Abdolhosein Hazhir
| Abdolhosein Hazhir | |
 | |
| Född | 1899 Teheran, Iran |
|---|---|
| Död | 5 november 1949 Teheran, Iran |
| Medborgare i | Iran |
| Utbildad vid | Isfahan Universitet |
| Sysselsättning | Politiker |
| Befattning | |
| Irans premiärminister | |
| Redigera Wikidata | |
Abdolhosein Hazhir (persiska: عبدالحسین هژیر) född 4 juni 1902 i Teheran, Iran, död 5 november 1949 i Teheran, var en iransk politiker som innehade flera ministerposter, och däribland var premiärminister, under Mohammad Reza Pahlavi.
Karriär
Abdolhosein Hazhir var son till ämbetsmannen Mohammad Khan Vosugh som var redaktör för den pro-konstitutionalistiska tidskriften Paykān ("Pilen") i Teheran. Han studerade vid högskolan Dar ol-Fonun i Teheran och tog sin examen 1919. Efter sin examen arbetade han som tolk i ryska och franska vid iranska utrikesministeriet. Under Hassan Taghizadehs stöd fick han anställning vid finansministeriet och blev i slutet av 1930-talet vicechef vid Irans centralbank.
Hazhir började sin politiska karriär som handelsminister 1941-1942 och därefter följde en rad uppdrag som inrikesminister, finansminister, transportminister, premiärminister och till sist som hovminister. Under hans tid som premiärminister 1948 förde den islamistiska terrororganisationen Fedayan-e eslam en smutskampanj mot honom.[1] Han mördades i november 1949 utanför Sepahsalarmoskén i centrala Teheran när han var på väg in för att delta i gudstjänst. Gärningsmannen Seyed Hosein Emami Esfahani var medlem i Fedayan-e eslam och inspirerades till mordet av Navvab Safavi.[1][2]
Författarskap
Abdolhosein Hazhir behärskade flera språk och hade ett djupt intresse för historia och Irans internationella relationer. Han skrev flera böcker i dessa ämnen. Till hans främsta verk hör Bā Peterzburg yā Qostantaniya (Med Sankt Petersburg eller med Konstantinopel) om iransk-ryska relationer, Tārikh-e qorun-e vostā (Medeltidens historia) och Tārikh-e melal-e sharq va yunān (Österns länder och Grekland) om Mellanösterns påverkan på grekisk filosofi. Han översatte också böcker av de franska historikerna Albert Malet och Jules Isaac till persiska.[3]
Referenser
- ^ [a b] Azimi, Fakhreddin (2003). ”Abd-al-Ḥosayn Hažir”. Encyclopaedia Iranica. https://www.iranicaonline.org/articles/hazir-abd-al-hosayn.
- ^ Sohrab Behdad. ”Islamic Utopia in pre‐revolutionary Iran: Navvab Safavi and the Fada'ian‐e Eslam”. Middle Eastern Studies 33:1: s. 48.
- ^ Asarāfarinān: zendegināme-ye namāvārān-e farhangi-ye Irān (Inflytelserika personligheter: Biografier över Irans kulturella elit), volym 6, Teheran.
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Imperial Coat of Arms of Iran under the Pahlavi Dynasty, used from 1925 to 1979. The shield is composed of the Lion and the Sun symbol in first quarter , in the second quarter the Faravahar representing Zoroastrianism, in the third quarter the curved blade of a Imam Ali "Zulfiqar" sword representing Shia Islam, and the Simurgh in the fourth quarter. Overall in the center is a circle depicting Mount Damavand with a rising sun, the symbol of the Pahlavi dynasty. The shield is crowned by the Pahlavi crown and surrounded by the chain of the Order of Pahlavi. Two lions rampant regardant, holding scimitars supports the coat of arms on either side. Under the whole device is the motto: "Mara dad farmud va Khod Davar Ast" ("Justice He bids me do, as He will judge me" or, alternatively, "He gave me power to command, and He is the judge"). Some of the colours were changed in 1971.
Abdolhossein Hazhir