		Jayden Richardson	4 september 2000	Nottingham Forest (-22)
27		Angus MacDonald	15 oktober 1992	Swindon Town (-23)
33		Slobodan Rubezic	21 mars 2000	Novi Pazar (-23)

Mittfältare
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
4		Graeme Shinnie	4 augusti 1991	Wigan Athletic (-23)
6		Sivert Heltne Nilsen	2 oktober 1991	Brann (-24)
7		Jamie McGrath	30 september 1996	Wigan Athletic (-23)
8		Dante Polvara	21 juni 2000	Georgetown University (-22)
10		Leighton Clarkson	19 oktober 2001	Liverpool (-22)
20		Shayden Morris	30 mars 2002	Fleetwood Town (-22)
49		Fletcher Boyd	26 januari 2008	Aberdeen FC
-		Ante Palaversa	6 april 2000	Troyes (-24)
-		Topi Keskinen	7 mars 2003	HJK (-24)

Anfallare
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
11		Duk	16 februari 2000	Benfica (-22)
14		Pape Habib Gueye	20 september 1999	Kortrijk (-23)
17		Vicente Besuijen	10 april 2001	ADO Den Haag (-22)
19		Ester Sokler	4 juni 1999	Radomlje (-23)
32		Peter Ambrose	10 juni 2002	Újpest (-24)
36		Alfie Bavidge	11 april 2006	Aberdeen FC

Nr Land Pos Namn 23   MF Ryan Duncan (i Queen's Park till 31 maj 2025) 25   MV Tom Ritchie (i Bonnyrigg Rose till 31 maj 2025)

Nr Land Pos Namn -   MF Findlay Marshall (i Cove Rangers till 31 maj 2025)

År 2004 inrättades AFC Hall of Fame, där spelare och ledare som gjort stora bidrag till klubben genom åren får plats. Efter att fyra namn inkluderats den 6 november 2018 ingår .... personer i Aberdeen FC:s Hall of Fame.

• Wikimedia Commons har media som rör Aberdeen FC.
  Bilder & media
• Officiell webbplats

Vinnare av Europeiska supercupen i fotboll och Uefa Super Cup Europacupen/Uefa Champions League mot Cupvinnarcupen (1972–1999) 1972: Ajax (1) 1973: Ajax (2) 1974: Spelades ej 1975: Dynamo Kiev (1) 1976: Anderlecht (1) 1977: Liverpool (1) 1978: Anderlecht (2) 1979: Nottingham Forest (1) 1980: Valencia (1) 1981: Spelades ej 1982: Aston Villa (1) 1983: Aberdeen (1) 1984: Juventus (1) 1985: Spelades ej 1986: Steaua Bukarest (1) 1987: Porto (1) 1988: Mechelen (1) 1989: Milan (1) 1990: Milan (2) 1991: Manchester United (1) 1992: Barcelona (1) 1993: Parma (1) 1994: Milan (3) 1995: Ajax (3) 1996: Juventus (2) 1997: Barcelona (2) 1998: Chelsea (1) 1999: Lazio (1) Uefa Champions League mot Uefacupen/Uefa Europa League (2000–) 2000: Galatasaray (1) 2001: Liverpool (2) 2002: Real Madrid (1) 2003: Milan (4) 2004: Valencia (2) 2005: Liverpool (3) 2006: Sevilla (1) 2007: Milan (5) 2008: Zenit S:t Petersburg (1) 2009: Barcelona (3) 2010: Atlético Madrid (1) 2011: Barcelona (4) 2012: Atlético Madrid (2) 2013: Bayern München (1) 2014: Real Madrid (2) 2015: Barcelona (5) 2016: Real Madrid (3) 2017: Real Madrid (4) 2018: Atlético Madrid (3) 2019: Liverpool (4) 2020: Bayern München (2) 2021: Chelsea (2) 2022: Real Madrid (5)

Vinnare av Europeiska cupvinnarcupen i fotboll 1960/61: Fiorentina (1) 1961/62: Atlético Madrid (1) 1962/63: Tottenham Hotspur (1) 1963/64: Sporting Lissabon (1) 1964/65: West Ham United (1) 1965/66: Borussia Dortmund (1) 1966/67: Bayern München (1) 1967/68: Milan (1) 1968/69: Slovan Bratislava (1) 1969/70: Manchester City (1) 1970/71: Chelsea (1) 1971/72: Rangers (1) 1972/73: Milan (2) 1973/74: Magdeburg (1) 1974/75: Dynamo Kiev (1) 1975/76: Anderlecht (1) 1976/77: Hamburg (1) 1977/78: Anderlecht (2) 1978/79: Barcelona (1) 1979/80: Valencia (1) 1980/81: Dinamo Tbilisi (1) 1981/82: Barcelona (2) 1982/83: Aberdeen (1) 1983/84: Juventus (1) 1984/85: Everton (1) 1985/86: Dynamo Kiev (2) 1986/87: Ajax (1) 1987/88: Mechelen (1) 1988/89: Barcelona (3) 1989/90: Sampdoria (1) 1990/91: Manchester United (1) 1991/92: Werder Bremen (1) 1992/93: Parma (1) 1993/94: Arsenal (1) 1994/95: Real Zaragoza (1) 1995/96: Paris Saint-Germain (1) 1996/97: Barcelona (4) 1997/98: Chelsea (2) 1998/99: Lazio (1)